Vad gör en duva lätt och tvärtom?

Vilka duvor har ni problem med?

Man hör på varje sporting man går. Hur fan kunde jag bomma den/dom lätta duvjävlarna?

 

I mitt huvud är det på korta håll nonchalans och på långa håll osäkerhet/ oträning, och en oförmåga att kunna bedöma varje duvas linje.

Min akilleshäl har i många år varit rabbit men efter mentalt omtänk har jag nu inga större problem med dom. Låga inkommande tycker jag heller inte om men skam den som ger sig.

 

//Kenneth

Det är enkelt. Dom där flygande lerduvorna klassar jag som svåra.....

Skämt åsido, när vi sköt i söndags lyckades jag bomma den istort sett stillastående duvan på 2a stationen, medan jag tror jag träffade samtliga av tornduvorna på sista stationen. Den duvan som jag i förväg upplevde som snabbast/svårast.

Min uppfattning med min ringa rutin är att de duvor som går långsammast, med gott om tid att hinna fundera blir svåra pga just funderandet.

Ska försöka hinna träna lite till helgen hemma, där min kastare endast skickar långsamma duvor.

/Urban

Den duvan la jag också va inge svårt alls En annan sak man ska tänka på är, ju närmare duvan är mindre är svärmen. Ibland kan det vara bra att våga skjuta på lite längre håll för att nyttja svärmen. Tillbaka till att läsa duvan alltså

skulle väl säga nonchalans är den största boven på "lätta" duvor dvs äh den här lätta duvan fixar jag med förbundna ögon

tätt följd av låt oss kalla det mental kollaps man ser att det en sakta enkel motduva och då blir det typ kortis i skallen mellan direkt mental muskelkontroll och reflex/intränad muskelkontroll  

 

jag har allvarliga problem med "kortis" i skallen då om jag försöker analysera banan så kommer jag med stor säkerheter bomma duvan men låter jag kroppen gå på auto så träffar jag betydligt oftare förutom dom förbannade J duvorna på Haninge hatar dom får ingen ordning på dom

Autopiloten va ett stort problem för mej förr, jag tryckte av när det kändes bra fast det inte va det. Nu skjuter jag mer planerat och kan lugnt säga att det gett resultat

Det finns inga lätta duvor, alla ska skjutas och träffas...............så enkelt är det!!

Inte helt sant kanske , men det ligger lite i det. Den stora faran heter nonchalans!!!!

Givetvis ökar svårighetsgraden för de allra flesta av oss när hållen ökar, eller tex när en duva går i lite knepiga linjer, tex dalar/tappar höjd.

Jag sköt två varv i Gnesta och bommade ALLA sidoduvor på stn 2, tror jag missbedömde att den dalade lite och sköt högt.

Det gäller att lära sig läsa linjer, och skjuta när läget är som bäst, som Ken skriver kan det vara lättare att skjuta inkommade tex på längre håll där svärmen är större.

Jag stavar det till nonchalans i mångt och mycket när en till synes enkel duva bommas. Jag har skjutit en hel del skeet förr om åren och då mest nationell skeet(den lättare varianten?)och ta en olympisk-skeet skytt och låt han skjuta nationell skeet om han bommar vilka duvor bommar han jo enkel duvan!

Sen som Ken1 säger på korthålls duvor så har du liten svärm oberoende vilken borrning du har. Dalande duvor har jag extremt svårt med och då spelar avståndet ingen roll för mig,en teal på nergång ja den är snudd på omöjlig för mig.

Rabbit är inte några problem så länge den uppför sig som den skall alltså rulla på backen och inte studsa som en studsboll,alla andra duvor som skjuts skall vara lika för alla skyttar men inte en rabbit,det finns inte en mer orättvis duva än rabbiten i sporting om den nu studsar.

Annars så fy f'n va sköj det är med sporting!

 

Tjingeling

Rabbiten är som sagt ett gamble varje gång, hade tur senast jag sköt och tappade den enbart en gång men då just på studs, fn duvan var nog 1,5 meter över marken och minst ,5 meter över min svärm.

 

Jag anser/upplever det som svårast med duvor på riktigt långt håll, jag får ingen linje på dem och jag kan inte "känna" dem, näst svårast har jag med dalande sidoduvor, där har jag ingen ordning alls. I övrigt skjuter jag genomgående halvkass. /Christian

Jag jobbar väldigt mycket med att motivera mig. Lite som Ken1 skriver så arbetar jag också med svärmen, skjut duvan där jag har lättast läge och bäst täckning. Personligen skjuter jag bättre på långa och höga duvor, vissa riktningar är svårare än andra. Vänster till höger får jag kämpa med då ett brytningsfel ställer till det för mig. Vilket gör att låga och snabba duvor i de mönstret är grymt svåra. Då blir instinkten viktig.

 

Utmaningen och vad jag menar med att motivera mig är att det är svårare att träffa de riktigt styva duvorna då fokuserar jag bättre än vad jag gör på kortare duvor. "Sällan" tappar jag en styv duva, men de som såg mig skjuta i Haninge undrade kanske varför jag tappade så många korta. Framförallt vänster till höger, jag tappar fokus och tröttnar. Totalfokuset är vad som skiljer agnarna från vetet.

 

För att bli bättre försöker jag lära mig att träffa duvorna där de är som lättast. För att bli mer all-round i mitt skytte byter jag därefter metod. Skjuta duvan tidigare, eller skjuta duvan senare. Senare är den riktiga nöten att knäcka för då börjar det bli många parametrar att hantera. Många duktiga skyttar väljer olika zoner att skjuta duvan i. På uppgång, i toppen av banan eller då den precis börjat dala. För jaktskytte tror jag det är viktigt att undvika samma mönster, t.ex att alltid skjuta då duvan är på uppgång med fart.

 

Har man möjligheten att träna med duktiga skyttar så är de oftast väldigt hjälpsamma. Jag brukar fråga hur de tänker på vissa duvor, hur väljer de vart de skall skjuta och varför. Ibland får man tips från omgivningen och då gäller det att veta/ förstå tipset. Jag blev korrigerad vid ett tillfälle, nötte på som tusan utan förbättring och fick därefter hjälp av en landslagscoach. Just de tipset jag fått var kontraproduktivt för sättet jag skjuter på, direkt negativt. Han hjälpte mig att hitta en bättre metod och då höjde jag träffprocenten med 3 duvor på 50 och började snitta 40-42 per varv istället.

 

Jag önskar jag kunde hitta tiden att skjuta mer Sporting för det är oerhört rolig och bra träning. Jag inser också att för att förbättra mig ytterligare så behöver jag anpassa min utrustning en del. Mitt brytspett i dess nuvarande form kan nog inte ta mig längre   Bristen på skytte senaste året gör nog att spettet duger ett tag till

 

/M

Motduvor! Skjuta på något man inte ser? Och de som kommer sakta och nära.

Så typ allt är svårt! Kan känna att jag bara ställer in skorna i mellan åt? har aldrig den känslan i skogen.

S.

Jag har svårt för rabbits, snabbt dalande duvor, låga motduvor, små, snabba, höga motduvor, duvor som går rakt uppåt, snabba sidoduvor...

Battue...

Låga inkommande. Vilket otyg, det tips jag kan ge och som funkar bra för mej är att inte göra anlägg så fort du ser duvan utan vänta in den och skjut utan att stressa i en snabb rörelse typ punkt skjuta den. Detta beror ju också självklart på vilken teknik man har.

En tanke.. 

 

Är det inte så att oavsett vilket håll som duvan kommer ifrån så är det enda man ska koncentrera sig på själva rörelsen..? Om man tänker rörelse så försöker man skala bort oviktig info typ varifrån den kommer osv? Jag vet inte men inbillar mej att överskottsinfon enbart tjänar till att ställa till det för en själv, man får idéer om att man inte kan skjuta när den kommer si eller så?

 

Jag fungerar likadant, TDI ligan vet hur jag hatar rabitt duvorna där.. Visserligen har det mer att göra med att man tvingas skjuta rätt snabba duvor NEDÅT och det gillar jag inte av någon anledning..

En viktig sak att tänka på är ju att planera skottdubblén,eller dubblén så att man skjuter första duvan "rätt" så andra skottet blir så lätt som möjligt.

Dvs, första duvan kanske man inte skjuter där man skulle skjutit den som enkelskott, ni fattar säkert...........

Är ju jävligt viktigt att lära sig stå rätt så man inte låser upp kroppen och börjar svinga med armarna............

Det är doublén jag är extra försiktig med, man skjuter på en förväntad rörelse. Planerat vart man skjuter första för att snabbt komma i rätt läge att fånga in och krossa den andra duvan. Det kan vara direkt kontraproduktivit för jaktskyttet då en "äkta" double förändras drastiskt efter förstaskottet. Nöter man mycket på hemmabanan så memorerar man sånär hur duvorna flyger, banläggaren justerar vinklar och hastigheter men det är sällan man får en riktig aha-upplevelse. Oavsett så bommar man  Därav var Haninge riktigt djävla rolig för mig att besöka, nytt och obekant

 

Då jag sköt mer frekvent sporting märkte jag att jag upplevde att tiden räckte bättre till på flygande fågel. Jag skjuter mer som Hipshot beskriver på vilt - undantaget är på längre håll. Då planerar jag skottet. Rörelsen räcker på i stort sett allt som flyger om det är inom modest håll. Nästan peka-tryck!

 

Finns många skolor kring fotpositioner, att göra det lätt för sig är nyckeln. Vissa kallar ut duvan och ställer sig sen, andra står vidöppna innan de kallar. Jag försöker ställa mig så grinden inte blir ett hinder för min rörelse. Försöker göra på samma sätt i gömslet. Trångt, och snålt med plats gör att man får ta sig i rätt position så försiktigt som möjligt innan man viftar fram smällan.

 

Rabbitar är endast ett gissel om de studsar och lever om, att Hipshot inte gillar dem är för att han får för många rörelser att hantera

 

/M

Rabbitar är endast ett gissel om de studsar och lever om, att Hipshot inte gillar dem är för att han får för många rörelser att hantera

 

 

Det där lät intressant.. lägg gärna ut texten där!

Dubble gör många fel på när dom inte focuserar på en duva i taget då är det lätt att tappa båda. Det kan också vara ide att tänka på att skjuta den duva som är längst bort först för att inte bli störd av splitter till andra duvan. I Gnesta hade dom en dubble av standard + mini duva, många sköt minin först för att dom tror den är snabbare, personligen nyttjade jag svärmen på standard duvan och hade GOTT om tid att peta ner miniduvan innan skjutbegränsningen.

Provade ju din variant första rundan, men hittade ju inte miniduvan bland allt splitter....

/Urban

du sköt försent

Vet...

/Urban

Rabbitar är endast ett gissel om de studsar och lever om, att Hipshot inte gillar dem är för att han får för många rörelser att hantera

 

 

Det där lät intressant.. lägg gärna ut texten där!

 

Hur ska jag annars tolka dig då du inte svor, eller morrade lika mycket åt de som knappt studsade, fast det gjorde du nog även då du träffade har jag för mig 

 

/M

Mmm nej gillade inte dessa tingestar, hagelbössan skall riktas uppåt och fäkta ned vingel uppe i luften! Att skjuta nedåt är trams. Kan sträcka mej till att skjuta normala upptrampade harar och kaniner, det är mer.. mindre fel.. på Haningebanan skjuter man ju fan nedåt.. Usch!