Ringde en kille i söndags kväll, dom hade skjutit på en ensam gris i en kornåker, letat en stund efter skottplats men inget hittat.

Va där en timma efter skott, gick runt lite med ungtiken ungefär där dom trodde skottplatsen va och hon drog i ett av spåren i spannmålen till kanten av åkern och i änden på en stenmur vek hon av åkern och följde stenmuren en bit in i en grantätting, då ser jag bakdelen på grisen när den går ifrån oss, fick på pejlen och av med spårsele. Efter bara 50 meter är hon ikapp och det blir ståndskall, när jag kommer in på det så står grisen rakt ifrån mig på ca 5 meter, efter nån minut vinklar den upp så pass så jag kan avsluta. Va en rätt ung galt på ca 120 kilo.

När vi slaktade upp den visade det sig att skyttens kula gått in perfekt i vänster bog men sedan exploderat, resterna av kulan (kopparhöljet) låg mellan ingångsbog och revben, splitter av den hade gått in i lungorna så därför den va så medtagen. Kaliber 30-06, kula visste han inte, men skulle va norma, lär väl varit nån blyspets? Restvikten på kulan va iaf 70 grains. Bekräftar bara att en bra kula är viktigare än kalibern.

Enkelt eftersök, men perfekt för ungtiken.

Kul för hunden, tråkigt för grisen. Kulval är nog rätt viktigt ja.

Personligen kan jag i svaga ögonblick tycka att man krånglar till det i onödan med allt ältande om olika kulor. Det är trots allt inte många vilt varje år jag fäller, men när man läser historier som denna så får man vatten på sin kvarn och fortsätter grotta ner sig i kulkonstruktioner och teori

Som alltid.. kulan är viktigare än kalibern!

Gott jobb hur som och bra start för unghunden.

Bra jobbat!