Olyckan inträffa vid 18:30 tiden, vi var där en timma senare. Kolla vägen hitta inget på de spann föraren misstänkte olyckan inträffat på. Började spåra med säkerheten själv och gick 10 m när han vek av ner i skogen. Där gjorde han en sväng runt på 50m och upp till bilen tillbaka och satte sig vid bakluckan. Han ville inte spåra mer, fick ta ut yrvädret och gick. När vi passera en fastighet efter vägen vek han ner och över tomten, inga spår syntes i frostgräset. Traska på ca 150 innan han vek 90grader, då fick ja se två ögon under en gran. Där kunde sagan va slut men med ett sommar torp i mellan vågade jag inte skjuta. Bestämde mig för att stöta djuret, djuret knalla iväg medans vi satte oss under granen och vänta. Under granen hitta vi blod. Rätt djur men vart gick det. Fortsatte spåra efter en stund när ögonen dök upp igen i en ravin, å då small de. Ett smaldjur med ett vänster bakben som var av. Ibland är det bra att ha två hundar. En fråga på detta: vad hade ni gjort om eran hund hade vägrat spåra och ni hade bara den hunden att tillgå?

Bra jobbat o förnuftigt att ni inte sköt i första läget,, man ska inte tumma på säkerheten!

Har alldrig hänt mig att nån av hundarna jag gått med på eftersök inte velat gå snarare tvärtom,, sen att man får ta om ett spår några gånger händer ju!

Mvh/jämtland

Ja omtag händer, nu vet jag inte hur vovven reagerat om jag låtit honom fortsätta och vi hade gjort ett omtag.