Farsgubben ska gå i pension och ska skaffa vovve både till sällskap och jakt. Han har tidigare haft 2 drevrar och en schäfer men det var ett tag sen. Just nu har han 

 

Han bor i Värmland och jagar mestadels i storskog, hyggen och myrmark. Han jagar rådjur med grannens taxar och kikar efter skogsfågel av och till. Jag är ganska drivande i frågan om vovve då jag tänker låna den friskt för eget bruk. Vi är även med i samma älgjaktslag. 

 

Vi har kikat på en mängd raser, alltfrån sälskapshundar med lite jakt i till rena jakvovvar. 

Vi har kikat på allroundhundar som KLM och Wachtel, stående fågelhundar som Vizsla och skällande hundar som finnspets och norrbottenspets. 

Det som är önskvärt i vovven är en social vovve som är hyfsat lättlärd och inte är för svår att få fason på. Gubben kan lägga ner tid på grunddressyr men har nog inte ambitionen som krävs för säg de stående fågelhundarna. 

Den ska ju gärna ha intresse för skogsfågel men får gärna jaga bredare än så och det hade varit kul att kunna ha med dem till mina marker i Dalsland med mestadels rådjur, räv, and, gås, och nån älg per år. 

 

Kikade på Norrbottenspets häromsistens eftersom de haft rykte om sig som allround men det verkar svårt med linjer som nosar både klövvilt och fågel. 

Så dels är det input på vovve samt även vilken jakt som det är värt att ha med sig vovve på, det verkar svårt att få en som går på det mesta på ett vettigt sätt och som dessutom är lätt att fostra och socialisera. Och det är väl som så att det sociala går före skärpa i skogen, om man nu måste välja. 

 

Har ni nån input?

Social, lättlärd och med möjlighet att få fungera lite bredare: Labrador.

Ja, alltså tanken har slagit mig. Kan tänka mig att de kan stöta hårvilt och kortdriva, men då utan skall? Kan man ha bjällra på den?

På skogsfågel, hur funkar det? Tror nog att det är det som kommer jagas mest. 

 

Hur är det med Münsterländern, är den krävande vid dressyr/injagning?

Med tur å rätt linjer så kan de skälla, men annars bjällra. När det kommer till skogsfågel blir det förmodligen som stötande men det finns enstaka som står för fågel, men då skall man nog köpa lotter om man får en sån.

 

Munstern är förmodligen ingen större skillnad gentemot t.ex vorsteher, tyska hundar du vet

En vizla har ni ju varit inne på, lite mindre stekpannemodell på dem, svårare hitta bra hundar istället.

https://www.google.se/search?q=pointing+labs&biw=1366&bih=673&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=xGxFVMOJEKTjywPls4H4Cw&sqi=2&ved=0CB8QsAQ

http://www.americanpointinglab.com/

http://www.pointinglabs.com/pages/home

Men de finns.

Min labbe har stått för både tjäder och morkulla. Men då har den ett sök som inte gör någon glad istället.

Mitt tips är att börja fundera på vad som är viktigast att den ska jaga, jag tolkar det som att det är skogsfågel utifrån dina inlägg. Då skulle jag satsa på en hund som jagar skogsfågel sedan kan du fundera hur viktigt resten av djuren du nämner är. Du skulle ju kunna jaga allt vilt du nämner med någon av de tyska stående hundarna. Är ni två med hundvana som hjälps åt och hittar en uppfödare som ger bra stöd så är det ju ingen omöjlighet att få till ett bra resultat med en sådan.

jag hade nog tänkt om lite om jag var du/ni och skaffat en som jagar det som står närmast om hjärtat. Resultatet blir bättre och ni slipper sura dagar i skogen över att hunden är oduglig.

Min labbe har stått för både tjäder och morkulla. Men då har den ett sök som inte gör någon glad istället.

Mitt tips är att börja fundera på vad som är viktigast att den ska jaga, jag tolkar det som att det är skogsfågel utifrån dina inlägg. Då skulle jag satsa på en hund som jagar skogsfågel sedan kan du fundera hur viktigt resten av djuren du nämner är. Du skulle ju kunna jaga allt vilt du nämner med någon av de tyska stående hundarna. Är ni två med hundvana som hjälps åt och hittar en uppfödare som ger bra stöd så är det ju ingen omöjlighet att få till ett bra resultat med en sådan.

 

 

jag hade nog tänkt om lite om jag var du/ni och skaffat en som jagar det som står närmast om hjärtat. Resultatet blir bättre och ni slipper sura dagar i skogen över att hunden är oduglig.

 

Ja, det låtet ju klokt det ni säger. Då kommer det mestadels bli fågeljakten, även om det kommer sig mest av att vi inte haft hund på väldigt länge och de är lättast att komma åt utan vovve, med typ uppflogsjakt och toppfågeljakt. 

Wachtel/Münsterländer/Vorsteh verkar alla kräva erfaren hundförare, det kanske får skjutas på framtiden och nåt jag kan fundera på när jag skaffar egen. De kanske är mer lämpliga i södra sverige också?

 

De renodlade stående hundarna kräver även de mer jobb avseende dressyr innan de är jaktfärdiga. Frågan är ju då hur mycket energi farsgubben kan lägga på det. 

 

Har ju som sagt tittat på norrbottenspets, de är ju från början (bra länge sen) allround skogsjakt även om rasklubben riktar in aveln på ren trädskällare medan vissa uppfödare enbart avlar på klövintresse. Det hade ju varit riktigt skoj om den skällde fågel men även var bruklig på älgjakten då hundförare verkar bra mycket mer skoj än att sitta på passet och frysa. Skillnaden i injagning med dem gentemot de stående verkar vara många timmar i skogen och inte bara nöta dressyr initialt. Frågan är hur mycket de skäller hemma och om de är vaktiga av sig. 

 

Jaktlabbe/jaktspaniel verkar också trevliga att ha att göra med. Skogsfågel och labbe är väl frågetecknet där då, om man inte importerar en från staterna då  .

Spaniels, är de nåt för skogen eller mer söderut på öppna fält/dungar?

Det är ju inte bråttom så vi har ju tid att efterforska passande raser/parningar. Det är jag som hoppas att få ha en hund med i skogen till hösten. 

Jag o sambon lurade oss själva. Det blev ingen vovve till farsgubben, den hamnade hos oss istället. Det blev en Viszla från Olebjörks.

Nu är Garbo 6 mån och vi sliter med grunddressyren. Tack för råd och tips allihop!