Läser Karl-Henry Lundins memoarer just nu, riktigt trevlig bok för de som har missat den. Där har han en del rätt intressanta iakttagelser efter ett liv som yrkesjägare där han bland annat hjälpt till i olika forskningsprojekt m.m. Tänkte kolla om någon vet om hans iakttagelser stöds av någon forskning som finns idag, enligt honom själv i boken så fanns det vid bokens författande knappt någon forskning på älgen alls.

 

Det han tycker sig finna stöd för är bland annat:

-Att dubbelkalv är genetiskt betingat och ärvs i sin tur av kalvarna. Detta skulle innebära att många äso gör fel som har olika varianter av att freda ko med enkelkalv en viss tid etc i början. Det mest optimala hade istället varit att rikta in sig på att lägga avskjutningen på kor som är genetiskt mer betingade att få enkelkalv, dvs att först freda ko med dubbelkalv (ink kalvarna) och skjuta bort enkelkalvar och kor/kvigor, därefter freda kor som följs av enkelkalvar och ensamma hondjur tex och bara tillåta alla kalvar alternativt freda kor med enkelkalv och skjuta en av dubbelkalvar och alla ensamma hondjur. 

 

-Att anlag för stora skovelhorn är genetiskt. Därmed borde vi inte freda mellantjurarna, dvs cervina tjurar. 

 

Någon som har insyn i forskningen?

Njae, har till viss del läst om motsatsen. Hoppas Fredrik ser tråden tror han vet var länkarna finns. Det jag läst gick kortfattat ut på att enkel eller dubbelkalv mer beror på kons kondition än på genetik. Därför många kor var vartannat års kor. Framförallt om hon fick behålla båda.

Vad gäller tjurarna stämmer det jag läst med det du säger. Problemet är dock att det är svårt nog att sätta regler som det är. Att säga att du skall spara en jämn 10:à med skovlar men skjuta den eller en åtta som är verven eller med djupa "vikar" i skovlarna är inte lätt. Framförallt skall du skjuta bort en kapital 8-12:à. Men vem kan bedöma det? Och det hjälper ju inte att skjuta bort om du inte har något bättre att spara. Du kan inte spara det du inte har!

"Nature or nurture" , dvs arv eller miljö, är ett kärt gammalt stridsäpple. Och oftast är det både och. Henke har helt rätt i att det i stor utsträckning handlar om kons kondition, men den är delvis genetiskt betingad. Mycket få, om några, kor klarar att konskevent vara dubbelkalvskor, men det finns de som kommer att ha dubbelkalvar oftare än andra. Samtidigt- enkelkalvar får mer energi och väger mer än dubbelkalvar, och kalvens vikt är något som faktiskt även omsätts i vuxwn vikt. En kalv som haft goda förutsättningar blir tyngre och tyngre vuxna djur kan själva lägga mer energi på avkommorna. Det är en kombination av genetik, vad vi ekologer kallar "maternal effects" (hur mycket energi och stöd man får från kon) inklusive årsmässiga variationer i fodrets näringstillgång (Vilket påverkar kon dvs maternal effects) samt slumpmässiga variationer i miljön.

 

Jag skulle säga: om man kan välja ska man skjuta bort en tvillingkalv tidigt. I valet mellan att skjuta bort den andra tvillingkalven eller en enkelkalv är det inte lika lätt, men jag tror det generellt kommer "löna" sig att skjuta den andra tvillingkalven, eftersom den är lättare än enkelkalven. Därmed har enkelkalven troligen en större potential som framtida avelsdjur.

 

Hornutveckling när det gäller storlek bestäms i väldigt stor utsträckning av ålder och miljö, men inte bara. Medan form i stor utsträckning är genetiskt bestämt. Personligen tycker jag grova stånghorn är riktigt läckra... och klart snyggare än skovelhorn. Men det är jag det... men det det är mycket riktigt inte så att det finns två helt separata typer av horn, utan det finns en gradvis övergång. Och mellanformerna är kanske inte något man ska spara om det finns andra alternativ. Det absolut viktigaste är dock att få upp medelåldern, så att man kan se de gentiska anlagen komma till uttryck. Sedan kan man lättare välja.

Intressant, om jag inte missminner mig så skriver Lundin att han inte såg viktskillnader mellan enkelkalvar och dubbelkalvar men det rimmar inte med er uppfattning eller den uppfattningen som jag upplever att jägarkåren har. Finns det forskning på det du skriver Fredrik? (menat som en fråga och inte som ett påhopp-såklart)

 

Det Lundin skriver om stora skovlar är att han uppfattar att när det lyckades att man sparade de största skovlarna så skapade dessa sig ett harem med kor som han ansåg vara en form av garant för kvaliten i älgstammen, några tankar kring det? (han menade att stånghornsbärande stora tjurar inte hade denna haremsförmåga och därmed var det skovlarna som korna premierade vilket tyder på att dessa är mer fördelaktiga för kvaliten i stammen, enligt hur jag tolkar Lundin)

Har en ko som gått här kring mig i 7-8 års tid och har haft dubbelkalv varje år. Kon som var här före henne likadant. Tror att till stor del är det fodertillgången som styr. Bor utanför stan i ett stugområde och där finns mat i överflöd i form av buskar bla. Sen är det gott om vegetation runt ikring med.

Skickat från min GT-P5110

Intressant, om jag inte missminner mig så skriver Lundin att han inte såg viktskillnader mellan enkelkalvar och dubbelkalvar men det rimmar inte med er uppfattning eller den uppfattningen som jag upplever att jägarkåren har. Finns det forskning på det du skriver Fredrik? (menat som en fråga och inte som ett påhopp-såklart)

 

Det Lundin skriver om stora skovlar är att han uppfattar att när det lyckades att man sparade de största skovlarna så skapade dessa sig ett harem med kor som han ansåg vara en form av garant för kvaliten i älgstammen, några tankar kring det? (han menade att stånghornsbärande stora tjurar inte hade denna haremsförmåga och därmed var det skovlarna som korna premierade vilket tyder på att dessa är mer fördelaktiga för kvaliten i stammen, enligt hur jag tolkar Lundin)

Jodå, det finns modern forskning på detta. Lundin hade ruggigt stor erfarenhet och kunskap, men det är ju inte så att vi slutat läras oss om älgarna i och med det.

 

Hornvariationen hos älgarna är intressant. Älgen är en art där det precis som hos många andra inte bara handlar om att bli vald av det motsatta könet (mate choice/"könligt urval), utan även direkt konkurrens (male-male competition/hankonkurrens). Ibland, men inte alltid väljer honorna på samma karaktär som hanarna använder för att slåss eller dominera med.

 

Man skulle kunna tänka sig att stånghornen, som är uppenbart farligare och ger bättre "grepp" än skovelhorn, kan ha utvecklats för att kämpa om honor och kanske även för att tjäna som försvar mot rovdjur (kanske den ursprungliga funktionen), medan skovelhornen som ser större ut mer tjänar för att imponera på honor. Min gissning är dock att Lundin hade betydligt bättre koll på slaktvikter än på beteendeobservationer på en stor mängd kombinationer av oxar och kor.