Idag sköt jag min första älgtjur, lyckan var total!

 

I såten efteråt förbyttes den glädjen i ångest. Sitter på ett pass i en kraftledningsgata. 100 meter bort kommer en grupp vildsvin. Först går ett stort vuxet djur, åtföljt av 5 kultingar. Längst bak går ett mindre vuxet djur. När de passerar mig på 50 meter stannar den bakersta grisen upp, alltså den mindre av de vuxna. Jag skjuter ett skott på den och den hittas död 30 meter från skottplatsen. Det visar sig sedan att grisen har dragna spenar och mjölk. Glädjen över den så långt lyckade jaktdagen förbyttes i total ångest. 

Min fråga är egentligen hur mycket fel jag gjorde i denna jaktsituation, samt om det kan vara så att den kvarvarande vuxna grisen kan adoptera de kvarvarande kultingarna? Förekommer det att två suggor går tillsammans med sina respektive kultingar? Kan det i värsta fall vara så att den främsta grisen var en galt? Min erfarenhet säger att det sällan är så att en galt kliver ut först.

 

Så här i efterhand skulle jag ju givetvis tagit en av kultingarna, men nu blev det som det blev. 

Hur stora var Kultingarna? Suggorna slutar väl att ge di runt 3-6 veckor gamla kultingar?

Så risken kanske var att denna hade smått på något annat ställe som låg i sitt bo?

Är kultingarna så små att de ligger i bale och blir diade så har jag(tyvärr) svårt att se att någon vuxen sugga går in och tar den rollen. 

Är de så pass stora att de har gått ut och hänger med övriga flocken så kan en mormor eller moster överta rollen som ledsaga. 

 

Tyvärr händer det då och då att en mamma blir skjuten. Svårt är det att se de dragna spenarna i verklighet. Det är lättare på de bilder som florerar då folk ska gissa rätt ålder och kön.

 

Tråkig upplevelse på din jaktdag som startade så bra.

 

 

Tillägg: En eloge att du tar upp detta känsliga ämne. Det finns ämne inom jakt som man idag 2014 inte vill ta i med tång utan låter det passera tyst bakom  ett träd eller ladugård. Själv vill jag se en lika öppen dialog på det som går fel, som det gör på det som går rätt. 

En klen tröst Staffan är att det skiter sig för eller senare, för alla, på ett eller annat sätt. Gäller att ta åt sig och lära sig nåt av det.

Bryt ihop och kom igen.

Jag har fått lära mig att enda gången en galt kommer nära en sugga är vi brunst, annars så ser ledarsuggan till att de inte kommer till.

Att de inte färdas med flocken alls utom just vid brunst, och då på lite avstånd.

Troligtvis var det en sugga i täten också.

Hemsk känsla och som Lecha säger, bra att det tas upp och luftas.

Det blir inte jackpott varje gång...

"Inte först, inte störst, inte sist".

Ska vi syssla med jakt och drevjakt så händer sånt här. Huvudsaken är att man utifrån den kunskap och skicklighet man har gör sitt bästa i varje situation. Man kan bara utifrån de förutsättningar som finns göra sitt bästa.

Hade vi haft en vettig vildsvinsförvaltning i det här landet hade vi sluppit suggor som föder kultingar året om.

Jag talade med en av Sveriges mest kända och meriterade yrkesjägare. Han sade att han inte känner någon människa som med acceptabel säkerhet kan könsbestämma ett vildsvin under drevjakt. Man skjuter ungefär 250 grisar per år där han jobbar... Men skjuter man enligt tumregeln jag skrev härovan blir misstagen få...

Jag tycker inte att man skjuter på ett vildsvin om man inte vet vad det är man skjuter på, men det är min åsikt. Stort att du berättade, inte vanligt. Med vänlig hälsning, Robla.

HerrBerg! Din yrkesjägare som troligtvis börjar med ett M har helt rätt. En fantastiskt bra tumregel! Förutsatt att det sker en vettig vildsvinsförvaltning.

I skåne där jag jagar finns det många smålotter angränsande där åteljakten är ganska febril. Det skjuts många grisar och det är svårt att bedöma storlek och kön.

JAG tror att många jagar i mörker som är över deras kunskapsområde skjuter många "galtar" som visar sig vara suggor. Det är inte bara här problemet är utan tillsammans med felaktig utfodring och mängd är det felaktiga sammansatta grupper!

 

Vildsvinsskötselområde är en ide för framtiden, behöver inte vara särskilt komplicerade regler!

Vildsvinsskötselområde är en ide för framtiden, behöver inte vara särskilt komplicerade regler!

När det varje år skjuts kor som är tjurar och tvärsom så tror du för gott om den svenska jägarkåren, men annars så.

bättre än idag :/..

Händer ofta att fler suggor går ihop med sina avkommor. Ofta är det ledarsuggan hennes syskon och/eller äldre avkomma som går ihop.

Är där större galt med så har den trynet i arslet på någon brunstande sugga  

 

Som herrberg skrev så klarar man sig rätt bra om man har det i bakhuvudet.

Skjut på någon mindre i mitten.

Är de dessutom rödbruna minimerar man risken att de är förande.

 

Har varit med om flertalet som skjutit på den största svarta i gruppen i tron att det är en galt...

Jävulskt korkat...

Grattis till älgen!

Tyvärr är risken att skjuta spendragen sugga väldigt stor när man skjuter på vuxna djur med osäkert kön i grupper där det är smått med.

Jag brukar hålla mig till rödgris och övertydliga galtar för säkerhets skull.

Inte först och inte störst känner nog de flesta igen. Det där med inte sist har nog inte lika bra spridning.

Tyvärr!

Jag tycker inte att man skjuter på ett vildsvin om man inte vet vad det är man skjuter på, men det är min åsikt. Stort att du berättade, inte vanligt. Med vänlig hälsning, Robla.

Håller med dig när det gäller åteljakt. Då finns all tid i världen att studera, och felskjutningar borde alldrig förekomma.

Gäller det däremot hundjakt....! Skulle vilja hävda att den som alldrig skjutit fel gris under hundjakt inte skjutit särdeles många grisar....

Oftast ska du göra en bedömning om skjutbart eller ej på under en sek. Finns säkert någon som klarar det.... Jag gör fel ibland. De regler som herr berg höll sig till kommer man långt med enligt mina erfarenheter. Var extra vaksam med ensamma svarta grisar!

mvh/Urban

Tack för mycket bra svar från många!

Vissa menar att det är stort att berätta om felskjutningar. Synd att det anses vara ovanligt. Lika bra att snacka om det som gick åt helvete så lär vi av varandra. Tumregeln inte först, inte störst känner jag till. Däremot aldrig hört "....inte sist". Men nu vet jag bättre. Ska sprida den tumregeln i laget.

Att berätta om sina misstag ÄR stort. För om vi tänker efter lite, visst är det roligare att lära av andras misstag än sina egna

Skickas från min iPad via Tapatalk

Få, om ens någon kan skryta med ett helt (HELT!!) prickfritt jägarliv där man ärligt kan säga att man inte ångrar ett enda skott. Den som gör det tror jag ljuger. Du gjorde fel, reflekterar och lär. All heder!! Njut av älgen. Grattis!