Inte min hund men jagat med den många ggr såväl som gått i dubbelekipage med den på eftersök.

Hjälpte honom över till andra sidan igår.

Polaren ville ha hjälp med den biten.

Jag har alltid sagt nej till dyligt innan men kände att jag måste hjälpa till.

Det är ett förtroende från en jaktkamrat till en annan.

Chivas blev 12 år, en fantastiks spårare, kanske inte en suverän jaktmaskin men funkade bra i jakten och hemma.

En helbror till min wachteltik som är 11.

Vilket får en att tänka på att det snart är dax för henne med...

 

Jag är rysligt känslig för sånt här men det hela gick bra.

Chivas staplade runt och pissade lite och käkade lite gräs och njöt av solen.

Jag for hemskt illa före och efter men i stunden helt lugn.

 

Kände bara att jag måste skriva av mig...

 

 

Vi ses säkert igen Chivas, någon gång på andra sidan, där inga krämpor finns och skogen är full av vilt, hundförbud aldrig råder och det är jakttid året runt.

Skräp också, blir så ledsen bara av att läsa om detta. Bra gjort NS, just för att det är så svårt. /Christian

Vafan va blödig jag börjar bli, blev tårögd av läsningen. Skönt att kunna behålla lugnet som du gjorde i en jobbit situation. En egenskap jag önskar fler hade. 

Tungt!

 

Lider med er. Inget lätt beslut men vad gör man inte för en vän.

 

S. 

 

Det krävs nerver av stål och ett hjärta av guld, för att hjälpa både husse/matte och hund.  

 

Beklagar förlusten av en suverän spårare och god vän.

Beklagar sorgen!

Starkt gjort att hålla ihop!

Usch.. lite för mycket sånt här skit nu.. 

Beklagar verkligen.

Kommer ihåg vagt från min barndom då vi fick ta farväl av vår stövare.

Jag var inte med, men kommer aldrig att glömma känslan efteråt.

Att sedan behöva vara med gör det hela ännu värre kan jag tänka mig.

Starkt gjort NS

Beklagar sorgen!

Beklagar...

Inget roligt uppdrag men ibland måste det göras. Beklagar sorgen och saknaden