Tja, jag har idag en 3årig renrasig wachtel.

Han är vad man kan kalla en "medelmåttig" wachtel, han gör det han ska men har taskigt sök, lite för vek och håller inte i tillräckligt länge. Han har även lite halvsvårt med grisarna, han gillar att jaga dom men har fått stryk ett par gånger så han är lite för försiktig, behöver mycket förarunderstöd för att hålla igång. Anledningen att han har fått stryk har varit att han har varit för långsam, osmidig. Han har aldrig varit för hård mot grisar eller liknande utan bara haft oturen att blivit nedsprungen osv..

Nu är det så att han har fått putella axulation eller vad f-n det heter, knät på höger bakben låser sig. Han ska in och operera sig om en vecka och om allt går som det ska och jag sköter rehaben ordentligt så kanske jag kunde jaga med honom i slutet på december. Det finns även en risk att det aldrig blir helt bra, att han kanske kan jaga lite då och då och annars gå här hemma på gården och skrota som sällskapshund.

Jag har tänkt en bra stund att jag ska skaffa en till hund just för att jag har haft så mycket otur med min wachtel, har varit skadad mitt i säsongerna, klokapsel ena säsongen som tog 7-8v innan det var läkt och sporre andra säsongen med nästan 10v innan det gick att jaga igen, fick infektion osv..

Då jag är lite småbesviken på jaktlusten och hur min wachtel idag fungerar så har jag tänkt att jag ska skaffa spets/wachtel, just för man får ju höra hela tiden "hur bra dom är". Klart att det finns "skit-bastader" också men tycker i regel att det man hör att alla funkar som rena jaktmaskinerna, söker ut, driver runt 20min och ställer älgar 40min-1h.

Detta har ju gjort att jag tänkt att en sådan ska jag ha, går att börja jaga med väldigt tidigt och dom funkar i regel jäkligt bra.

Jag hör ju själv hur dumt det låter, det är alltid ett stort lotto när man köper hund, vissa funkar skitbra andra funkar dugligt och så finns det dom som inte funkar alls.

Jag vill minimera risken att få en hund som inte jagar riktigt så mycket som jag vill.

Nu är det så att jag har på flera olika håll fått tipps om en kull renrasiga wachtar. Föräldradjuren jagas det jäkligt mycket med och allt funkar som det ska, riktiga jaktmaskiner, dessa hundar har inga pappersmeriter utan det är folk som jag litar på som jagat med dom som "går i god" för att det är rejält bra hundar.

Nu funderar jag på om jag ska ha en valp efter wachtlarna och hoppas att det blir en wachtel med lite mer motor än min och lite mer dådkraft.

Vad är störst chans att lyckas med? Finns idag inga kullar av 50/50 bastader som jag vet om, skulle enbart kunna tänka mig en envägskorsning 50spets och 50 wachtel. Tiden ligger wachtlarna kanon bra, valpen kommer vara i perfekt ålder för injagning till nästa säsong. Därimot om jag tackar nej till en wachtel nu så har jag ingen aning om när jag får tag i en blandras-valp.

Snälla kan ni hjälpa mig att stadga upp lite för och nackdelar.. renrasig wachtel med erkänt bra föräldrar eller en blandras som ännu inte ens finns?

Hare king!

Hej, blandras kan vara bra. Man ska dock även här veta mer, ofta än de flesta blandrasägare, om föräldradjuren. De bästa renrasiga hundarna används mycket sällan vid blandrasavel.

Hade jag varit i din situation, lätt för mig att skriva..., så hade jag övervägt omplacering av den hund du idag äger. Både maa sjukdom och svagt jaktintresse. Skaffa sedan, med något års intervall, en renrasig spets och en renrasig kortdrivare.

Din nuvarande hund kommer nest troligt aldrig att få den uppmärksamhet den haft, vare sig hemma eller i skogen. Den nya hunden, om den blir bra, kommer säkert att få huvuddelen av ditt engagemang och tid...

Hoppas du inte tar det fel!

RG

Kan inte rådgöra vad du skall göra för val men vill ge en annan approach för din nuvarande hund.

Varför inte få honom att bli spårspecialist så han få använda sin nos istället för att omplacera eller bara skrota på gården?

Du känner nu ju hunden sedan 3 år och vet brister och styrkor så jag skulle tro att med lite motiverande arbete så skulle du få en väl fungerade eftersökskamrat som fortfarande har sin plats i skogen.

Och du kan då fokusera övrig jaktträning på den nya hunden. Detta ger dig även fördelen om den nya hunden driver något som blir skadeskjutet så har du en fräsch hund att ta upp eftersöket med.

Jägarlivet är för kort för att endast hållas med en jycke, ta en av varje men med ett par år emellan !

Har inte skrivit det här men det blev en wachtel till.. Som det ser ut så är det helt rätt val, tror nog att min "gammelhunden" kommer får passera vidare till sällan jaktmarkerna, tre år gammal.. Ser inte ut som att det kommer bli bra i bakbenet. Ger inte upp riktigt ännu men har börjat ställa in mig mentalt på att han nog får knalla vidare.

Roligt med valp igen, dock en skvätt jobbig till och från men det är ju standard ^^