Kommer förhoppningsvis snart få tillfälle att skjuta på lite längre håll, 1100 meter eller så. Jag tänkte spontant använda min 6.5x55 med Scenar 123 gr med en V0 på 900 m/s. Detta innebär att kulan går in i den transsoniska regimen (Fritt direktöversatt från engelska - om någon vet det svenska uttrycket rätta gärna) vid ca 975 meters avstånd enligt JBM Ballistics.

 

För den som inte vet är den transsoniska regimen det hastighetsintervall nära ljudhastigheten när en kula har en tendens att börja vobbla vilket gör att precisionen försämras markant. Enligt Litz börjar den transsoniska regimen vid ca 410 m/s vid normala atmosfäriska förhållanden. Det är dock så att vissa kulor är stabila genom detta intervall medan andra inte är det - detta är på något sätt relaterat till formen på kulan. Till exempel har jag för mig att .308 SMK 168 gr är stabil medan SMK 175 gr inte är det, eller om det är tvärtom. Jag har inte fördjupat mig så mycket i detta då jag aldrig trott jag skulle skjuta på sådana avstånd.

Nu undrar jag om någon har erfarenhet av (Eller har trovärdiga uppgifter på) hur .264 Scenar 123 gr uppför sig under dessa förhållanden? Google har inte varit till någon hjälp.

 

Henrik? Någon annan?

 

 

PS. Och ja, jag vet att slika avstånd ställer en mängd andra krav på ammunitionen (För att inte tala om skytten), som låg SD osv, men att kulan är stabil är ju ett grundkrav.

Hänger ju på räffelstigningen i bössan, men är den stabil och har Vo 900 bör det fungera bra ut till 1100.

Skjutit en del 1000 yard med kulan där har den presterat mycket bra!

 

Du kommer nog att upptäcka hur svårt det är med vindläsning på dessa avstånd. Kan vara svårt att bilda sig uppfattning om precisionen om det är lite snurriga vindar och man saknar flaggor

Hänger ju på räffelstigningen i bössan, men är den stabil och har Vo 900 bör det fungera bra ut till 1100.

Skjutit en del 1000 yard med kulan där har den presterat mycket bra!

 

Du kommer nog att upptäcka hur svårt det är med vindläsning på dessa avstånd. Kan vara svårt att bilda sig uppfattning om precisionen om det är lite snurriga vindar och man saknar flaggor

 

Jo, jag inser ju att vindläsningen kommer bli det absolut mest svåra. Tror inte att jag kommer excellera med små fina träffbilder direkt eller egentligen att det kommer gå något vidare överhuvudtaget.

 

Men för att det överhuvudtaget ska ha en chans att fungera så måste ju kulan vara stabil. Bössan har 1:8 i räffelstigning för övrigt.

Vad har du haft för V0 när du skjutit 1000 yards?

 

Nu hoppas jag verkligen att det finns större experter än jag men det begrepp jag brukar aanvända är transsonisk zon. Begreppet används för det hastighets intervall där en projektil går från att vara supersonisk (d v s färdas snabbbare än ljudet) till att bli subsonisk och färdas långsammare än ljudet. 

De ballistiska lagarna ser lite olika ut beroende på om projektilen färdas över eller under ljudets hastighet och oerhört förenklat kan man säga att ovanför ljudets hastighet så är det mest ballistiskt gynnsamt med långsmala projekttiler som färdas med spetsen först precis så som alla våra långhållskulor ser ut. 

När kulan färdas långsammare än ljudet är det istället gynnsamt om projektilen är "droppformad" med den spetsiga delen som svans. Förändringarna är ganska stora och inom andra områden i samhället hade vi nog kallat det för et paradigmskifte 

 

Nu fattar vem som helst att detta är stegvisa förändringar som inte sker exakt vid ljudets hastighet som beroende på temperatur och lufttryck ligger någon stans vid 330-340 m/s (normalt).

 

Att beräkna hur en given projektil kommmer attt uppträda i den transsoniska zonen är såpass komplicerat att det är mer regel än undantag att de stora kultillverkarna misslyckas med at få fram projektiler som klarar denna passage på ett bra sätt. Det är med andra ord en bra bit från min egen kompetensnivå som skallig gammal knekt att begripa.

 

Det som återstår för mig är då att luta sig mmot egna erfarenheter, dessa säger mig att 139 grains Scenar klarar transitionen rätt bra, likaså 300 grains kulorna  i .338 från Sierra och Lapua för att nämna några. Däremot funkar inga 167-168 grains 308 kulor som jag känner till i denna zon.

 

Tyvärr har jag ingen egen erfarenhet av 123 grains Scenar på desssa avstånd eftersom jag alltid valt 139 grainarna när hållen blir långa, jag har från "vanligtvis välunderrättade källor" fått information om att lapuas "nya" 136 L också funkar bra.

 

Ledsen att jag inte kunde vara till mer hjälp

 

Henrik

Felpost

Nu hoppas jag verkligen att det finns större experter än jag men det begrepp jag brukar aanvända är transsonisk zon. Begreppet används för det hastighets intervall där en projektil går från att vara supersonisk (d v s färdas snabbbare än ljudet) till att bli subsonisk och färdas långsammare än ljudet. 

De ballistiska lagarna ser lite olika ut beroende på om projektilen färdas över eller under ljudets hastighet och oerhört förenklat kan man säga att ovanför ljudets hastighet så är det mest ballistiskt gynnsamt med långsmala projekttiler som färdas med spetsen först precis så som alla våra långhållskulor ser ut. 

När kulan färdas långsammare än ljudet är det istället gynnsamt om projektilen är "droppformad" med den spetsiga delen som svans. Förändringarna är ganska stora och inom andra områden i samhället hade vi nog kallat det för et paradigmskifte 

 

Nu fattar vem som helst att detta är stegvisa förändringar som inte sker exakt vid ljudets hastighet som beroende på temperatur och lufttryck ligger någon stans vid 330-340 m/s (normalt).

 

Att beräkna hur en given projektil kommmer attt uppträda i den transsoniska zonen är såpass komplicerat att det är mer regel än undantag att de stora kultillverkarna misslyckas med at få fram projektiler som klarar denna passage på ett bra sätt. Det är med andra ord en bra bit från min egen kompetensnivå som skallig gammal knekt att begripa.

 

Det som återstår för mig är då att luta sig mmot egna erfarenheter, dessa säger mig att 139 grains Scenar klarar transitionen rätt bra, likaså 300 grains kulorna  i .338 från Sierra och Lapua för att nämna några. Däremot funkar inga 167-168 grains 308 kulor som jag känner till i denna zon.

 

Tyvärr har jag ingen egen erfarenhet av 123 grains Scenar på desssa avstånd eftersom jag alltid valt 139 grainarna när hållen blir långa, jag har från "vanligtvis välunderrättade källor" fått information om att lapuas "nya" 136 L också funkar bra.

 

Ledsen att jag inte kunde vara till mer hjälp

 

Henrik

 

Tack Henrik, för att du ändå tog dig tid att svara. Lärde ju mig ändå något på kuppen, som alltid. Scenar 123 gr är väl inte det självklara valet för 1100-metersskytte så är ju inte så konstigt om ingen direkt vet om den funkar.

Antar att vad Litz menar med att den transsoniska zonen börjar vid 410 m/s är att det då kan börja märkas med vissa kulor och som du säger är det garanterat en gradvis förändring från stabil till wobblande, det är inte av/på. Varje modell av kula lär ju vara unik vad gäller när effekterna börjar sätta in och hur stora de är vid en viss hastighet.

 

Det är ingen (Någon, vem som helst) som vet hur A-Max 140 fungerar istället (Med en V0 på 830 m/s passerar den 410 m/s på ca 960 m)? Den verkar enligt några få litet tvetydiga poster på olika forum vara stabil igenom den transsoniska zonen, men är svårt att få definitivt besked.