Ett av mina bästa minnen är från 18 augusti 2001 då jag precis en vecka innan tagit körkort lagom för att ge mig ut på egenhand och jaga bock.

Vädret på kvällen var stekande sol och +25*C och jag smög längs en timmerväg som ringlade sig upp mot ett 3-årigt hygge. Når jag kommit halvvägs möter jag två spetshjortar som går och betar, sätter mig ner och väntar tills de gått iväg. I hyggeskanten står jag en stund och spanar ut över hygget med handkikaren, när jag börjar smyga upp över ett berg ser jag bocken stå 200m ifrån mig och beta i en liten mosse.

Jag kryper på knä fram till kanten på berghällen och tar plats i lingonriset, avståndet är 120m, bocken har baksidan mot mig så jag har god tid att lägga mig & helstocken tillrätta och när bocken vrider upp sig släpper jag en 11,7g Silvertip rätt i bogen och bocken lägger sig direkt.

Fin bock Herbert!

Bästa jaktminnet, ja det var väl när jag träffade på några forister nere på Tullgarn och vi stod o ljög framför whisky baren... ;D

Skämt åsido, har flera st men bland de bättre är när jag sköt för drevern jag hade inackorderad i vintras, första skogsharen efter ett klockrent drev och likaså rådjuret som kom i mitt pass efter 40 min kanonfin jakt.

Smygjakts minne är väl de ggr jag lockat in bockar som sedan blivit kvar på plats.

Mvh Mickel som ska vaka på gris ikväll.

Ett av mina bästa jaktminnen är från den 20 aug 2001 efter att ha smygit ut till en kraftledningsgata där jag visste att det gick en magnumbock och suttit ca en timme så plockar jag fram buttolon,lockar några gånger väntar en stund och lockar några till.

Ser efter en stund magnumbocken som sakta kommer mot mig på ca 10mm medans han fejar på allt som finns i hans väg,skott är inte möjligt pga för hög vegetation.

Efter ytterligare 5min så kommer det en till bamsebock från vänster med kurs mot mig,det är bara en tidsfråga innan dom kommer att se varandra,och det är precis vad som händer ungefär 70m från mig.

Magnumbocken blir skitförbannad och driver den andra stora sextaggaren rakt mot mig vilket för mig resulterar i en dubble på sextaggare(magnumbocken gav silvermedalj).

/Micke

Det var faktiskt en sjöfågeljakt nu i hösten som var som jag sen kommer att glömma. Jag å Farsgubben tog ekan och rodde ut till "våran" vasstapp, kastade ut vettarna och värmde upp lungorna med lockpipan...fågel kom det, men dessvärre utom hagelhåll :-, helt plötsligt kommer en ensam and rakt mot oss, och precis när den var inom håll så vek den av och erbjöd ett sånt där vacker sidskott...vi kastade upp bössorna samtidigt men gubben hann före, anden vek sig som ett paket och det blev en lätt apport.Tog väll ca 20 min innan vi får syn på en flock på 3 gräsänder som styr in mot vettarna rakt mot oss. en bit utom håll så viker dom av och flyger snett mot min sida av ekan, äntligen min tur...svingar igenom en av änderna och trycker av "PANG" "plask plask"...WTF! två st !...lyckades pricka två med ett skott, och båda ligger med buken uppåt helt livlösa. hinner inte skicka ut apportören så viskar farsan "pass på", den kvarvarande anden från den lilla flocken cirklar och flyger tillbaka mot oss, men denna gång mot farsan. Den flyger rakt mot oss och väl inom håll så börjar farsan att beskjuta den, men det gick väll inte som gubben hade tänkt, han tömde sin Benelli och lckades inte pricka anden med nått skott, så anden som "tvärnitade" i luften började att flaxa i vild panik för att bromsa upp sig själv och vända tillbaka, så jag kastade upp bössan och fällde den med ett skott. gissa om farsan fick utstå pikar efter det ;D.

Det var då den mest minnesvärda kväll hittils med 2 skott och 3 änder som facit ...

/Fredde

Eftersom man har jagat i nu 23 år med egen bössa så är jaktminnerna väldigt många.

Ett stakt minne är förståss de tre första skogsfåglarna jag sköt vid 15,års ålder.

På hem efter en resultatlös dag i skogen med farsan stötte vi plötsligt iväg en hel järpkull som flög en liten bit för att sedan slå i träden.

Pulsen min steg oerhört då ansmygningen mot dessa började, efter ett tag får jag syn på en och skjuter den....vilken lycka.

Innan indianjakten var över hade jag fällt två till ;D

Ett annat färskt minne var bara för något år sedan.

20 aug och sjöfågelpremiär i Torneälven med ett riktigt skitväder, regn och en stark blåst.

Som vanligt blev det en del pangande när jakten tog sin början och hyffsat många änder föll för Tikkabocken.

Efter ett tag så avtog "som vanligt" pangandet och änderna försvann eller flög högt, plötsligt ser jag en prick komma emot mig i snabb medvind och väldigt högt.

Anden kommer in på minst 45-50 meter rakt ovanför mig och jag lovar att det gick fort, men bocken går till axeln och anden dör innan den hör smällen, vilket skott 

Niro hämtar den och jag ser ytteligare en and komma precis lika snabbt och högt som den första, den åker också i backen som ett paket.

Samma sak igen men nu kommer det två prickar mot den gråmulna himelen, pang pang och två paket störtar ner i vassen, då hör jag  jubel och spridda applåder runt om mig ;D

Efter det slutade jag och åkte till ett annat område, det gäller att lägga av när man ligger på topp ;D ;D

Ett annat fint jaktminne kan ni läsa om här

http://www.jaktsidan.se/artiklar/2006/enkoping/index.shtml

Eftersom jag inte jagat så länge och inte har så mycket vilt på mitt samvete.. Dock minns man speciellt första orren man sköt. Hade skidrat runt i ett par dagar utan att se så mycket som en enda fågel men hux flux kommer det en flock och flyger över mina axlar och sätter sig 70m bort i högsta tall. Det var bara tacka och ta emot  . Perfekt träff och orren dimper i backen. På hemvägen stöter jag en hare som snällt lägger sig och trycker 30m från mig. Tar stöd och 243an får tala igen.

Ett annat minne är från höstens älgjakt när jag sitter på ett pass några hundra meter från farsan. Jakten går segt och timmarna går. Ett par timmar kvar tills mörkret faller så jag bestämmer mig för att gå en sväng med hagelbössan, för att kanske hitta någon fågel. Meddelar farsan om att jag tar vägen över berget så han vet åt vilken riktning jag kommer ifrån. Funderar ett tag på om man ska ta med 8x57an också men eftersom det rör sig om en ganska jobbig promenad så lämnar jag den hemma. Jag börjar gå över berget och in i en liten skogsdunge... Vad händer? Jo en fjoling ställer sig upp med bredsida och står och tittar på mig i några sekunder innan han drar vidare... FAN!! FAN!! FAN!!... Skulle ha tagit bössan med mig. Tankarna snurrar i huvudet... Vad gör jag nu? Eftersom älgen sätter fart mot farsans pass så kastar jag mig på mobiltelefonen, ingen täckning. SUCK!! Drar iväg ett sms om att en älg är på väg ner mot honom och sen sätter jag iväg efter älgen för att försöka skrämma den mot passet. När jag har några hundra meter kvar hör jag hur skottet går... SKÖNT!!! Nu har jag jag täckning igen på mobilen och ringer farsan och meddelar om att jag är på gång. Älgen hade snällt sprungit förbi tornet och ställt bredsida mot i den enda skjutgatan som fanns. Känner mig lite delaktig iaf, speciellt när det var jag som hade laddat upp patronen. Närmare bestämt en oryx 196grains i 780m/s (8x57) som satt fint i bogen.

Väl i slaktboden fick flera erbjudanden att agera hund nästa höst  .