Åtelkameror som inventeringsmetod

Kom just hem från ett möte där Älgförvaltningsgruppen hade information om deras arbete etc. De var väldigt tydliga med vikten av att älgobsar kommer in för att använda som underlag. De talade om hur viktigt det var med att veta hur stor älgstammen är för att kunna förvalta den rätt.

Det är väl egentligen inget snack om den saken, det är jäkligt svårt att förvalta en älgstam på ett bra sätt om du inte vet hur stor den är. Självklart kommer mina tankar in på åtelkameror och hur bra de funkar för att veta vilka typer av djur som rör sig på markerna. En öppning i lagen för användning av åtelkameror inom i alla fall älgförvaltningen skulle vara strålande! Det går att med hjälp av kameror beräkna tätheter, hur säkra de siffrorna är kan jag inte svara på men det bör i alla fall vara möjligt att använda det data på ett enkelt sätt för att räkna ut vad du har för stam. Med kameror kan du även urskilja individer vilket ger ett säkrare mått på individuella djur och samtidigt könsfördelning. Jag kan bara se de absoluta bra möjligheterna som en kamera medför. Nackdelen är väl att man använder dem i syfta att springa till en kameraplats där älgen står för att skjuta den. Det handlar väl mer om man tycker det är etiskt eller ej att göra så. Kameror som sitter placerade kring saltstenar fångar många djur på bild och dessa djur återkommer allt som oftast till samma plats. Därmed kan man med större säkerhet säga hur många älgar som rör sig i ett visst område. Det känns verkligen som en studie som jämför älgobs vs åtelkameror skulle vara på sin plats. Förmodligen skulle en sådan studie kunna användas som underlag för användningen av kameror i skogen för en effektiv och korrekt viltförvaltning!

Tror ni idén är värd att skicka vidare till Göran Ericsson vid SLU?