På förekommen anledning med den stackars Joppe söker jag lite råd här...

Eftersom Ellen inte fick några valpar så har hon haft det lite tufft med kattungarna...

Hon har fått sitta och titta på dem men jag måste hålla i henne ganska rejält för hon bli ordentligt upphetsad.

När de bara var dygnet gamla så försökte jag lite försiktigt introducera kattungarna vilket resulterade i att hon försökte bita en.

Det var inte ett bett för att ha ihjäl den utan ett bett baserad på total förvirring!

Nu snart fyra veckor senare så börjar de små krabaterna vilja utforska omgivningarna och vilken dag som helst har de lyckats smita.

Nova försöker tvätta dem om jag plockar upp en och visar dem men är inte så sprallig men Ellen darrar som ett asplöv, andas fort och tungt och vill slicka lite på dem hon också men jag litar fan inte på henne nu efter de signaler jag har sett från henne och som jag inte kan tolka.

Just nu så tränar jag genom att visa upp en kattunge samtidigt som jag håller i Ellen och gör hon inget dumt på 20 sekunder så avbryter jag, berömmer och ger ett hundkex i belöning samtidigt som jag talar om hur duktig hon är.

Här behöver jag faktiskt hjälp... Kattens Mamma Ingrid är ok med hundarna och kan handskas med dem och de är faltiskt riktigt snälla mot henne så hon ser inte hundarna som ett hot mot hennes kattungar...

Mina ungar skulle inte klara att hon skulle nya en kattunge och det skulle inte jag heller men hon måste ju få vänja sig med kattungarna...

Munkorg? Kan det vara ett alternativ medans vi tränar? (för säkerhets skull...?)

Hon har aldrig haft någon tendens till att bita någonsin och både lydnad och stadga är på 10 av 10 men så fort hon hör kattungarna slår reptilhjärnan till och hon är helt väck i huvudet...

Visst kommer det att gå över men jag är lite osäker på hur vi skall ta oss dit och jag accepterar inte att det går åt pipan med detta för det skulle ingen må bra av - inte Ellen heller!

När jag läste NS tråd blev det inte lättare heller och nu känner jag mig vilsen.

Vår gamla labradortik satt med nosen nere i kattlådan när kattungar föddes och hon hjälpte till att tvätta dem som motpol...

Jag hade som sagt hoppas på att Ellen skulle ha fått valpar och att det skulle ha lignat ner situationen men nu blev det ju inte så.

Känner mig som en total amatör med mina hundar just nu och vet inte riktigt vad jag skall göra så jag hoppas ni har några konkreta tips som gör det lättare och framförallt säkrare för alla parter.

Normalt är man ju van vid att en springer visar stor respekt för alla "hemmadjur", man har ju också sett springer apportera levande kaninungar som tryckt hårt i stället för att skynda sig ner i sin håla...

Förstår att du inte vill prova men tror du verkligen att hon skulle, ens av misstag bita ihjäl en kattunge? Kan det inte vara så att hon egentligen vill bära den lite?

Har visserligen haft ett gäng springer som varit onödigt hårda i munnen men också här är det ju så för det mesta att de väldigt lösa och aktsamma om sina "apporter".

Har du kunnat läsa några andra tecken på tiken, svansföring, kroppshållning och ögon t.ex? Har haft en stoppdum springertik en gång och henne såg jag på ögonen vad jag hade att vänta mig, fullt utvidgad pupill var inget bra tecken. Är det någon skillnad på hennes beteende om den yngre tiken är närvarande tillsammans med kattungarna?

Egentligen vill man ju inte råda till nå't för tänk om det skulle gå galet... Hemska tanke! Tror ändå att du känner och tolkar din tik så väl att det med lite träning ändå går väl för som sagt, springern är innerst inne en genuint snäll och fördragsam hund med stor respekt för andra djur.

Lycka till!

Tack för både råd och rön Qvarnhill!

Prylen är att hon blev lite knasig när hon var skendräktig efter parningen och det har varit en massa hormoner inblandade...

Hon är inte alls hård i munnen vid apporter och hon apporterar duvor utan att det lossnar fjädrar.

Hon är dock en upphetsad hund som egentligen vill ha mänsklig kontakt 25 timmar per dygn, 8 dagar i veckan och det kan hon ju liksom inte få...

De är båda riktiga stutsbollar och har jag dem båda triggar de varandra så jag har testat att ha dem själva med kattungarna eller båda men det är samma resultat.

Jag tror det enda är att se det som en grundträning och att man får ta det i steg och vara med hela tiden och lura dem med lite godis... (vilket jag normalt inte gör men det är en bra distraktion!)

Hennes kropsspråk talar tydligt att hon blir överupphetsad och hela kroppen skakar till slut. Svansen går så fort att den nästan lossnar och pupillerna blir stora och ögonen ledsna...

Vid detta laget så avbryter jag det hela och skapar en ny situation där någonting annat får ta över i stället.

De är ju så snälla djur i grund och botten och dessa damerna skulle inte göra någon illa men Nova har vid två tillfällen haft ankor som har tagit sig in i hundgården och båda gångerna slutade det med slakt.

Det är upphetsningen som kopplar om hjärnan på dem gissar jag på.

Jag får som sagt träna flera gånger om dagen och hoppas på att nyhetens behag försvinner men jag kommer inte att tordas släppa katterna lösa på ett mycket långt tag och jag måste känna mig ordentligt säker först.

Jag tror jag låter Ellen få ligga och mysa med mig i sängen i morgon (vilket hon nästan aldrig får) och så får frugan sakta komma med en kattunge som får nosa på Ellen då.

Mysa med husse lär ha högre prioritet än att göra någonting dumt med en kattunge samt att jag hela tiden har full koll på henne - det lan vara en lösning faktiskt.

Jag förstår att ingen vill ge mig ett konkret råd här för det kan ju bli fel som sagt men jag tackar för alla tankar och erfarenheter som ni har.

Katten som fick kattungarna har inte bott här så länge så Ellen känner sig nog fortfarande som ledartiken här hemma och när det inte blev något med hennes valpar så vet man liksom aldrig hur de funkar...

Små steg och mycket kärlek så skall det nog ordna sig!

När katterna blir tillräckligt stora så kommer de att säga ifrån ändå och de har sylvassa klor!

Hej!

Har Ellen en egen filt??? Om hon har det, prova och lägg ner den hos katterna så de får vistas och sova på filten. De kommer att få en doft hon är van vid, mao. de kommer att lukta Ellen.

Jag har själv ingen erfarenhet av liknande situation, men detta tips kanske hjälper lite.

jag hoppas ni kommer få rätsida på problemet.

Har nu försökt ett tag med hundarna och kattungarna och Nova verkar funka men Ellen är en annan historia och det ser inte så bra ut...

Nu försökte hon nyss nypa en kattunge igen och jag vet inte om det är för att hon vill ha den som valp eller om det är för att hon är avundsjuk och skall ha ihjäl dem...

Jag visar upp kattungarna genom en grind så de inte kan ta sig igenom och senast om en vecka så måste jag släppa ut kattungarna...

Argh vilket jävla dilemma!

Hundarna får absolut inte göra dumheter!!!

Skall skaffa munkorg och se om det underlättar intruduktionen för hon måste skärpa sig och lära sig vad som gäller!

Även den snällaste hund kan någon gång ibland "glömma sig"..... En kompis som fött upp bla springrar i många (!) år fick veta det på ett ganska tydligt sätt. Tre av springrarna fick en dag för sig att på trappan framför hennes ögon dela på katten de vuxit upp och levt i flera år med.... Behöver väl inte sägas men det var inte mkt kvar av katten att begrava. Hund och katt går ihop ibland och ibland inte.

Jag sätter munkorg på henne i morgon som hängsle och livrem men hon måste vänja sig.

Jag gjorde nyss ett försök till med en kattunge och då vände hon bara bort huvudet... Inget bra tecken det heller.

Jag är övertygad om att detta är ett resultat av att hon inte fick några valpar och att det lär ta en del tid att överkomma detta.

Låt henne ligga en helkväll och titta på kattungarna, på med munkorgen och håll henne under uppsikt men låt henne kika på katterna och banna om hon gör något dumt, syftet med det hela är att hon ska tröttna på dom.

Det låter lite som att kattungarna är väldigt väldigt intressanta, frågan är väl vad det handlar om, det låter som någon form av intensivt beteende tycker jag men det är svårt att säga utan att själv se beteendet. Jag tror inte det handlar om att hon vill adoptera ungarna utan det kan väl möjligen vara avundsjuka om det har med den uteblivna valpningen att göra.

Hur är hon med främmande katter?

Teffek, det är precis det som är min tanke - att trötta ut henne och få bort nyhetens behag!

Det har gått hyffsat de sista dagarna men i dag så högg hon kattungen i örat med tänderna när hon skulle slicka på den - obra!

Främmande katter är inget problem men givetvis så springer hon fram mot dem men hon får ju inte göra något för mig så det är aldrig ett problem.

Katten hemma hade hon lite svårt med först eftersom vår andra katt fick avlivas men efter en stund var det inga problem. Katter är bra på att säga ifrån och det lär hundarna sig snabbt medans kattungarna är fortfarande så små...

Det är bara att köra på för jag är envis som få och avviker aldrig från rutiner.

Mina hundar får aldrig spontanapportera eller typ jaga möss, inte ens hämta en pinne, utan kommando. De skall funka under bössan och det är absolut inget problem men efter den uteblivna valpningen så är hon klart förändrad och kattungarna gör henne ohälsosamt upphetsad.

Hon är i grund och botten en riktigt snäll hund så jag hoppas detta är hormoner som strular...

Men det blir uttröttningsmetoden med munkorg och fasthållning som gäller och sen en utvärdering av den metoden!

Just det, jag uppskattar alla tips och tankar för detta är banne mig varken kul eller lätt och mina djur får inte vara riskobjekt för andra djur eller människor - och det är det som gör mig bekymrad...

Försöker verkligen göra allt rätt och jag är tydlig med både kroppspråk och röst samt bryter aldrig mina mönster.

Kom att tänka på...

Anar att du har god lydnad på Ellen så kanske några lydnadspass som träning, mitt bland kattungarna? Känner du oro så kan du ju ändå ha munkorg på om det skulle skita sig. Förmodligen så skulle ju kattungarna då vara sekundära samtidigt som Ellen får sig en bra genomkörare, tänk bara på vilken fin passivitetsträning och stadgeträning det skulle kunna vara.

Som du redan nämnt har det hela mest sannolikt sin förklaring i hennes egen skendräktighet, lite som posttraumatisk stress.

Ser fram emot att småningom läsa om att ni löst problemet till glädje och nytta för alla!

Ingen dum idé där Qvarnhill!

Lydnaden är riktigt stabil på henne, riktigt riktigt bra så där skulle hon inte kunna göra någonting och det skall jag banne mig testa så snart jag törs släppa ut de små!

Det är en jobbig pers detta eftersom hon normalt är en så stabil hund som man aldrig skulle ens fundera på att vara orolig för över någonting... Jag tror att hon tror att katten faktiskt har stulit hennes valpar och att hon till varje pris vill a tillbaka dem...

Med tiden så blir kattungarna stora och då är problemet nog ur världen men fram till dess återstår en hel del invänjning.

Hur som, jag kommer att skaffa munkorg i dag, både som hängsle och livrem men även som en markering att hon faktiskt har haft dumma tendenser - även om de från hennes sida kanske känns rätt?

Jag bestämmer och det måste hennes hormoner acceptera! Tur man är så glad över sina hundar, annars skulle man aldrig orka att engagera sig så här mycket.

Nästa parning så kommer jag att välja en yngre hane som redan har levererat valpar, och jag har eventuellt redan två importerade Engelska herrar på g, för hon måste få valpar så hon kan komma ner på jorden igen

Tack!

En sak som slår en ovetande är ju tanken på hur hunden uppfattar dig i detta?

Då du har så bra pli på hunden normalt och litar på den så kan den ju lätt bli osäker på ditt beteende(osäker, villrådig osv) i detta fall.

Har ingen bra ide på hur man löser det men tror munkorgen kan få dig att slappna av då det värsta inte kan hända och att du därmed framstår som den vanliga ledaren du är?

En sak jag är säker på är att hunden garanterat känner din osäkerhet i detta!

Skendräktigheter kan vara struliga och ställa till mkt i huvet på de små liven

Skulle man kunna få en liten statusuppdatering? Man är ju så nyfiken på hur det hela avlöpte... Bra hoppas jag!