Ni har alla sett det. Kennelklubbar och rasklubbar skriver ofta i rasbeskrivningar att en hund inte passar för nybörjare. Många på forumen skriver också detta till nyfikna blivande hundägare.

 

Jag vill sticka ut hakan en halvmeter och säga att jag inte riktigt håller med i resonemanget. Jag har mött många som har tagit sig vatten över huvudet när de har skaffat en hund av jaktras, och då särskilt hundar som kontinentala fågelhundar, tjt och liknande. Och jag vill överlag säga att det ofta är de som har erfarenhet från hund som hamnar i störst trubbel. Tänker man efter så är inte detta så konstigt. En person som kanske har haft en ras som har varit mycket enkel i dressyren kommer ofta arbeta på samma sätt med den nya jakthunden vilket resulterar i en ohanterlig jycke som sprider skräck i grannskapet.

 

Många nybörjare däremot lyckas väldigt bra med sina sk. "svårare" hundar. Konstigt? Inte alls. Eftersom de inte haft hund förr så skaffar de sig ofta kunskap kring sin ras före köpet, och är då förberedda på det jobb som behövs med den nya hunden. De är också mycket mer frekventa besökare på kurser.

 

Att skaffa hund ska aldrig vara ett impulsköp. Före köpet ska man ta reda på allt om den nya rasen, och dessutom ställa sig frågan om man är beredd att jobba med hunden i den utsträckning som krävs samt om man kan erbjuda det hunden behöver. Detta gäller oavsett hur många hundar man har haft tidigare och gör man inte detta så kommer man få problem.

 

Slutligen kan man fundera på vad en nybörjare inom hundvärlden egentligen är. Enligt mig så är den erfarna bichon havanais-uppfödaren som skaffar sig sin första weimaraner också nybörjare som dessutom har den nackdelen att de måste ändra på deras egna invanda beteenden. En komplett nybörjare kan därför ofta få det lättare under förutsättning att hemläxan är gjord.

 

Tillägg: Min sambo gnäller om att jag skriver för stelt när jag kör mina hundinlägg. Jag förstår inte vad hon pratar om men för att göra henne nöjd slänger jag in en . Nöjd nu?

 

Vad är en erfaren hundägare? Jo jag håller med dig, skulle köpa min första schäfer så blev man nästan idiotförklarad av en del kennelägare, de bästa är oftast rookien, helt oförstörd, inga konstiga beteenden i bagaget och LYSSNAR. Sen fick man väl rädda situationen ibland när de hade klantat till det hemma, däremot finns det individer av hundar som inte är lämpliga för rookies, de fattar inte signalerna och lär sig inte annat än att det går åt pipan och får ett bett, men att en hel ras skulle vara så vet jag ingen ras som platsar in, jo Malinois, för den är så snabb i uppfattningsförmåga och det måste bli rätt första gången och ligga steget före, annars har du en hund som gör fel nästan hela livet.

 

Det är ju lördag så

Almenson,nu ska jag inte "strö salt"i bägarn för dig,du har helt rätt i att en "rockie"kan lyckas bättre med en viss ras än gamla erfarna jägare/hundägare som är fastlåsta i dogmer,typ.så här ska det va,PUNKT SLUT.Men att rekommendera en V.till en nybörjare,ja då utmanar du väl ändå ödet!Fysiskt och psykiskt envetna supermaskiner(tysk perfektionism)det vet väl alla med erfarenhet att det är kanske den rasen (möjligtvis jämte TJT)som kräver mest kompetens att hålla,därmed inte sagt att det är "odjur"tvärtom,finns väl knappast trevligare djur att hålla i familjen(barnbarnen kan istort sett göra vad som helst med hundrackarn)men i skogen,ja då släpper du lös "själva fan"

Almenson,nu ska jag inte "strö salt"i bägarn för dig,du har helt rätt i att en "rockie"kan lyckas bättre med en viss ras än gamla erfarna jägare/hundägare som är fastlåsta i dogmer,typ.så här ska det va,PUNKT SLUT.Men att rekommendera en V.till en nybörjare,ja då utmanar du väl ändå ödet!Fysiskt och psykiskt envetna supermaskiner(tysk perfektionism)det vet väl alla med erfarenhet att det är kanske den rasen (möjligtvis jämte TJT)som kräver mest kompetens att hålla,därmed inte sagt att det är "odjur"tvärtom,finns väl knappast trevligare djur att hålla i familjen(barnbarnen kan istort sett göra vad som helst med hundrackarn)men i skogen,ja då släpper du lös "själva fan"

Nope, håller inte med dig överhuvudtaget. Jag rekommenderar inte en vorsteh till någon som inte vet vad de ger sig in på oavsett hur många hundar de har haft. Men är man påläst, intresserad och motiverad, som jag förutsätter att man är när man skaffar hund, så finns det inga skäl att avstå från vorsteh för att man är nybörjare. Och att den skulle kräva mest kompetens tycker jag är rent nys. Förr var vorsteh "beryktad" för att vara svår och dessutom en enmanshund av rang. Tittar vi på dagens linjer så finns det inte mycket kvar av detta. Vill man överhuvud ha en vorsteh som liknar den gamla rasen som måste man ofta vända blicken mot tyskland.

Bra! Almenson,jag gillar när folk vågar sticka ut.samtidigt vågar jag påstå att en V.är ett vågat val som första hund,även om linjerna är"omavlade"från det Tyska!

Föredrar personligen lite "originalblod"typ, tuffa,hårda och starka.

Har endast liten erfarenhet av V men det lilla jag sett har varit ganska mjuka hundar. Problemet egentligen är, gäller alla raser, man måste läsa in, fråga, gå kurser för just den ras man är intresserad av, då brukar de flesta frågetecken räta ut sig, om bara rätt intresse finns är det inga problem, finns det inte funkar ingenting. Har själv tillbringat större delen av livet med brukshundar, fött upp 28 kullar schäfer, skaffade sedan jämthund och nu finsk spets, herregud vad jag har fått lära om. Finns tid, intresse och vilja kan vilken nybörjare som helst skaffa vilken hund som helst. Alla här vet väl att det tyvärr oftast är så att man "förstör" den första hunden detta gäller nog oavsett ras.

Har aldrig haft hund, men jag misstänker att är man seriös och har läst på och förberett sig innan och fortsätter efter sitt hundköp så har i alla fall jag väldigt svårt att se att man som någorlunda begåvad person skulle ha allt för stora problem med den ena eller den andra rasen. Det handlar antagligen mest om hur du är som person - påläst och seriös så ökar man sin chans att få en bra hund. Sedan så är man påläst så kommer det nog mynna ut i att man skaffar en ras som redan från början passar in i ens jakt och familjesituation och därmed är väl 70% redan vunnet.

 

Det är så mkt hokus-pokus kring allting med jakt hela tiden men idag har vi genom internet en fantastisk möjlighet att söka och finna information på ett otroligt enkelt sätt, förhoppningsvis leder det till att vi tar bättre beslut - exempelvis om den eller den rasen passar mig eller om jag bör titta vidare. Men köper man en jakthund utan att planera att jaga med den alls så är man ju redan fel ute från början...man har då inte gjort sin läxa så att säga.

Man ska inte fråga andra vad man ska ha för hund 1a eller inte. Man ska skaffa den man ska använda vill jag jaga skogsfågel så köper jag en lämplig hund för ändamålet och inte en golden retriver för att dom ska vara mer lätthanterliga .om det då är en vorsteh,setter eller spets är efter tycke å smak.

Frågan man ska ställa sig ist är behöver jag en hund? Har jag tid för en hund .? Isf jakthund eller en promenadkompis

Nu är väl en hård hund knappast det svåraste... Där får man ju vanligen en superlydig kamrat när jycken väl lärt sig vem som bestämmer.

Jobbiga saker är de där lite mjukare vovvarna som ändå är lite envisa och ADHD-iga...

 

Min första egna var en tax, stenhård strävis som dräpte katter på löpande band och satte vilken rottweiler som helst på plats - hundraprocentig lydnad, viskningar räckte. Nummer två var en stenhård vorsteh som jag övertog vid 2,5 års ålder och som hade fixat skilsmässan mellan sina tidigare ägare, helt ouppfostrad och "okontrollerbar" - hundraprocentig lydnad efter de två första (och sista) gångerna han nafsade mot mig. Sen blev det en strävis till, betydligt mjukare och supersnäll mot alla men med svårigheter att hålla riktig koll på husse om han fick nåt i nosen och en ständig "treropare": "Hit. HIT! HIIT!!!", blandisen jag har nu är nästan likadan...

 

Hårt är rätt bra, som flickan sa...

 

-- Mats

Mats har en poäng... Jag är spanielmänniska, och det är väl bara så det är. Men jag har haft schäfer, tax och "blandisar" med. Och en spaniel är lättlärd, kruxet är att lättlärda hundar har bra glömska med - eller kanske inte glömska, de är bara kvicka på att lära om..... Det ligger förvånande stor insikt i uttrycket: en spaniel dör halvtränad....

 

Det många missar som väljer "lätta" hundar är  att de är ger sig på sisådär 12 kontinuerlig träning om de ska hålla stabiliteten under bösspipan. Schasa ut ett rådjur ur en dunge kan vilken odresserad byracka med en aning förarbundenhet som helst - där räcker det med lite "kiss & bajs träning" så hundkräken inte skiter på mattan. Men vissa jaktformer kräver onekligen mer dressyr, mer kontroll och betydligt mer arbete än andra.

 

/T

Jag känner igen mig i Mats beskrivning, som förstahundägare sliter jag med att få riktigt bra pli på hunden, det har jag inte. Jag trodde först att han är hård, men det vet jag nu att det är han inte alls, däremot är han förbannat envis och har massor av energi som måste få utlopp. Inkallning?        njaeee....

Nu är jag långt ifrån expert på hundar. Kan dock mer om människor... Jag är väldigt övertygad om att det är viktigt att välja en hund vars egenskaper passar bra ihop med dig som person och dina intressen. Om du brinner för att kombinera fågeljakt med lite kontinental alltiallo jakt så för all del, kör på Vorsteh. Det är givetvis inte det enklaste. Men om det verkligen är det du brinner för så är det bara trevligt att lägga ner den tiden. Skulle du istället gå in i ett hundägarskap med inställningen att det här är lätt och det är ju egentligen inte det här jag vill göra med en hund. Ja då blir det enligt mig antagligen väldigt synd om den hunden...

Jag trodde först att han är hård, men det vet jag nu att det är han inte alls, däremot är han förbannat envis och har massor av energi som måste få utlopp. Inkallning?        njaeee....

 

Det går ju kalla in även dessa hundar, men inte med ett (1) enda "Hit". 

 

"VAD sa jag?!? HIT!!!"

 

*suckar lätt*

 

-- Mats

Ojsan, Mats,jag är benägen att hålla med dig fullt ut,personligen föredrar jag "hårda"eller tuffa och självsäkra individer,dom är på nåt sätt ärligare att jobba med ,medan en vek individ viker ner sig inför dig men sen smiter den undan(har haft en sån å det va inget roligt)de tuffare viftar på svansen å tar korrigeringen (tänker väl,e du nöjd nu gubbjävel)och sen är det bra igen! 

Vorsteh är i regel en självsäker hund som tål en hel del,men som jag säger ovan,det finns undantag.

Och till dig Henke,så är jag full av beundran att som du säger,förstår dig mer på människor,det är väl den absolut svåraste varelsen att förstå sig på,då föredrar jag hunden å hästen eller varför inte en get?

Till sist handlar det också om vilken talang man har att handskas med djur,det går att läsa sig till en del,men den riktiga känslan ligger nog nedärvd hos vissa och inte hos andra