Jag har inte haft alls många eftersök den här våren. Senaste gången var i början av månaden. Kontaktmannen hade varit ute på natten på en rådjursolycka och ringde på morgonen för att få hjälp med spårningen. Vi åkte ut till olycksplatsen. Där var också fem skyttar som placerades ut. Man trodde att rådjuret gått ut i en hästhage där det var fullt av hästar. Hursomhelst så började vi spåra där det var kraftiga bromsspår. Hunden tog spåret direkt och det gick inte ut i hagen som förväntat utan följde ett dike parallellt med vägen och inhägnaden. Där inhägnaden vek av in mot ett grönområde vek spåret också av. Vi kom fram till ett dike och vek av 90 ¤ längs diket. Jag såg nu på hunden att vi närmade oss. Efter en stund vek spåret tillbaka ut mot vägen där det var ett tätt sly-område. Hunden var nu på alerten och efter en stund såg jag det skadade djuret inne i tätingen. Det var på väg tillbaka ut mot vägen där det var en skytt placerad. Ett välriktat hagelskott avslutade eftersöket. Det var skönt att få avsluta lidandet då ena bakbenet var av.

Bra jobbat. Djuren går inte alltid den väg man själv vill att dom ska gå.