Jag har en eng springer på 2,5 år som jag inte får upp tempot på i fältsöken. Med min styrning går han i ett ok mönster, men han trallar mest runt och ser inte det minsta intresserad ut för tillfället. Jag är ganska grön på fältarbetet men ser ju klart att han inte jobbar med samma fart som övriga. Om det i söket kommer ett skott och kast blir det däremot eld i baken på honom under apporteringen och själva "lydnadsmomentet" att stanna på skott och komma in med bytet. Om jag sedan kör igång honom på reviering igen efter apporteringen är tempot detsamma som tidigare.

Jag har en lös teori om att det kan lossna om han faktiskt stöter och får hämta hem nyskjutet. På de kurser vi gått har vi alltid fått söka på redan avgången mark eftersom vi är/varit lite gröna och stadgan inte riktigt suttit förrän till denna säsongen. Men förra säsongen upplevde jag att hans fart var bra, likaså uthålligheten - trots noll fågelkontakt. I år har vi främst fokuserat på att få till stadgan med lydnadsträning och endast gått på fältsök under denna helg (när jag upptäckte det katastrofalt lugna tempot).

Det är inte bara själva tempot, utan snarare går han runt lite frågande nästan. Han gör några slag, stannar sedan och kollar på mig och ser frågande ut. Jag skickar honom åt andra hållet, går med några steg och försök elda upp honom, men han är lika loj. Är det någon duktig springer-person här som kan ge mig tips på hur jag får tillbaka hans fart och intresse för det som finns i backen? Är min teori om att han behöver stöta och lyckas helt galen? Trillar poletten ner då?

Så konstigt när man ägnat två år att få till lugnet och stadgan och sedan upptäcker på nya säsongen att farten är som bortblåst..

 

/soffan

Alla hundar har sina faser så bara för att han gör sådär under en jakt betyder det inte att han kommer att vara så för all framtid.

Sen är det visst så att de jobbar ofantligt mycket bättre när det är på riktigt än när det är på låtsas eller övning.

Jag finner en del så kallade "övningar" där man skall simulera jakt som faktiskt är rent ut sagt kontra-produktiva. Jaga det gör man på riktigt och när det inte är jakt så får man aktivera dem på annat sätt.

Jag har inte "tränat" jakt med mina hundar sen de var små utan jakt är jakt och träning är träning. Det har funkat bra för oss i alla fall.

 

Mina två kanonkulor har haft faser även de när de har jobbat under par och man kan inte göra annat än åka hem för det är lönlöst att bli arg eller försöka få igång dem. Börjar man tjata eller upprepa sig så blir de fort förvirrade och då brukar sällan hundar fungera.

 

Jag hade prioriterat att få jaga och skjuta för hunden och låta han lyckas på riktigt med det han skall göra, så ta med honom till ett riktigt vilt-tätt område och skjut så mycket du orkar så att han får jobba med både stöt och apport - är han fortfarande loj då... ja, då kanske det är dags att ta sig en funderare.

 

Lycka till!

Känner igen det där..... Min andre springer var likadan - det där med att öva det var inget han gjorde annat än för att husse tvingade honom. Hämta en apportdummy det kan jag väl göra en gång eller två, kanske - men seriöst husse, hu kul är det här tramset?

 

Min förste springer var däremot en komplett arbetsidiot - han älskade att träna lika mycket som han älskade att jaga. Kasta mer husse, kasta mer husse, snälla?

 

Men ge hunden chans på kaniner så ska du se att han vaknar till ganska snabbt......

 

/T

Tack för era svar! Ska prova att gå i lite fågelrik mark nu i veckan och hoppas att det kan lossna då. Hur gör ni för att få till stoppet när stöten kommen? Vet vissa som har stående fågelhundar som låter dem knalla flera gånger i rad tills de är helt slut och kommer in självmant, och sedan skickar dem ett par gånger till med pipan som stopp. Jag har än så länge bara tränat på fabricerade jaktsituationer men är ju rätt säker på att när det väl går upp för grabben vad det är frågan om kommer nog inte gasen vara problemet utan snarare bromsen.

 

/S

Eftersom vi avlar på vissa egenskaper så finner man spanielns olika moment som ganska naturliga redan som valp och här handlar det om att man som ekipage skall lära sig att jobba med varandra.

Jag har aldrig lärt mina hundar att jaga, stöta, söka eller apportera men jag har uppmuntrat och styrt upp det de redan har genetiskt i kroppen.

 

När jag har visat mina hundar hur jag vill att vi skall jobba tillsammans så har jag använt mig av mer eller mindre tama vaktlar som de får stöta upp medans jag har dem i koppel.

Efter ett par gångers "demonstration" så fattade de hur vi skulle göra tillsammans för att lyckas med uppgiften. 

Pipan tränar man in på valpen från första månaden och då i samband med mat t ex. Hur man sen använder pipan är nog upp till den som blåser i pipan... Jag har inte ens alltid med mig pipa då de går lika bra på visslingar och handsignaler.

För övrigt så "pratar" jag väldigt mycket med mina hundar när vi jagar och på så sätt har vi alltid koll på varandra och mina hundar ser när jag har siktat vilt, de stoppar nämligen på en gång då och gör sig beredda att apportera.

 

Har man en het springer spaniel (jag vet, har två!) så när de var betydligt mindre så körde jag skiten ur dem innan vi skulle jaga. Då var de betydligt mer fokuserade och så lärde de sig att ta det lite lugnare under jakten eftersom de fort blev trötta.

 

Men det är svårt att ge tips till andra eftersom vi alla ekipage är olika och det som funkar bra för mig och mina hundar behöver nödvändigtvis inte funka på andra.

 

Som anekdot så tränar jag lydnad och stadga 7 dagar i veckan, 52 veckor per år och jag är 100% konsekvent. Oavsett väder eller sjukdom så gäller samma regler.

Inte ens när jag satt i rullstol så fick hundarna gå utanför dörren själva utan de fick sitta och vänta på varsegod när jag hade tagit mig utanför. Då blir de aldrig förvirrade eller försöker med dumheter.

Det tror jag är mitt bästa tips till alla hundägare - fuska aldrig med reglerna! Mina hundar har massor av regler de måste följa men även efter mer än fem år så ser de lika stolta ut när de gör exakt vad jag förväntar mig och mitt leende tillbaka verkar göra dem glada också. De har aldrig gjort mig besviken på jakt heller för den delen - snarare tvärtom är de en fröjd att jaga med och faktum är att jag ofta struntar i bössan och bara kör apport på de vilt de andra skyttarna levererar

 

Ut och jaga massor och lägg inte så stor vikt på att "torrträna". När hunden har fått apportera hem en del vilt så kan ni träna lite hemma med riktigt apportvilt. Det brukar ge lite bättre effekt eftersom det då handlar om ett riktigt byte, men träning kan aldrig ersätta riktig jakt och förvänta dig aldrig samma resultat under träning.