Grannbyns bonde har skrivit i sitt avtal med markägaren att han får skjuta vildsvin som bökar upp hans jord, kan detta vara ok?

Han brukar alltså jord på vårat jaktområde.

han jagar i grannlaget!

Vi har en liknande skrivning.

Tycker det är ganska skönt, ibland är det inte lätt att göra bönderna nöjda.

Men det kan ju ställa till problem oxå, om det inte skjuts med förstånd...

I normalfallet så följer jakträtten med jordbruksarrende.

Ola W kan säkert svara bättre men jag tror att det inte ens behöver stå att arrendatorn har rätt att skjuta gris, däremot om arrensatorn inte ska ha jakträtt på de åkrar han arrenderar så måste det nog framgå i arrwndeavtalet eftersom det är att betrakta som ett undantag.

Är nog många som har arrenderat ut sina åkrar och som ändå tror att de har jakträtten kvar på dem, antingen för att jaga på dem själv eller arrendera ut bara jakten till något jaktlag. Samma jakt utarrenderad två ggr då alltså.

Så då ska vi inte betala samma pris nu då vi inte har jakten på dessa åkrar?

hur långt ifrån grannens åker har man laglig rätt att ha åtel, 500m?

Hur stor areal utgör åkrarna? Borde ju gå att räkna ut rätt lätt vad som bör försvinna i kostnader, se till att förklara varför innan du säger att kostnaden bör sänkas

Så då ska vi inte betala samma pris nu då vi inte har jakten på dessa åkrar?

hur långt ifrån grannens åker har man laglig rätt att ha åtel, 500m?

Prata med markägaren och lantbrukare innan du ska upp med åteln så löser du det problemet.

Alternativt så skriver ni på att ni övertar markägarens skyldighet att ersätta viltskadorna och tar hand om skyddsjakten själva. Vill ni behålla jakten så tror jag ni kommer längre med att presentera en alternativ lösning än om ni begär reducering av arrendet.

Så då ska vi inte betala samma pris nu då vi inte har jakten på dessa åkrar?

hur långt ifrån grannens åker har man laglig rätt att ha åtel, 500m?

Det står väl att han oxå har rätt att skjuta gris där?

I vårt fall så innebär det att vi jagar på som vanligt även där, men lantbrukaren har rätt att skjuta gris där om det behövs

Funkar säkert för er Romelstorp men om det inte tydligt framgår av jordbruksarrendet att jakträtten är undantagen sår arrendatorn jakträttsinnehavare och om inte han/hon i sin tur upplåtit jakten så förstår jag inte hur ni kan jaga på samma åker.

Få känner till jordabalken idag, inte ens bönderna kan den. Och ofta så är det bara ett muntligt avtal om att bruka jorden.

Alternativt så skriver ni på att ni övertar markägarens skyldighet att ersätta viltskadorna och tar hand om skyddsjakten själva. Vill ni behålla jakten så tror jag ni kommer längre med att presentera en alternativ lösning än om ni begär reducering av arrendet.

Stopp nu här; det finns INTE något krav att ersätta för viltskador om man inte skrivit in det i kontraktet. Det förekommer, men är långt ifrån regel. På kontinenten är det mer vanligt, men då är arrendena ofta istället betydligt lägre än vad de annars varit.

 

När det gäller avstånd till utfodring/åtel finns det vad jag vet bara lagstadgat att man inte får locka vilt FRÅN annans mark; motsatsen är vad jag vet inte alls reglerad. Däremot kan man förstås alltid hävda att det är lockandet av vilt som är problemet. 500 meter är jättelångt i sammanhanget; för ett kvadratiskt innehav skulle det innebära att man inte får utfodra eller åtla på arealer upp till 100 ha. Och så är det absolut inte. Även vårt råd om minst 200 meter till gräns ställer till problem; minst 16 ha krävs för en kvadratiskt arronderad mark, och en mängd småmarker skulle direkt diskvalificeras. Hur många är kvadratiska? Merparten av alla privatmarker skulle direkt uteslutas från utfodring, vilket säkert skulle passa somliga intressenter. Dock ej jägarna. När det gäller åtling så är det trots allt den jaktform som ger störst uttag av vildsvin, så där får nog även de som har oacceptabla skador av gris tänka till. 

 

Allt detta måste regleras genom samverkan och diskussioner!!!

 

För att återgå till grundfrågan så följer som angivits ovan jakträtten med jordbruksarrendet om inget annat anges. Självfallet ska den som arrenderar jakträtten även på åkrarna men plötsligt har en konkurrent om vildsvinen involveras i en diskussion om nedsatt arrende, alternativt att man inte längre har samma krav på sig att ställa upp och jaga vildsvin för att minska skador på grödor. Om sådan överenskommelse finns, vilket på inget vis är orimligt. Alternativt både och.

 

Återigen- för att detta ska fungera måste alla parter diskutera och komma överens. Att spelreglerna läggs fast i kontrakten är önskvärt, men kommer normalt inte räcka för att få till en konfliktfri eller fungerande förvaltning. Samverkan, samverkan, samverkan...

Stopp nu här; det finns INTE något krav att ersätta för viltskador om man inte skrivit in det i kontraktet. Det förekommer, men är långt ifrån regel. På kontinenten är det mer vanligt, men då är arrendena ofta istället betydligt lägre än vad de annars varit.

När det gäller avstånd till utfodring/åtel finns det vad jag vet bara lagstadgat att man inte får locka vilt FRÅN annans mark; motsatsen är vad jag vet inte alls reglerad. Däremot kan man förstås alltid hävda att det är lockandet av vilt som är problemet. 500 meter är jättelångt i sammanhanget; för ett kvadratiskt innehav skulle det innebära att man inte får utfodra eller åtla på arealer upp till 100 ha. Och så är det absolut inte. Även vårt råd om minst 200 meter till gräns ställer till problem; minst 16 ha krävs för en kvadratiskt arronderad mark, och en mängd småmarker skulle direkt diskvalificeras. Hur många är kvadratiska? Merparten av alla privatmarker skulle direkt uteslutas från utfodring, vilket säkert skulle passa somliga intressenter. Dock ej jägarna. När det gäller åtling så är det trots allt den jaktform som ger störst uttag av vildsvin, så där får nog även de som har oacceptabla skador av gris tänka till.

Allt detta måste regleras genom samverkan och diskussioner!!!

För att återgå till grundfrågan så följer som angivits ovan jakträtten med jordbruksarrendet om inget annat anges. Självfallet ska den som arrenderar jakträtten även på åkrarna men plötsligt har en konkurrent om vildsvinen involveras i en diskussion om nedsatt arrende, alternativt att man inte längre har samma krav på sig att ställa upp och jaga vildsvin för att minska skador på grödor. Om sådan överenskommelse finns, vilket på inget vis är orimligt. Alternativt både och.

Återigen- för att detta ska fungera måste alla parter diskutera och komma överens. Att spelreglerna läggs fast i kontrakten är önskvärt, men kommer normalt inte räcka för att få till en konfliktfri eller fungerande förvaltning. Samverkan, samverkan, samverkan...

Läs om läs rätt? Jordabalken kap 9 paragraf 34. DET är inget undantag.. Markägarens ansvar för viltskador om markägaren förbehåller sig jakträtten.

34 a § Har jordägaren förbehållit sig jakträtten, är han skyldig att ersätta arrendatorn för förluster på grund av viltskador på arrendestället eller på arrendatorns egendom. Detta gäller dock inte om jordägaren visar att skadan inte kunnat förhindras trots rimliga ansträngningar från hans sida. Lag (1995:1474).

Ett annat tips att tänka på: att minska skador är inte alltid synonymt med skjutna grisar.

Sorry, läste möjligen slarvigt; jag trodde vi diskuterade jakträttsarrendators/jakträttshavares skyldighet och krav med utgångspunkt från den ursprungliga frågan. Det finns som bekant länder där skadeersättning följer jakträtten med automatik. Att sätta sig på ett krav om att ersätta skador som jakträttsarrendator låter inte som en listig variant i min värld... för jägaren, i alla fall.

 

Och så återstår förstås frågan vad "rimliga ansträngningar" innebär.

 

Min poäng var att om jag som jakträttsarrendator plötsligt ska dela viltstammarna med någon mer vill jag självfallet ha kompensation, antingen i form av minskat arrende eller minskade krav på jaktinsats.

Sorry, läste möjligen slarvigt; jag trodde vi diskuterade jakträttsarrendators/jakträttshavares skyldighet och krav med utgångspunkt från den ursprungliga frågan. Det finns som bekant länder där skadeersättning följer jakträtten med automatik. Att sätta sig på ett krav om att ersätta skador som jakträttsarrendator låter inte som en listig variant i min värld... för jägaren, i alla fall.

Och så återstår förstås frågan vad "rimliga ansträngningar" innebär.

Min poäng var att om jag som jakträttsarrendator plötsligt ska dela viltstammarna med någon mer vill jag självfallet ha kompensation, antingen i form av minskat arrende eller minskade krav på jaktinsats.

Kan väl sammanfatta det hela med att man kanske ska prata mer med varandra än om varandra så kanske det inte blir ett jätteproblem?

Kan väl sammanfatta det hela med att man kanske ska prata mer med varandra än om varandra så kanske det inte blir ett jätteproblem?

+42, typ.

 

Min enkla slutsats av kunskapsläget är att vi behöver jaga mer. Och det är ju just för att jaga vildsvin som vi jägare vill ha dem...