Ägnade en del av denna förmiddag till fåtöljjakt, kollade på Mikael Thams DVD, Pyrsch & Drevjakt, sanningens ögonblick. I denna film och åtskilligt många andra tillfällen har man hört "ingen ska klandras för ett icke avlossat skott", och så är det ju, det är ju bara skytten som kan ta ansvaret för det avlossade skottet och ingen annan borde ens ödsla luft på att opponera sig över skyttens val. Men är det inte så, handen på hjärtat nu, att allt som oftast så får skyttar med innehållna skott utstå en hel del "men va faaan sköt du inte för?"... Skiljer sig inte teorin och praktiken åt?

 

I min värld är det självklart att bedömningen, oavsett hur man bedömt läget, måste få ligga på skytten och bara skytten! Kan det inte bli så annars att den skytt som väljer stupsäkert före chans, efter ett otal kommentarer av typen "men va faaaan..." för att slippa detta kanske chansar och ändå skjuter med risk för att få nästa behandling... "Hur faaan kunde du missa detdär?".

 

Vore det inte bäst att ingen förebrår någon icke avlossade skott i både teori och praktik?

Njae... När någon inte skjuter på en stillastående bock, avstånd 15 meter, som ens unghund har drivit på denna semesterdag man tagit för att kunna åka till en jakt 35 mil bort... Du fattar. 

 

Jag menar att det ÄR en viss skillnad mellan teori och praktik, helt klart. Det finns gråzoner. Principer är till för folk som inte klarar av att ta moralbeslut on-the-fly. 

Njae... När någon inte skjuter på en stillastående bock, avstånd 15 meter, som ens unghund har drivit på denna semesterdag man tagit för att kunna åka till en jakt 35 mil bort... Du fattar.

Jag menar att det ÄR en viss skillnad mellan teori och praktik, helt klart. Det finns gråzoner. Principer är till för folk som inte klarar av att ta moralbeslut on-the-fly.

Point On !

Njae... När någon inte skjuter på en stillastående bock, avstånd 15 meter, som ens unghund har drivit på denna semesterdag man tagit för att kunna åka till en jakt 35 mil bort... Du fattar. 

 

Jag menar att det ÄR en viss skillnad mellan teori och praktik, helt klart. Det finns gråzoner. Principer är till för folk som inte klarar av att ta moralbeslut on-the-fly. 

OK, vi kan väl roa oss med att räkna bort gråzoner där man lika bra hade kunnat slå ihjäl djuret med sina bara händer!? Moralbeslut... Det tyder väl på just god moral att våga att inte skjuta eller i vart fall gott psyke när icke-skytten i ditt exempel med stor sannolikhet får ta en hel del skit för att du slösat 70 mil och en semesterdag på äventyret. Jag skulle förmodligen vara väldigt ledsen om det drabbade mig men jag hoppas att jag inte skulle förebrå icke-skytten för sitt innehållna skott för skottet är dennes beslut, inte mitt. Jag tycker såhär, jag SKA inte skjuta andras skott lika lite som jag ska svära över någon som t.ex inte kör om framförvarande bil, OK, JAG tycker att ser fritt ut o.s.v men jag kör ju min bil och ingen annans bil och borde överlåta mina medtrafikanters bilkörande till dem.

Förstår hur du menar och nej man skall aldrig förebrå någon oavsett, fråga kan man göra men aldrig skälla/ifrågasätta.

Men man har rätt att bli trött när det aldrig smäller, en hel höst. Men etter värre när det smäller regelbundet och inget dör.

Jag har jagat i väldigt många år i förhållande till min ålder..

Numera släpper jag gärna förbi vilt för att försöka gynna andra jägare som inte skjutit så mycket.

Njuter av hundarbetet mer än själva skottet.

Men visst ibland blir man sugen och pangar på.

Får ofta höra gliringar precis som TS skriver, men efter förklaringen så står de flesta tysta

OK, vi kan väl roa oss med att räkna bort gråzoner där man lika bra hade kunnat slå ihjäl djuret med sina bara händer!? Moralbeslut... Det tyder väl på just god moral att våga att inte skjuta eller i vart fall gott psyke när icke-skytten i ditt exempel med stor sannolikhet får ta en hel del skit för att du slösat 70 mil och en semesterdag på äventyret. Jag skulle förmodligen vara väldigt ledsen om det drabbade mig men jag hoppas att jag inte skulle förebrå icke-skytten för sitt innehållna skott för skottet är dennes beslut, inte mitt. Jag tycker såhär, jag SKA inte skjuta andras skott lika lite som jag ska svära över någon som t.ex inte kör om framförvarande bil, OK, JAG tycker att ser fritt ut o.s.v men jag kör ju min bil och ingen annans bil och borde överlåta mina medtrafikanters bilkörande till dem.

 

 

Helt rätt, man skall aldrig anklaga skytten för icke avlossat skott. Oavsett vem som åker 70 mil eller tar semester. Löjligaste jag hört.

Jag funderade lite på något jag hade skrivit på grannkanalen, året var 2009 visade det sig. 

 

 

 

Personligen tycker jag att det viktigaste för en ny jägare är att skaffa sig goda erfarenheter, att snabbt komma in i en spiral där det går bra. Man skjuter i ett bra läge, djuret dör. Det stärker självförtroendet och bygger upp en vilja att jaga. Glöm det där med avskjutningsmodeller i det läget.

Är det något vi behöver i jägarkåren så är det föryngring, och att kräva att nytillskottet skall jaga med samma "mättnadskänsla" som de mer erfarna har skapat åt sig är att göra dem en otjänst. Nybörjare behöver inte vishet på burk, utan insikten om att "denna bock kunde jag gett fan i att skjuta" är som allra bäst när man kommit på det själv. Tukt och förmaningar gör vi nog bäst i att koncentrera åt dem som inte verkar tillägna sig måttfullhet och eftertanke trots att de kommit igång ordentligt med sin jakt.

Förmaningar och politiskt korrekta resonemang - här tänker jag särskilt på Jägarskolans och jägarnas mantranden om att "man skall aldrig ångra ett skott man aldrig avlossat" - är nämligen inte riktigt bra för att få igång unga jägare. Problemet, som jag ser det, är den mänskliga svagheten att försöka "revanschera" skottillfällen. Tänk er en ung grabb, en nybörjare som får en perfekt bredsida på en stillastående råbock. Avstånd 25 meter. Skakad av stundens allvar blir han rädd för sin egen upphetsning, tror att han inte har koll, vågar inte, väntar på ett läge som är "bättre" (fastän det redan är perfekt), och avstår skott. 

Oavsett vad som sägs kommer denne nybörjare att på hemvägen grunna på om man inte borde ha tagit det där skottet i alla fall. Nästa gång ett halvtaskigt skottillfälle dyker upp bubblar en revanschlusta upp och skottet går i ett läge där det nog skulle krävt en mycket erfaren skytt för att skjuta... Nybörjaren är naturligtvis jag själv, för ett antal år sedan. Bocken dog, men det var nog kanske mer tur än skicklighet från min sida.

Jag har varit mentor åt en kompis som börjat jaga, och hans kunskap om skog, natur och jakt var noll när vi startade. Det är inte så att det ens riktigt satt med kunskap om långa och korta barr Jag valde en annan attityd och ett annat mantra: om han ALLTID skjuter i bra lägen och ALDRIG skjuter i dåliga så kommer han att tvingas in i en spiral av gott självförtroende och en känsla av bara behöva "lyda" händelseutvecklingen - och i sanning aldrig behöva fundera över om skott borde lossas eller ej. Han sköt en fin bock första gången han jagade ensam, och en älgkviga första älgjaktsdagen!

Viltvården är kapitel 2 (inte 1 och inte heller 7-8, märk väl!) i jägarens utveckling. En enhornad bock i december kan vara det vackraste vilt i världen, sådant ligger i betraktarens öga. Viltstammarna skadas i regel inte nämnvärt av att enstaka djur försvinner. Och ja, jag är bereddd att tumma på en avskjutningsplan för att nybörjare skall få komma till skott. Vi skjuter inte kid i september där jag jagar, men min kompis fick stränga order att inte bry sig om den regeln när han började jaga för några år sedan. Och nu i höstas släppte han en älgtjur på 1,5 meters avstånd - som var skjutbar - men han avstod eftersom en älg nyss var påskjuten på annat håll i såten och skytten ännu inte hade rapporterat per radio att det djuret låg ned. Dumt, resonerade han, att ha två eftersök samtidigt om hans skott går åt pepparn och tjuren finns ju kvar om man inte skjuter den... Ibland är man stolt över att man har fått igång en så pass tänkande jägare! Vissa fattar snabbt... Hade jag skrämt honom med att man nog, helst, aldrig ska skjuta alls egentligen (nu raljerar jag, men ni förstår vad jag menar) hade det kunnat blivit en helt annan utveckling.

MVH
/BengtBerg

OK, vi kan väl roa oss med att räkna bort gråzoner där man lika bra hade kunnat slå ihjäl djuret med sina bara händer!? Moralbeslut... Det tyder väl på just god moral att våga att inte skjuta eller i vart fall gott psyke när icke-skytten i ditt exempel med stor sannolikhet får ta en hel del skit för att du slösat 70 mil och en semesterdag på äventyret. Jag skulle förmodligen vara väldigt ledsen om det drabbade mig men jag hoppas att jag inte skulle förebrå icke-skytten för sitt innehållna skott för skottet är dennes beslut, inte mitt. Jag tycker såhär, jag SKA inte skjuta andras skott lika lite som jag ska svära över någon som t.ex inte kör om framförvarande bil, OK, JAG tycker att ser fritt ut o.s.v men jag kör ju min bil och ingen annans bil och borde överlåta mina medtrafikanters bilkörande till dem.

 

Absolut inte. Jag skulle aldrig lägga ansvaret för min investeringar i tid och pengar på en skytt och jag skulle inte ställa mig mellan skytten och dennes beslut att skjuta. Vad jag talar om är hundförarens frustration över hårdtryckta passkyttar när man jagar in unghundar - ett exempel på att det visst inte alltid och under alla förutsättningar är bäst att ge fan i att skjuta.

Absolut inte. Jag skulle aldrig lägga ansvaret för min investeringar i tid och pengar på en skytt och jag skulle inte ställa mig mellan skytten och dennes beslut att skjuta. Vad jag talar om är hundförarens frustration över hårdtryckta passkyttar när man jagar in unghundar - ett exempel på att det visst inte alltid och under alla förutsättningar är bäst att ge fan i att skjuta.

Just därför är det väl alltid bäst att ensam jaga in sin unghund men det var ju inte det saken gällde!

Det är nog så att man aldrig skall ifrågasätta varför en (framförallt nybliven) jägare avstod att skjuta.

Men jag kan samtidigt förstå att både hundförare och jaktarrangörer ibland har svårt att hålla sig.

Och jaktarrangör behöver inte vara professionel. Jag har själv lagt upp ett antal jakter där jag verkligen ansträngt mig för att ge en viss person den allra bästa chansen. Och när det då inte smäller trotts flertalet mycket goda möjligheter börjar tålamodet tryta. Hade det handlat om pengar istället för vänskap så hade jag definitivt inte lyckats hålla inne med kommentarerna. Nu tror jag att jag lyckats bita mig i tungan. Men sen är ju frågan vad kroppspråket sagt...