Ny säsong, redan jaktdeprimerad…

Buäh. Jag jagar i lodjursland, i platta marker med industriskog i snörräta rader. Det är hart när omöjligt att jaga utan hund - för det finns inga öppna ytor någonstans - undantaget kraftledningen där hallonsnåren växer 1,5 meter högt. Och varför skulle man jaga med hund? Det finns ta mig fanken inget vilt, jag har roat mig med åtelkameror vad som borde varit viltväxlar, skogskanter etc - och har väl ett kreatur på bild var tredje vecka.

Det FINNS en vall på marken, eller på grannmarken där jag ändå kan jaga en del mindre vilt. Vallen är 500 meter lång, 130 meter bred… nu har jag suttit vid den i två kvällar för att vänta ut den räv som ju MÅSTE vara där.

Inte ett liv. Inte en hare, inte ett rådjur, inte en grävling, älg, vildsvin, räv, hjort, duva, kråka, skata, whatever. Två kvällar. Och just insikten om att det kommer att vara så här när man sätter sig i bilen från Stockholm för att åka mer än en timme för att komma fram. Hur fan motiverar man sig att ens åka ut? Förra året lossade jag inte ett enda skott på den marken - alla mina jaktupplevelser värda namnet var på bortaplan.

Det är deprimerande… Om man jagar i en icke jaktbar skog där heller inget vilt finns, är man jägare då? Borde man inte titta på TV i stället? Kanske det går någon bra dokusåpa på 8:an?

Jag är överlycklig över att jag inte har de problemen. Än...

Får ni någon tilldelning på Lo? Vet att det är länge tills dess i så fall men det är ändå något att hoppas på!

Har ni haft gris tidigare? Tror du verkligen det är katten som tar grisen?

Jag har svårt att tro att katten är den stora boven i dramat när det gäller gris och älg.

Sugga och Ko kan nog säga ifrån ganska bra. Men om allt annat är slut så...

Svårt att tro att lodjuret är boven i detta jagar själv i lodjursland märker att lon får skulden för mycket -

Men på småviltet så är räven en stor bov,,

Nej, katterna har inte all skuld till detta - inte alls. Inte tar katterna gris heller, men grisarna har inte spritt sig till dessa trakter ännu. Näe, det är bara en känsla av hopplöshet av att jaga på en sinnessjukt svårjagad och skittråkig mark, med viltbestånd som får en att misstänka att någon avfyrat en neutronbomb där... Det ser ut som en skog, men det finns tamigfan inget liv där.

På´t igen Berg !

Vartåt ligger marken ?

På´t igen Berg !

Vartåt ligger marken ?

Du fick ett PM. :-)

Vintern som var gick ju an men de två innan gjorde nog en kraftig städning, sen beror det lite på hur landskapet är finns det mat , skydd och trivsel, vi har haft älgtomt länge nu och hållt igen i 5år, men nån mer älg ser vi inte för det direkt, dock kronhjort som måste vara ett djur som verkligen vet hur en granskog ska förstöras, inte konstigt att de går som skadedjur i nya zeeland.

det känns ju inte kul.....känner igen mig i det där

men jesus,,här kan man jaga älg i 2 veckor och bara se en lavskrika,,,på 2 veckor

Karlzzon, jag kan komplettera: min frustration handlar inte om två dagars resultatlös jakt - det finns en historik också...! :-/

Men om vi slår våra kloka huvuden ihop kanske vi kan komma med irriterande förslag på mer eller mindre omöjliga villtvårds åtgärder som vi aldrig hade orkat med på våra egna marker...

Va glad för det lilla, du har ju en mark o gå till det är ju inte alla som har det sen är ju inte dödandet det viktigaste utan o få komma ut o känna lugnet o har man en mark så är ju skansen stor att det blir något än om man inte har.

Mvh.

Hmm, känner att mina hutlösa arrendekostnader ändå kan motiveras. Har på två kvällar spanat in två bockar av medaljkvalite, dussinet av övriga sorters rådjur, kanske 20 harar, 4 grävlingar o en räv.

Ny säsong, redan jaktdeprimerad…

Buäh. Jag jagar i lodjursland, i platta marker med industriskog i snörräta rader. Det är hart när omöjligt att jaga utan hund - för det finns inga öppna ytor någonstans - undantaget kraftledningen där hallonsnåren växer 1,5 meter högt. Och varför skulle man jaga med hund? Det finns ta mig fanken inget vilt, jag har roat mig med åtelkameror vad som borde varit viltväxlar, skogskanter etc - och har väl ett kreatur på bild var tredje vecka.

Det FINNS en vall på marken, eller på grannmarken där jag ändå kan jaga en del mindre vilt. Vallen är 500 meter lång, 130 meter bred… nu har jag suttit vid den i två kvällar för att vänta ut den räv som ju MÅSTE vara där.

Inte ett liv. Inte en hare, inte ett rådjur, inte en grävling, älg, vildsvin, räv, hjort, duva, kråka, skata, whatever. Två kvällar. Och just insikten om att det kommer att vara så här när man sätter sig i bilen från Stockholm för att åka mer än en timme för att komma fram. Hur fan motiverar man sig att ens åka ut? Förra året lossade jag inte ett enda skott på den marken - alla mina jaktupplevelser värda namnet var på bortaplan.

Det är deprimerande… Om man jagar i en icke jaktbar skog där heller inget vilt finns, är man jägare då? Borde man inte titta på TV i stället? Kanske det går någon bra dokusåpa på 8:an?

Känns som några timmars viltvård kan skapa förutsättningar för kommande år!!

HB

Jag kanske mistar mig men det där lät mistänkt likt en inbjudan från RW's sida. Bäst du åker dit och kollar...

Jag är i stort sett i ledig sept till nov. Får boka in lite då. Även om det är rätt magert, men har nog lite roliga jakter på älg o gris, om det går tungt första älgveckan...

Jag är i stort sett i ledig sept till nov. Får boka in lite då. Även om det är rätt magert, men har nog lite roliga jakter på älg o gris, om det går tungt första älgveckan...

Så, tre pass till sedan sist. Sammanlagt 25 mil ToR - 12 mil enkel resa - för varje övning. Kom hem nyss. FORTFARANDE inte ett jäkla liv. Jag vittjade en åtelkamera riktad mot en (för några år sedan) stensäker viltväxel i förlängningen av en granskog som går ut i en gräsvall... Jag satte upp åtelkameran den 6:e aug - och det var heltomt sedan dess... Ett par bilder när en björktrast flaxar förbi, typ. Jag hade iofs kunnat ta ett skott på flygande ringduva, men 300 meter kändes lite drygt...

Jag åker ut till marken igen när det blir dags för älgjakt. Nu skiter jag i detta. Jag kan inte motivera att jag lämnar fru hemma tillsammans med tre barn varav ett spädbarn som ju kräver extra mycket arbete... för detta. Det är ju helt jäkla tragiskt! Det är förenat med uppoffringar att jaga, vissa påfrestningar på såväl ekonomi som förhållande. Bilresor... prylar, the shit. Grejen är ju att det skall ge något tillbaka, att det skall vara roligt. Nu är det bara frustration och hopplöshet. Jakten har blivit något som drar energi i stället för att ge...

Jag får ägna mig åt skyttet i stället, som ett substitut för jakt.

go north young man. det måste ju gå att hitta annan mark.

Trist känsla, ungefär samma som jag som sett hur många rådjur som helst fram till den 16/8 och sedan den17:e var de bara borta ;-)

Trist känsla, ungefär samma som jag som sett hur många rådjur som helst fram till den 16/8 och sedan den17:e var de bara borta ;-)

Hade jag haft kontakt med småvilt UNDER ÅRET SOM GÅTT hade inte denna tråd skapats... :-)

Bistert... men inte heller jag tror på lon som enda anledningen. Då borde inte jag haft vilt på mina olika marker i Norduppland heller, även om effekterna förstås märks jämfört med tidigare. Utfodras det något på marken, eller i närheten?

Det är egentligen en kombination. Det ÄR viltfattigt, det ÄR tätt med katter... men jag har jagat i viltfattig terräng förut med lyckat resultat. Jag har dessutom jagat i svårjagad terräng med lyckat resultat. Det här är en kombination av riktigt viltfattigt och riktigt svårjagat, och tja... till slut går det inte att leva på hoppet längre.

Det som gör viltfattigdomen så särskilt problematisk är att marken är så in-i-helvete jägarovänlig. Det är industriskog i snörräta rader, det sker inget jordbruk alls på marken, det finns inga nivåskillnader i markhöjd som gör det möjligt att få en överblick eller kunna nå vilt på längre håll.

Det utfodras för rådjur på vintrarna. Vi körde med spridare för vildsvin i två år utan att det dök upp gris, när vi lade av blev en gråhund dödad av gris... Marken har jordbruksområden runt omkring sig, så fältvilt har egentligen ingen anledning att vara hos oss. Och skogsvilt... Det var surrealistiskt i vintras, man gick över gammal snö och letade efter spår...

Beklagar mitt offentliga gnäll. På Internet skall man posta bilder på att man har bakat cupcakes med barnen, och få en "like" tillbaka.

Bäh. Någon jäkla norrlandsgen kanske jag har, som hävdar sin rätt att vara bitter.

Nänä. Sätta sig i bilen för att köra från Stockholm till Norduppland, och veta redan när man åker att man lika gärna kunde ge fan i det. Nu gör jag det.

Tja, vore det din mark hade du "tvingats" jaga på den, men då hade du samtidigt kunnat påverka markanvändningen. Arrenderar du den känns det väl som ett läge att aktivt se sig om efter ny mark. Vilket förstås inte är helt lätt att finna... men att sitta och mala på en helt oduglig mark som man känner att man måste utnyttja leder förstås bara till bitterhet. Bättre i så fall att ha en bättre mark längre bort som man utnyttjar något mer sällan, men tycker är kul.

12 mil är trots att allt hyfsat långt, och borde kanske kunna ge flexibilitet i markval... själv har jag nu medan barnen varit små haft fördelen att bo på vår egen lilla mark, som vi köpte när vi flyttade ut från Uppsala 2000. Därmed kan man kan smita ut på små smygturer på kort varsel och få utlopp för en del av jaktlusten, mellan mer omfattande ryck på andra håll. Inser dock att det blir mer komplicerat om man är Stockholmsbaserad...

Bit ihop..Först när man vänt på en dålig säsong man kan njuta av en bra..