Hej,

Som vanligt gäller frågan någon annan än brevskrivaren... Till viss del iaf.

Problemet är alla andras hundar, mer exakt i Stockholm. Och givetvis inte allas, men ni förstår.

Bland mina löpande och cyklande vänner rapporteras titt som tätt att hundar gör utfall och inland börjar jaga löparen/cyklisten. Det här möts vanligen av hundägaren med "så brukar han inte göra, hon är så snäll" osv.

I den mottagande änden, hos mig själv iförd fladdriga löparshorts, är känslan något annorlunda, milt uttryckt. Rädsla, ilska osv.

Jag undrar hur ni som har hundar skulle bete er om något liknande hände, och vad ett lämpligt budskap till berörda hundägare kan vara?

Du vet att hundarna enbart reagerar på din inställning och attityd,

 

till ägarna hade jag förklarat det strikta ansvaret och att jag inte tvekar för en sekund att anmäla. Kan säga att jag bott i 08- landet i mer än 7 år och regelmässigt sprungit då, men oaktat det är antalet gånger jag blivit ofredad av hundar mindre än en handfull,

 

men det är klart, jag ignorerar hundarna och visar klart att jag är den som bestämmer, samtidigt som jag ger hunden utrymme, ie inte kränker dess närområde. /Christian

Som vanligt, inget hundproblem utan ett ägarproblem, det är ju fritt fram för vilka puckon somhelst att skaffa sig en hund och inte fostra den ordentligt. 

Sen är det ju lite skillnad också på en busig valp och en hund som gör utfall. Min unghund kan någon gång i bland ställa sig på bakbenen mot en cyklist. Det är väldigt ovanligt, men händer. Men då är det ju för han vill fram och hälsa eller likande. Vilket självklart uppfattas som obehagligt för cyklisten, då han inte vet min hunds egenskaper.

Vad jag då gör är att jag säger till honom ordentligt och får honom att visa sig underlägsen, sendan fortsätter vi promenaden. Svårare än så är det inte.

En hundägare ska kunna hantera sin hund punkt slut!

 

Bor man i stan och är ute och promenerar där det är mycket folk så kommer folk att komma in i hundens "område". Så är det. Det kan vara en joggare som inte är uppmärksam och springer tätt inpå hunden eller ett barn som svischar förbi. Visst ska man inte i onödan överraska en hund eller komma för nära, men ansvaret för att en hund ska kunna hantera ett storstadsliv är helt och hållet ägarens (om det är där man tvingar hunden att leva).

 

Tyvärr är alltför många hundägare passiva djurplågare när de i sin dumsnällhet inte åtgärdar problembeteenden utan med ett leende på läpparna utbrister "oooh men nej fido inte skälla" klappar hunden, ursäktar sig och går vidare. När någon å andra sidan bestämt tillrättarvisar sin hund så blir man anklagad för djurplågeri, när det i själva verket är dessa dumsnälla hundägare som utsätter sin hund för ett livslångt djurplågeri i form av en ständigt uppstressad hund som inte kan leva i den miljö den tvingas leva i. En miljö med en massa människor och hundar som går förbi till höger och vänster.

 

Vi lever i upp å ner vända världen. Hundägare ta hand om er hundar så att de kan leva lugna liv i den miljö ni tvingar dem att leva i. Eller ge fan i att skaffa hund!

Det är ett problem och ändå har de hunden lös nästa varv också. Det är strikt ägaransvar som gäller och lagen är tydlig o väldigt enkel, inga problem att få en fällande dom på hundhållningen, dock kan det ta tid att få dit en polis.

Att bli arg hjälper sällan och att behöva stanna är också surt, men ta reda på vad som gäller i kommunen, här är det koppeltvång och det gör diskussion enklare, det finns olika ägare en del förstår andra skyller på hunden.

Fattar inte husse får man lära hunden, vi hade ett par hundar som stod på dressyr och visade ett överdrivet intresse för joggare, så vi arrangerade en situation där jag joggade, hundföraren kallade in, jag vänder mig om och jagar hunden, den vände tvärt sprang tillbaka 10m och blicken när jag fortfarande sprang mot hunden var obetalbar, när hunden var tillbaka hos föraren upphörde den omvända attacken.

Det här var på yrkesnivå, hunden var av känd status, vi hade bra koll på läget, kanske inget man gör normalt med hundarna på milrundan, men bra pulshöjare

Ta ett allvarligt samtal med ägaren är väl rådet, det andra får väl ses som tips om man råkar ha en hund som jagar joggare.

Väldigt enkelt! Bättre att förekomma hunden än att låta sig förekommas.

"Det finns två ändar på ett koppel"

Det man kan påverka själv har Christian redan tagit: ignorera och försök att inte överraska. Eftersom du knappast kan räkna med att alla dessa hundplågare, som Lobo påpekade, alla blir förståndiga över en natt får du tänka åt dem - precis som i biltrafiken.

Innan du hinner ifatt flyttar du dig till andra sidan och harklar dig eller liknande så vovve får en förvarning istället för att helt plötsligt dyka upp (som ett hot) i hans kiss-sniffande lilla värld, inom huggavstånd...
Titta INTE på hunden - ALDRIG! Blicken ska vara fäst i fjärran, ryggen rak, huvudet högt och självbilden som en sjuttonårig ghettovärstings: "Jag kan knulla hela världen i röven, med en hand på ryggen och den andra på min Glock!"

Vad man säger till hundägarna är inte lika enkelt och, helt ärligt, tämligen meningslöst. Gamle slalomhjälten Ingma Schtenmark (det uttalas så, jag lovar) snoppade vid ett tillfälle av "Plex" Petterson med ett "Hä lönsch int' förklar' för den som inget begrip!" och det är fullt tillämpligt även på köttbullsmafiosos: ifall de har en hund som inte är under kontroll så är de ändå inte mottagliga för tips eller konstruktiv kritik, med mindre än att du känner dem väl eller utstrålar auktoritet sprungen ur en hundtrygghet och självsäkerhet vilken inte skulle ha föranlett denna diskurs.

 

-- Mats

Vad jag skulle ha gjort/sagt beror helt och hållet på hundens förare och vad denne gör. Men handlar det om en kopplad hund som gör utfall så ställer jag mig inte inte och skäller på föraren. Jag vet nämligen ingenting om deras situation. De kan mycket väl vara fullt medvetna om att de har ett problem och gör kanske också sitt bästa för att komma till rätta med problemet. Det kan vara enormt krävande att komma till rätta med sånt här strul och det hjälper föga att ställa sig och skälla på dem.

Nu är det visserligen så att det är lätt att se ganska långt i förväg om hunden man möter ligger i riskzonen att göra ett utfall, genom hundens men framförallt ägarens beteende. Några gånger har jag faktiskt stannat och frågat, på ett trevligt sätt, om föraren vill ha några tips. Hittills har ingen tackat nej.

 

Men om det är en lös hund som jagar en cyklist eller liknande, så är det viktigt att säga till att de skall ha hunden kopplad till problemet är löst.  

Problemet är ju inte om en hund skulle göra utfall. Det kan bero på många saker och vara ett problem som ägaren försöker komma tillrätta med - precis som Almenson säger. Problemet är en ägare som inte hanterar beteendet eller som avfärdar beteenden med en kommentar i stil med att "han är så snäll". Det är det som får mig att bli irriterad. Jag har flera gånger stött på hundar som gör olika typer av utfall; ett fall där en stor jävla hund kom springandes i full galopp mot mig och min hund när vi cyklade (då blir man skraj - även om man inte visar det ). Då var jag på väg att ge en ordentlig utskällning till ägaren men ägaren visade tydligt för mig och hunden att det inte var ett acceptabelt beteende. Så jag höll käften och drog vidare försäkrad om att den hundägaren tog ansvar för sin hund.