Den är olika varje gång och resultatet av den skiljer sig åtskilligt,

men ett inslag är det att jag alltid är mer "jag" under jakt än någon annan gång i tillvaron, det är uppenbart att det är ett naturligt tillstånd för människan att jaga.

Nåväl, detta är resultatet av jakten för två lördagar sedan.

En underbar dag, började med sjuk dimma och dis hemmavid men så fort vi kom upp på Linderödsåsens början en aningens så försvann dimman igen.

Utsikten från ett pass kan vara sådan att man blir nästan lyrisk.

Nåja lugnet den där dagen bröts vid ett par tillfällen, blandannat nedan, ordern för dagen var inga kapitala hjortar, ok, hur avgör man det då, tja jag valde den lilla av två, den model tre gånger större som gick tillsammans med denna ansåg jag vara rejält kapital.

Hur det gick till, hundarna fick upptag cirka 200 meter upp i det grane som framgår av bilderna ovan, om jag beskriver det som att det gick i rasande fart fram mot mitt pass och vägen så är det en underdrift,

jag låste på den lilla hjorten efter att jag mentalt beslutat mig för att ta skottet, hållet var runt 40 meter, i svingen som skottet krävde så såg jag punkten på mitt nr 0 rm passera bakkanten på bogen, då klämde jag till på avtryckare och visst tog det, i halsen, hjorten gick omkull som en hare voltar i skottet.

Jag ifrågasatte aldrig mentalt om det skulle ta, utan frågan var enbart hur bra och exakt var, sådan var känslan i skottet.

Nåväl det var framgången, nu till motgången i tillvaron.

En låååång stund senare, efter ett par drev i andra änden på marken, efter lite upphetsat tjat om gris stor som en WW-bagge på radion kom en hare trippande på vägen förbi mig,

tja tänkte jag, det var skjuta enligt tabell som gällde, hare är det tabell på. Med en mjuk sving följde jag haren som då var på 58 meters håll i praktiken ett skott rakt bakifrån, det sista jag såg när jag släppte skottet var ett haröra på varje sida om punkten,

om jag träffade, jo då, det gjorde jag, vill jag visa bilden på haren, nej. När man träffar med 178 grain värt med Hornady kula och det inte tar i skallen som avsett på haren blir efterverkningarna sådana att man får och bör skämmas, det gör jag än i nuet.

Den enda trösten i det hela var att haren utgjorde en mycket effektiv skatåtel senare på dagen och söndagens eftermiddag.

Nog om mig,

far min, en mindre frispråkig och mer stringen variant av undertecknad var ute med sitt lag för att jaga på vår egen mark,

han beskrev det som at först kom en liten gris, sen kom det tre stora svarta, sen kom det ett par till bruna och sedan böljade hela marken med randiga,

en double passade han på att plocka in på två grisar, en gylta och en galt. Ordstävet gammal är äldst håller än idag.

Som avslutning, den inre resan jag gör när jag jag jagar visar för mig att det sällan är så mycket målet som är det viktiga, det är vägen dit och hur man har tagit sig fram som är avgörande.

Eders munviga forumist/Christian

Varför är jag inte förvånad över att just du sätter ett perfekt halsskott på en supersonisk hjort

Låter som en kalasdag

Tja, för att det är jag som får berätta om jakten, nej men hade de bara så kommit tio meter längre bort hade jag avstått i den farten de kom i, som tur var/är var det ingen som såg skottet tas, det hade bara väckt ont blod hos dem som inte kan eller vill kunna, btw tack Markus./Christian

Bra berättat och trevliga bilder.

Vackert Chris mycket vackert

bra skrivet, jag har ofta tänkt på vilken bra avkoppling jakt är för folk som måste uppträda lite i en karaktär på jobbet tex polis, läkare,advokat.

jag har alltid haft jobb där jag mer eller mindre bara måste ha speciell karaktär mot media eller externa möten och varit helt mig själv resten av tiden men jag kan tänka mig hur extremt viktig jakten kan vara för folks välmående.

Bra och inlevelsefullt skrivet. Grattis till nedlagt vilt....igen

/M

Härligt vår fina Linderödsås!!

Jag lyfter på hatten och gratullerar till väl förvaltade lägen.

Mycket bra skrivet och med vackra bilder

Intressant, det här som maddog är inne på med karaktär och jakten. Själv jobbar jag ju på logistikavdelningen hos en av volvo personvagnars största underleverantörer och stressen är för det mesta väldigt påtaglig. Då blir jakten en tillflykt till lugnet. Har på senare år verkligen lärt mig att njuta av att sitta i skogen och premiärdagarna på älgjakten var ett bra bevis då jag satt långt mycket längre än övriga och när de hade åkt hem så satt jag 3-4timmar ytterliggare och bara njöt

Skickat från min GT-S5690 via Tapatalk 2

Grattis, både till jaktlyckan och en trevlig berättelse!

Tack för beskrivningen av din upplevelse och bra jagat! Fantastiskt.

Det gäller att leva i nuet i sin resa för det finns få chanser till en god repris, ska nu mot det stora sjukhuset för ännu en narkoserinatt. Livet är skört och kan vända fort, det blir extra tydlig i mitt jobb.

Skickat från min HTC Sensation Z710e

Trevligt!

Grattis och trevlig läsning!

Gratulerar Christian!

Visst är det så att "vi" har fantastiska marker att jaga på här på Linderödsåsen. Stor variation och fin mångfald. Att få avnjuta en höstdag då hösten är som bäst är svårslaget! Tack för att du satte fingret på känslan och upplevelsen. Törs man fråga vad marken heter - är lite nyfiken då en kompis jagar på 'slänten' mot Svensköp, och jag har varit med honom där för att freda veten från svin. Deras gemensamhetsjakt med grannlaget gav ca 650ha och gick av stapeln ungefär vid den tid du var ute och laddade batterierna.

Fin hjort du fällt - tycker dov gör sig lite extra bra i den skruden även om de alla är vackra

M

Grabbar- tack för alla era snälla kommentarer, det är oss förunnat att få leva och jaga när vi får uppleva och återrelatera upplevelser av det här slaget. /Christian

Har sett bilderna tidigare, så nu var det väldigt trevligt att få hela sammanhanget i ett svep! Som vanligt när du sitter vid tangenterna var det bra berättat.

Härliga bilder och bra berättat!

Det verkar som att du och byssen är ett gott team!

/K

Härlig story!

Ja det var en genomarbetad skildring av en fin jakt. Skåne är för vackert, åker ner om två veckor och då är det söderåsen som gäller + lite slätt.

Tack Magnus och ni andra ovan, skåne är ett fantastiskt län att jaga i om man accepterar dess baksidor med begränsade marker, exempelvis.

Nu har bilderna förmodligen väckt lite extra jaktlust hos er alla, se till att vårda den och få utlopp för den./Christian

Paketera en dov i full sula är nog en av de bästa känslorna.

Väl skjutet

Skånska bokskogen ser rätt förförisk

Skickat från min HTC One S via Tapatalk 2

Otroligt härlig läsning! När människor runtomkring en frågar hur man överhuvudtaget kan ta sig upp för att gå ut klockan 4-5 på morgonen för att jaga gås eller liknande så får de det enkla, sanningsenliga svaret: Det här är min rehab.

Det är något själaläkande i att vara ute i naturen och jag kan nog inte säga att jag skulle vilja spendera den fritiden man har på något annat sätt. För hur skulle man annars finna den ro som Christian lyfter fram på ett så tilltalande vis?