Nu när ämnet är uppe i en annan tråd.....

Något som stundom kommer upp till diskustion i kojorna mellan hundförare.

En hundförare av en ung hund, går nästan och hoppas på att någon skammar en älg för att dels få praktisk spårträning. Men även för att få ett mer "ståndvilligt" djur när man släpper på. Detta för att man vet att det kan vara en riktigt bra trigger för hunden i början av jakten eller bra start för en ung jakthund.

Jag för min egen del är inte alls svår bedd att ta mig an en skammad älg, fram för allt tidigt på säsongen. Dels för jag faktiskt tränar min hund för spårning och jobbet måste göras, men även för att hunden ska få ett "lätt" uppdrag och komma igång tidigt under jakten.

Har själv svårt att ta nesan av att ha skadskjutit och pikar från jaktkamrater, förutom det uppenbara att orsaka lidande.

Kan jag undermedvetet bli påverkad av att hoppas på ett eftersök så att ett skott som annars inte skulle gå, går?

Någon som känner att risken ökar att ta ett tveksamt skott mot en älg för skulle det "bara" gå hål, får hunden ett " enkelt och jakttriggande uppdrag"?

Dvs om hunden inte fanns med i bilden skulle skottet aldrig gå i samma situation!?

Någon som känner att risken ökar att ta ett tveksamt skott mot en älg för skulle det "bara" gå hål, får hunden ett " enkelt och jakttriggande uppdrag"?

Dvs om hunden inte fanns med i bilden skulle skottet aldrig gå i samma situation!?

Jag har observerat detta hos några jag jagar med, även om det inte är medvetet. Kombinera med adrenalin och prestationsångest så kan det lätt bli riktigt trist.

Sedan finns det omvända, vi har haft förbud att lossa skott mot räv under älgjakt med hänvisning till att lämplig eftersökshund tidigare saknats.

Sådana diskussioner har jag aldrig hört hos våra hundförare inte ens när dom har en unghund som håller på jaga in el. för att den ska få spårträning.

Däremot vet jag att dom brukar gå med dom i eftersökslina och låta dom leta reda på en någotsånär färsk lega el. om dom går tills dom sparkar upp en älg och låta unghunden spåra älgen i någon km el. så.

Sådana diskussioner har jag aldrig hört hos våra hundförare inte ens när dom har en unghund som håller på jaga in el. för att den ska få spårträning.

Däremot vet jag att dom brukar gå med dom i eftersökslina och låta dom leta reda på en någotsånär färsk lega el. om dom går tills dom sparkar upp en älg och låta unghunden spåra älgen i någon km el. så.

Det är ju väldigt vanligt att man spårar in på död älg med unga hundar. Fram för allt om älgen gått 50-100 m eller mer.

Spåra sedda älgar är inte heller ovanligt. Men som sagt jag kan nog känna att få gå på ett skarp eftersök tidigt under säsongen är bra för hunden. Särskilt om man blir tvungen att släppa på. Har hört flera hundägare som har det som önskestart. Lite makabert kanske, men det är onekligen en bra start för många hundar.

Sen blir ju frågan om man frestats att ta skott även om man inte är 100% säker på ett dödande skott, pga man har tillgång till hund. Alt för att trigga den egna hunden.......

Har inte stött på disskusionen men känner igen känslan. Jag tror iaf inte att jag tar några tveksamma skott med hundens träning någonstans i bakhuvudet, jag har endast en skadeskjutning bakom mig på rådjur och några bommar på gås, tjäder och räv. Sedan är det väl en del på kråka, kaja, skata och fiskmås som gått i backen flaxandes, frågan är vart dom räknas?

Däremot så blir jag någonstans glad då folk ringer och säger att dom skadeskjutit nu då jag har en nytränad hund jag vill få ut på skarpa sök.

För 30 år sedan hörde jag dylika diskussioner. Var tom övertygad om att en viss skamning skedde med flit. Men idag tror jag inte att det existerar.

Men det klart.... En trofé också kanske triggar folk att chansa, eller det faktum att man inte fått skjutit på länge och inte vill vara sämre än jaktkompisarna.

Det kanske också kan vara källor till att ta skott som eg kanske borde avstås!?

Det är ju väldigt vanligt att man spårar in på död älg med unga hundar. Fram för allt om älgen gått 50-100 m eller mer.

Spåra sedda älgar är inte heller ovanligt. Men som sagt jag kan nog känna att få gå på ett skarp eftersök tidigt under säsongen är bra för hunden. Särskilt om man blir tvungen att släppa på. Har hört flera hundägare som har det som önskestart. Lite makabert kanske, men det är onekligen en bra start för många hundar.

Sen blir ju frågan om man frestats att ta skott även om man inte är 100% säker på ett dödande skott, pga man har tillgång till hund. Alt för att trigga den egna hunden.......

Ja, det finns säkert som har sådana önskemål men som sagt vad jag har då aldrig hört det här uppe.

Sedan kan du komma i situation där älgen inte är död utan har travat vidare igenom markerna och du kan hålla på hur länge som helst med eftersök utan att någon skytt kan komma till skott.

Låter du unghunden spåra då el. tar du en rutinerad hund från början men man vet ju aldrig om den har stupat 100 m bort el. om den är vid liv ännu och travar runt?

Vi har så små och eller spridda marker att om vi skammar en älg så kan den gå till ett annat jaktlag.

Då skammar man då rakt inte med flit.

Däremot så tar man ju varje chans att få träna sina hundar på trafikeftersök och andras skammningar, för vi gör ju inga

Vi har så små och eller spridda marker att om vi skammar en älg så kan den gå till ett annat jaktlag.

Då skammar man då rakt inte med flit.

Däremot så tar man ju varje chans att få träna sina hundar på trafikeftersök och andras skammningar, för vi gör ju inga

Tror inte heller att någon skammar med flit.... Men att det undermedvetna kan spela in i skottögonblicket, "äh vad fan jag har ju eftersökshund".....

Det är många år sedan jag sårsköt, men under jaktveckan var det nära. Känner själv att utan sårskjutningaer så har jag gjort rätt avvägningar i skogen och kan känna mig stolt och nöjd med det resultatet. Då oavsett om jag faktiskt har skjutit något eller helt enkelt avstått.

När jag kramade avtryckaren kastade kalven. Hade jag kunnat avbryta avfyrningen om jag inte hade haft hunden skällandes......?? Funderingarna kommer lite i efterhand. Eller är det helt enkelt så att skottet var på väg och inget kunde göras? Nu blev det ett skott genom levern och upp genom ena lungan och upp i leden på höger bog, istället för ett skott bakom bogarna som jag siktade på.... Hade kalven kommit undan 1-2 dm till så hade det blivit en skamning eller tom bomm.

Om jag siktat i bogen så hade det med stor sannolikhet blivit "tok" av det hela också...

Ja, det finns säkert som har sådana önskemål men som sagt vad jag har då aldrig hört det här uppe.

Sedan kan du komma i situation där älgen inte är död utan har travat vidare igenom markerna och du kan hålla på hur länge som helst med eftersök utan att någon skytt kan komma till skott.

Låter du unghunden spåra då el. tar du en rutinerad hund från början men man vet ju aldrig om den har stupat 100 m bort el. om den är vid liv ännu och travar runt?

Nu hänger jag inte med på vad du menar....

Spåra in på en död älg som ligger brukar vara det första "skarpa" en ung eftersökshund gör. Spåra oskjutna levande älgar brukar man göra innan det är lovligt att ha hunden lös i skogen. Men även för träning inför tex spårprovet. Eller för att försöka få en hund som släpper tidigt att hålla i älgar lite längre osv.

Sen i mitt lag så är det bara jag som aktivt tränar min hund för eftersök. Har även gått prov. Så även om min tik är ung, så är hon den enda som är eftersöks tränad i laget. Men det klart det finns någon ihärdig hund i laget som utan tvekan skulle kunna släppas på ett skammat djur och jaga efter det i några mil, eller så långt det behövs....

För 30 år sedan hörde jag dylika diskussioner. Var tom övertygad om att en viss skamning skedde med flit. Men idag tror jag inte att det existerar.

Tyvärr är det nog inte helt överspelad ännu, bara för några sedan blev min äldste jaktkamrat uppmanad av uppfödaren att skamma en kalv för att få igång hunden då den visade lite för klent viltintresse.

Gubben lever fortfarande men som bra är har han nu dragit på sig en rejäl skada så han är numera postare, om ens det.

Den gamle devisen " finns folk till allt" rules !

Nu hänger jag inte med på vad du menar....

Spåra in på en död älg som ligger brukar vara det första "skarpa" en ung eftersökshund gör. Spåra oskjutna levande älgar brukar man göra innan det är lovligt att ha hunden lös i skogen. Men även för träning inför tex spårprovet. Eller för att försöka få en hund som släpper tidigt att hålla i älgar lite längre osv.

Sen i mitt lag så är det bara jag som aktivt tränar min hund för eftersök. Har även gått prov. Så även om min tik är ung, så är hon den enda som är eftersöks tränad i laget. Men det klart det finns någon ihärdig hund i laget som utan tvekan skulle kunna släppas på ett skammat djur och jaga efter det i några mil, eller så långt det behövs....

Jag menar ungefär så som du har beskrivit men det är ju liksom ett annat ämne för mig som inte har någon älghund.

Jag har bara hört en del av hur snacket går inom vårat jaktlag och en del andra hundförare som jag känner.

Nä jag tror ingen chansar eller skammar med flit, däremot kan det bli fel, ifjol skulle en unghund jagas in i min såt där jag postade för dagen, ett sjujäkla regnväder gjorde att vattnet på linsen lurade mig (tror jag) satte smällen lite lågt, var helsäker på att den låg, 9,3 vulcan, när vi gick på med unghunden så stod den upp, blev lite skällande och en kort förflyttning innan hundföraren fick på en smäll så den gick i backen.

Unghunden hade inte fattat alls innan, men tände till, men meningen var det aldrig! min kula hade dessutom träffat ben och vinklat neråt/bakåt, eftersök kan vara bra men också dåligt, beror ju lite på vad det är och hur djuret mår.

Ingen kan påstå att det inte är bra för en unghund att få en skammad "lättställd" älg att jobba med, eller ett "lättfångat" rådjur för en avfångare.

Men därifrån till att medvetet eller omedvetet.. skjuta illa för att få fram en bra hund är det väldigt långt.

Jag vet mycket väl hur jävligt ett eftersök kan bli...

Har även jag fått rekommendationen att medvetet skjuta av två ben för att träna hund i avfångning... eller buka en gris för unghunden osv.

iofs en 10 år sen..

Jag skulle alldrig själv kunna göra nått sånt. Det strider mot hela mitt väsen på nått vis.

Men det har hänt när jag haft väl rutinerad hund att jag tagit en del skott jag inte skulle gjort om jag varit utan fullgod hund.

Chansat lite mer helt enkelt.

Men har jag en unghund och kanske lite oerfaren så tar jag absolut inga chanser.

Kan lika gärna bli så att det viltet går förlorat för all framtid.

Unghundens tid till att bli erfaren kommer ändå förr eller senare, i alla fall för mig.

Va det gäller unghundar och träning så måste det givetvis till möjligheter för denne.

Rätt utfört så har man en rutinerad hund med som backupp ifall adepten inte fixar uppgiften.

Men det är inte alla som har den möjligheten, tyvärr..