Endast hypotetiskt. Jag vet ju att HD b är friska höftleder och ingick förr i bedömningen ua, men vet man något om risken för att 2 hundar med hd b skulle få valpar med dysplasi är större än för 2 hundar med hd a? Antag då att syskon/halvsyskon genomgående har hd a.

Två gravt dysplastiska hundar kan få enbart fria avkommor och två hundar med excellenta höfter kan få enbart dysplastiska avkommor... Vi vet väldigt lite om arvsgången för höftledsfel. Dessutom så lämnar ju avläsningsmetoden en del övrigt att önska, även om det kanske inte är supervanligt så förekommer det att olika avläsare/bedömare tolkar röntgenplåtarna olika. Alltså, inte påvisbart att två B-hundar skulle löpa större risk att få fler dysplastiska avkommor bara för att de själva bedömts till just B-höfter.

Oavsett fel eller policies bör man alltid ställa sig frågorna:

 

Vad tillför denna parningen rasen?

Är detta de två bästa representanterna för avel eller finns det bättre?

 

Ruskigt förenklat, men om en ruskigt duktig hund jaktligt sett, har B-höfter så är det en frågan om att prioritera jakten eller hälsan. Man kanske itne allrid kan få allt, men slutresultatet blir bra om man ransakar sig själv och ställer sig dessa frågor.

Det här är ett mycket intressant och känsligt ämne,ska man chansa eller inte om man nu har väldigt duktiga individer,men som jag själv, som har bättre insyn i travaravlen än i hundavlen så ter det sig riskfullt att avla på defekta föräldrar,detta har dock skett med stor framgång nån gång då och då,men riskfaktorn torde vara hög.Nu kommer vi till det stora vägskälet....Vi alla sätter oss som herrar över djurens ve å väl,MEN! vem fan kontrollerar vår egen fortplantning?NÄ ingen!Därför är vi sådär 5-6 miljarder på jorden(med en satans massa avarter inräknat) som egentligen bara orkar bära hälften,så det känns lite som att "sitta i glashus å kasta sten"Farligt det jag säger nu,men jag känner mig tvingad.Det borde kanske till en något bättre kontroll av oss själva innan vi sprider våran säd till höger å vänster!Tänkvärt i allra högsta grad!

Hej.

 

Mina erfarenheter av detta SKKskapade gungfly är ju inte direkt positiva..Min förra stövare hade en C-höft vid flera läsningar/tillfällen.Sista gången vid 8 års ålder då den gamle och rutinerade veterinären som utförde röntgen sade " Ja, här finns ju inga tecken på pålagringar".

Samma stövare jagade gärna räv i högt tempo upp till 5 dagar i veckan och visade ALDRIG en tendens till hälta på sin "kassa" höft ända upp till 9 års ålder. Han föll pga ett förstorat/skadat hjärta, vilket oftast beror på att en hund med tillräckligt stark jaktlust kör så länge det går och sedan lite till... Men om denna jaktlust finns hos en individ med utdömd höft så kommer den ju aldig aveln till godo...

 

Och inte blev min tilltro till detta system när avläsande veterinär skrev följande ; " Alltså ingen förändring sedan den förra avläsningen".. Vilket alltså bevisar att avläsarna SER vilken hund dom skall bedöma, vilket också innebär att när dom får samma hund igen så skulle en annan bedömning innebära att dom måste erkänna att deras förra bedömning var fel. Trovärdigt, eller hur?

 

Nä, för att få någon som helst tilltro till detta system från undertecknad så måste läsningarna utföras blint, dvs att "Läsarn" aldrig vet vilken hund han/hon bedömer!

Hej.

 

Mina erfarenheter av detta SKKskapade gungfly är ju inte direkt positiva..Min förra stövare hade en C-höft vid flera läsningar/tillfällen.Sista gången vid 8 års ålder då den gamle och rutinerade veterinären som utförde röntgen sade " Ja, här finns ju inga tecken på pålagringar".

Samma stövare jagade gärna räv i högt tempo upp till 5 dagar i veckan och visade ALDRIG en tendens till hälta på sin "kassa" höft ända upp till 9 års ålder. Han föll pga ett förstorat/skadat hjärta, vilket oftast beror på att en hund med tillräckligt stark jaktlust kör så länge det går och sedan lite till... Men om denna jaktlust finns hos en individ med utdömd höft så kommer den ju aldig aveln till godo...

 

Och inte blev min tilltro till detta system när avläsande veterinär skrev följande ; " Alltså ingen förändring sedan den förra avläsningen".. Vilket alltså bevisar att avläsarna SER vilken hund dom skall bedöma, vilket också innebär att när dom får samma hund igen så skulle en annan bedömning innebära att dom måste erkänna att deras förra bedömning var fel. Trovärdigt, eller hur?

 

Nä, för att få någon som helst tilltro till detta system från undertecknad så måste läsningarna utföras blint, dvs att "Läsarn" aldrig vet vilken hund han/hon bedömer!

De "blinda" avläsningarna försvann tack vare att det började bli både pinsamt och löjeväckande för SKK att fortsätta med dem... Man insåg att godtycket bland avläsande veterinärer skulle komma att underminera hela HD-cirkusen. Kan ju också tillägga att det är ytterst viktigt att personerna som röntgar vet vad de håller på med för avläsande veterinär läser vad de ser ÄVEN om det är uppenbart att hunden inte fått optimala förhållanden i själva röntgenögonblicket.

Oavsett fel eller policies bör man alltid ställa sig frågorna:

 

Vad tillför denna parningen rasen?

Är detta de två bästa representanterna för avel eller finns det bättre?

 

Ruskigt förenklat, men om en ruskigt duktig hund jaktligt sett, har B-höfter så är det en frågan om att prioritera jakten eller hälsan. Man kanske itne allrid kan få allt, men slutresultatet blir bra om man ransakar sig själv och ställer sig dessa frågor.

Håller eg med dig.

Men slänger ändå in en liten fundering.....

Bra jakthundar, men hackig hälsa. Det kan gör att vi har duktiga hundar men som inte håller fysiskt och måste avlivas i unga år. Sämre torde det bli efter några gen. Fungerande jakthundar(Men kanske inte dom topp 10) men helt friska. Ger friska avkommor och där går det kanske hitta bra avkommor att gå vidare med. Dvs efter några gen så har vi friska, duktiga hundar som håller länge.....

En "sjuk" men jaktligt bäst, är nog ändå ett sämre avelsval för med tiden går rasen inte att använda.... Även om det kortsiktigt kan ge en eller två gen bra jakthundar som håller tillräckligt länge. Sen har "alla" avlat på jaktligt bra hundar men kanske med tveksam hälsa. Då blir det svårt att hitta friska gener som längre in i framtiden ger användbara hundar då alla är avlade efter dom "bästa" men sjuka.

Hejsan !

 

Vill hänvisa till denna länk:

 

http://ex-epsilon.slu.se:8080/archive/00002147/01/Sederingsrutinens_p%C3%A5verkan_p%C3%A5_resultatet_av_h%C3%B6ftledsr%C3%B6ntgen.pdf

 

Samt lägga till:

 

FELKÄLLOR:

Referensmallen
Om jag fått rätt info så används schäfer som referensmått för röntgen av Stövare, Vorsteh, älghundsraserna mfl. Höften och vinklarna på höftleden på schäfern utgör alltså mallen för bedömningen av andra raser. Att använda en annan ras i bedömningen av höften på "din" ras torde ju vara en källa till att felaktiga bedömningar görs.

Sedering
Att nyttja olika sederingsmediciner (bedövningsmedel)utgör oxå en faktor för felbedömning. Det visas ju bla i rapporten som jag länkat till. Tror det var samma hund som bedömdes A annat sederingsmedel så fick den hunden C.....

Olika kliniker
Om jag förstått det rätt så lyckas vissa veterinärkliniker bättre på att ta "bra" bilder. Därför söker sig riktigt insatta hundfolk sig just till dessa kliniker då de ska röntga sin hund. Jag vet ej riktigt vad det beror på- om det är deras val av sederingsmetod alt att de är duktiga på att ta bra bilder (lägga hunden i bra läge) så att bilden kan bedömas fördelaktigt. Det kan oxå vara så att det är en slump att de lyckas ta röntgenbilder som bedöms godkända i högre frekvens än andra kliniker.

 

MVH: Tjäder

 

B=UA, dvs en helt frisk höftled, så vad skulle vara skälet att inte att avla?

B=UA, dvs en helt frisk höftled, så vad skulle vara skälet att inte att avla?

Jag har uppfattat att en parning där bägge föräldradjuren har HD B. ökar risken för HD-fel hos avkommorna, att det är bättre att kombinera t.ex. A + B. 

Men om det ligger något vetenskapligt värde bakom eller bara är hörsägen, det låter jag vara osagt.

Det är som att säga att ua + ua ger ökad risk för hd-fel

 

Många vill gärna ha det till att B är något fel av nått slag, men så är Inte fallet. B = UA, a = dåtidens excellens som de hundar med extremt bra leder fick. Ägde en sån hund själv för många år sen som fick den bedömningen.

Sen finns ju även varianten att bilderna blir så dåliga att det inte egentligen går att bedöma om det är något fel.

Någon som fått svaret från SKK att hunden inte kunde bedömas beroende på bildkvalitet?

/Markus