I går var det dags, min jaktkamrat Atos de senaste 13 åren fick komma till "hundhimmelen".  Åldern tog ut sin rätt så beslutet var tufft men inte svårt att ta, 

 

Han var kanske inte den bästa älghunden men han gjorde alltid sitt bästa. Misslyckades husse så viftade han på svansen och verkade säga att det är lugnt husse jag letar rätt på en ny älg för jaga är ju det bästa som finns. Han var en hund med bestämd vilja och det var bara jag, lillhusse och ett par utvalda i jaktlagen som fick koppla honom under jakt, övriga morrade han åt om de försökte koppla honom. Hemma som sällskapshund så älskade han allt och alla, särskilt grannfrun som ofta kom ut och bjöd honom på korv eller macka när vi passerade där. Kom inte tanten ut så satte han sig och skällde efter henne.

 

Han älskade att  ligga på gräsmattan  framför huset (med eller utan koppel) så att hade koll alla passerande, det var inte lika populärt att vara i hundgården, och det talade han om för mig.

De sista åren som pensionär så uppfostrade han sin efterträdare med bravur.

I morgon så skall jag ut med min andra jämte och den blir nog lite tårar på platser som Atos och jag varit.

Saknaden är stor efter denna "personlighet", men dom glada minnena är dom jag för alltid kommer att ha med mig.

Det blev många rader men det känns skönt att dela med sig av tankarna. 

 

Vila i frid gubben

 

 

Stig

Lider med dig Figo.

Alltid hemskt när hundarna går vidare till dom sälla jaktmarkerna.

Beklagar men nu är han där där det inte finns några jakttider.

Sörj inte över att jag är borta gläds över att jag har funnits.

 

Lasse

Beklagar.

Vet hur det känns, beklagar sorgen  

Beklagar

Beklgar sorgen

Beklagar  får trösta med att nu är han där han är i sina bästa år och jagar obegränsat...

Att tiden går fort märker man genom hunden.  Det känns som, valp i går och gammal gubbe/tant i dag.

 

Beklagar verkligen din förlust.    

Tack för er omtanke.

Idag fick jag nog den bästa trösten man kan få. Jag fick sitta och lyssna på Figos fina skall i skogen och samtidigt tänka på alla fina minnen som Atos gett mig. Han jagar nog redan med Zita och de andra jaktkompisarna som är i "hundhimmelen". 

Beklagar

Beklagar sorgen

Minns dom glada/ljusa stunder ni haft. Är alltid ett helvete när kompisen går i graven

Beklagar sorgen

Minns dom glada/ljusa stunder ni haft. Är alltid ett helvete när kompisen går i graven

 

Självklart så minns man de glada/ljusa minnena. Särskilt när stått flera timmar i spöregn och snålblåst och väntat. Även i mörker och snöstorm när jaktlagen åkt hem till värmen och en god middag. Det är ju det som är glädjen med att ha en jakthund. Vad är en bal på slottet jämfört med att vänta på sin bäste vän. 

 

Hittade bild när Atos var i form för jakt. Det kommer upp många minnen när man tittar på gamla foton.

jakt061028 004_edited.jpg

 

Hittade bild när Atos var i form för jakt. Det kommer upp många minnen när man tittar på gamla foton.

Så fin han var. Beklagar...