Efter höstens orrjakt så skaffade jag en Thompson Icon precision hunter i 223 rem då jag blev väldigt förtjust i avsaknaden av rekyl och knall med sakon i 222rem. Den skjuter gudomligt med 50 grains V-max och det är inga problem att ta en enkrona varken på hundra eller tvåhundra meter med stöd. Räffelstigningen är ett på tolv så gränsen för kulvikt går vid 62-65 grain. Problemet kommer när jag testar fmj kulor. Hittar ingen som skjuter nog tätt för att få mig nöjd. Har i dagsläget bara testat Lapua 55grain och normas jaktmatch samt 62grains Partizan där den senaste gett bäst resultat. Vid koll av max patronlängd så ger det att 58,1- 58,2 ger noll i friflykt. Har provat minska till ca 0,4mm friflykt från angivna 57mm i max c.o.l men utan resultat. Jag har samlat ihop en liten hög av kulor av olika märken. Remington, Speer, Sierra, Hornady, S&B samt Lapua alla i 55grain. Har 20 av varje och tänkte få lite råd av er innan jag bränner bort dem. Jag har nästan allt i krutväg från Vihtavouri N120,130,133 och norma 200, 201,202 och 203-b. Har testat några laddstegar men ser ingen skillnad på de kulor jag provat fast det kanske inte är optimalt att genomföra skjuttester i -21 grader. Tanken är att hitta en bra laddning för fågel som inte spränger dem med kulvikt runt 55-62 grain och fart mellan 900 och 970m/s för att kunna skjuta på max 275m. Min 6mmXc blev en liten besvikelse då smällen är som vilket klass1 vapen som helst.

Lapua hade du redan testat den är kulan jag lyckats bäst med men då i 222.

223 har jag aldrig använt men av dem listade kulorna är det Speer och Lapua jag sett skjuta bra. Just detta att hitta fmj som skjuter tätt är ofta svårt i dem flesta kalibrar är nog svårt att göra fmj kulor då manteln skall vara hel framtill. Matchkulor är ofta utvägen men i 224 vet jag ingen som håller till fågeljakt tyvärr

Även jag har ett förflutet som skogsfågeljägare även om det var många år sen,Lapuas 55gr helmantel sköt ruskigt tätt i min dåvarande 222 så lägg krutet på att testa den lite mer.

 

/Mike

Ok får ge den lite fler chanser. Lapuas kulor brukar skjuta tätt men det har varit ett jäkla elände att få till det här. När man då ser vad V-max kulan presterar så blir man lätt sur. Jag har dessutom sju mil enkel till en godkänd tvåhundrametersbana så det känns varje gång det misslyckas.

Har nu testat Sako 50 grain, Remington, S&B, Sierra, Speer, Hornady, Lapua alla 55grain och Partizan 62grain.

Inte en enda jäkla kula skjuter tillfredsställande. 

Bara för att inte känna mig helt nersparkad i skoskaften så testade jag Hornadys 50gr V-max med jämna mellanrum.

Den jäkla kulan skjuter inte en enda treskottsserie som är större än en enkrona på 200m medan de andra pendlade mellan 50 och 110mm på samma avstånd.

Vissa kulor går inte ens att säga att det är en träffbild utan mera som att det liknar väderleksrapporten. "Spridda skurar över norra delen av Sverige"  

Återstår nu att göra ett nytt försök fast nerladdat men det gör ju att vitsen med 223rem försvinner mot en vanlig 222rem.

Sakos 50grainare fick jag några fina femskottsserier på 80meter men även den drog iväg ordentligt på 200.

Bäst sköt som väntat Lapua och Partizankulorna.

Fattar inte ett jäkla dugg, det verkar dessutom som att spridningen inte är linjär med avståndet utan beter sig som randhagel från ett hagelgevär.

Nu ha ju du provat mer än vad jag har gjort, men hitta något som funkar bra i 1:12 verkar svårare än hitta något i 1:8 där kanske massan bättre funkar, hade hem en Tikka som sköt sämre än min AK5

jag kommer med en slamkrypare här men det kräver att du kräver att du laddar lågt med N-120.

lapuas 51 gr hp kula har jag upptäckt på senare tid, det är en mindre kula i diametern konstigt nog och manteln är verkligen krallig och tjock.

det är mest för 222 farter och under men precisionen är förvånande. eller kanske inte då lapuas matchkulor oftast bara blir slagna av handgjorda bänkkulor.

Men vad händer med en orre om den kulan träffar kroppen? Det blir nog inte mycket kvar. Det är minus 16 ute nu men jag ska göra några försök med nerladdad 62 grains kula och lapuas kula laddad med minladdning. Får hoppas att det händer någonting. I bästa fall så skjuter den tätt nog och man kan börja fylla på med krut tills man hittar en brytpunkt. Känns lite hopplöst nu. Dessutom så är det bara ljust till två - halv tre så det är inte mycket tid att leka på.

Jaha då har man jagat det sista ljuset och lyckats skjuta bort 18 skott och är nu någonting på spåret. Har laddat ner till strax över 900m/s med lapua och strax under med partizankulorna. Klar vinnare blev lapuan som i sista serien faktiskt gjorde mig nöjd. Fick en riktig flyer som jag är helt säker på att jag själv var skuld till med både vinterjacka och skoteroverall så är man inte direkt smidig. Kindkontakt och bekväm skjutställning är inte lätt att uppnå när kvicksilvret närmar sig -20 strecket och man ser ut som en michelingubbe liggandes i snön. Magasinet rymmer bara tre skott därav treskottsträffbilderna men med klisterlapparna medräknade så får man i alla fall en uppfattning om den praktiska precisionen.  

 

Vinnaren! Lapua 55 grain på 200m 9 skott och en flyer då bössan gled på kläderna när det small.

 

62 grains Partizan på 200m 9 skott. De gillade inte alls den lätta laddningen och går bort tills vidare.

Fint att det tar sig!

Runt Vo 900 är nog perfekt till fågel också