Jag håller på att bli galen på mammas norrbottensspets. Han är jävligt jobbig och verkar inte vara van att vara inne. Han äter på mitt flugbinndningsmaterial och fattar inte någonting även om jag tar honom på bar gärning. Vet att det finns spray som smakar illa om man får det i munnen. Har ni någon annan lösning som inte inbegriper gyttorp?

Tycker kanske det är ägaren av materialet som ska ha lite fyspray.

Det finns dörrar lådor mm.

Tycker kanske det är ägaren av materialet som ska ha lite fyspray.

Det finns dörrar lådor mm.

Nja en hund ska väl kunna låt bli saker inomhus och inte själva/äta saker den inte får äta?!

Annars har man brister i sin allmän lydnad!

Hööks Hästsport har något som heter Antibit Trikem som de har till hundar (Används även där hästar gnager på inredning)

Backa lite och se det utifrån: du blir galen, han är "jävligt jobbig" och "fattar inget"... Vad tror du problem respektive lösning är?

Jobba rätt med motion (mental som fysisk), gränssättning och belöningar, håll dig själv lugn och ge fan i att noja och/eller hejdåa när du lämnar hunden ensam så kommer allt vara lugnt.

Jo, det ÄR så.

-- Mats

Jag har en strävhårig vorsteh som inte rör någonting och som inte revirmarkerar inne och som inte tokskäller åt allt. Hon har gått alldeles utmärkt att dressera lika med förra vorstehn och två spetsar och en labb innan det men den här dumskallen fattar inget fast jag tar honom på bar gärning och rejält handgripligt försöker att få honom att begripa att han inte får röra materialet. Nu har jag fått tag i fyspray och än en gång lämnat dörren öppen. Nu är det brottsprovokation som gäller. Han kom in i familjen som vuxen hund och verkar inte ha fått grundläggande dressyr som valp och det är betydligt jobbigare att dressera en vuxen hund.

Jo, det är ett litet helvete med övertagna vovvar - har själv brottats med det nyligen - men det är precis samma principer som gäller.

Sluta vara förbannad och frustrerad och gå in i den kalla ledarrollen - steg 1. Kombinerar du det med flocktillhörighet så händer det snart saker.

Med taxen var det senare grundbulten: när han fick börja sova med oss istället för i vardagsrummet kom allt på bara ett par dar - lydnad, glädje, lugn...

Lycka till.

-- Mats