Jag läser hennes "svar" gång på gång men får ändå inte ihop det.

I en tråd närbesläktad med denna fick jag till svar att ingen skulle kunna komma och påstå att de inte förstått systemet.

Nu undrar jag om Ruona har rätt när hon säger att vi måste förstärka den Svenska stammen rent genetiskt innan vi kan ge den GYBS.

Har hon eller har hon inte missat vad GYBS är?

Jag anser detta vara en grov missuppfattning men jag är absolut inte expert.

http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/Nyheter/Debatt/Debatt-Svenskjaktse/Debatt-Ljuger-Ruona-Burman/

Läs stycket om art och habitat direktivet. Där tar hon i sista meningen och slänger in (helt utan motivering) "Genetisk förstärkning är alltså vesäntlig..."

Jag vill bemöta detta. I fikarummet, hemma, hemma hos svärmor etc etc. Men behöver mer ammunition!

Finns det några konkreta exempel vi kan använda som någonslags "prejudikat" för att visa att hon har fel?

Hur mycket "friskare" var sloveniens och Frankrikes stammar när de fick GYBS. Klart att de motiverar en något större population men några erfarenheter måste man väl kunna dra?

Finns någre lite trovärdigare uppgifter än NOAKS ark som påvisar att friska populationer kan springa ur en genetiskt begränsad bas?

Fredrik, Jag vet att ni på förbundet jobbar hårt med dylika frågor. Jag förstår att ni ibland svarar på sådana här saker via vägar vi varken bör eller vill känna till.

Men det kan inte vara fel att förse oss vanliga jägare med information och kunskap som vi kan använda som ammunition i sådana här frågor.

Vi är 300 000 jägare i Sverige. Flera av oss har svårt att hålla tyst i denna typ av debatt. Det känns trevligt om vi kan vara den pålästa "sidan" i fikarumsdebatten...

OBS Jag är inte ute efter att debattera med/mot genetiska /ekologiska experter. Jag träffar politiker och Svenssons. Jag söker fakta de kan förstå. Givetvis måste den vara korrekt. Men den kan och bör se annorlunda ut än när man lägger fram en avhandling. Framförallt är halva slaget vunnet om jag kan lägga över bevisbördan på våra meningsmotståndare.

// Henrik

Henke,

Ruona säger vad jag kan se exakt vad jag hört henne, NV och departementet säga ända sedan kommissionen satte ned foten. Och vad jag väl återgav i den andra tråden, tror och hoppas jag. Art- och habitatdirektivet är precis som både jag och Dag var inne på luddigt skrivet, och det är nog inte bara en slump.

Klistrar det igen:

Med bevarandestatus för en art avses summan av de faktorer som påverkar den berörda arten och som på lång sikt kan påverka den naturliga utbredningen och mängden hos dess populationer. En arts bevarandestatus anses gynnsam när

1. uppgifter om den berörda artens populationsutveckling visar att arten på lång sikt kommer att förbli en livskraftig del av sin livsmiljö,

2. artens naturliga eller hävdbetingade utbredningsområde varken minskar eller sannolikt kommer att minska inom en överskådlig framtid, och

<a name="P16S4N3">3. det finns och sannolikt kommer att fortsätta att finnas en tillräckligt stor livsmiljö för att artens populationer ska bibehållas på lång sikt.

Tveklöst är det både möjligt och lämpligt att läsa in att en populations (en art bstår av en eller flera populationer) genetiska status ingår bland de faktorer som påverkar den berörda arten. Återstår bedömningen om statusen i det aktuella fallet är ett problem eller inte, och vad man i så fall bör göra åt det. Där säger en del genetiker en sak och andra en annan. Vilket inte är direkt ovanligt i forskarvärlden. Men det ger nu dem som vill ha få vargar möjlighet att lyfta fram sina genetikers synpunkter, och de som vill ha många lyfter fram någon annans synpunkter. Politikerna har att välja på hur man ska väga de olika synpunkterna mot varandra, och de har delegerat den rätten till NV. Åtminstone att lägga förslag. Sedan är det dock fortfarande så att det finns fler faktorer än de genetiska som ingår; vi kan i mina ögon inte bara stirra oss blinda på det genetiska spåret.

Det finns ett antal fall där populationer med en mycket smal genetisk bas (få grundare) lever i all högönsklig välmåga. Det finns även ett antal exempel där populationer lyckats avsevärt bättre när man naturligt eller på konstgjord väg fått in nya anlag. Första tecknet på inavel är ofta "bara" att individer har svårare att bli gravida och att kullstorleken går ned. Sedan står en mer inavlad population sämre rustad att möta en föränderlig omvärld. Jag liknade något populistiskt i något av mina gamla blogginlägg en inavlad population vid en mina; den behöver inte lösas ut, men att den inte exploderat ännu betyder inte att den inte kan göra det när som helst om det exempelvis kommer in en ny sjukdom. Det finns i mina ögon ingen anledning att inte sträva efter att ha en så lite inavlad population som möjligt, med de resurser som står till buds. Då krävs det en mindre population för att nå MVP och därmed rimligen inte lika mycket för att nå GYBS.

Jag har full förståelse för din synpunkt på detaljrikedomen i den andra tråden. Själv gräver jag mig just nu ned i den andra sidan av saken, dvs att belysa problemen och kostnaderna. Jag tror det är minst lika viktigt att lyfta dessa aspekter för att få acceptans för en låg GYBS. Och för jakt när GYBS väl är satt.

http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/Nyheter/Debatt/Debatt-Svenskjaktse/Debatt-Minsta-mojliga-vargstam/