Jag och en kompis hade tänkt oss att försöka jaga skogsfågel utan hund. Kan nog vara bra motion tänkte jag... Nu har jag börjat fundera på hur vi ska dra nytta av att vi är två. En sak som slog mig i helgen när jag satt som passkytt på klövviltsjakt var att vid flera tillfällen när hundföraren rörde sig nära hygget där jag satt så kom det orre/orrar och satte sig i tallarna på hygget. Hände på flera olika ställen.

Jag funderar på om man skulle kunna använda det när vi jagar. Min tanke är att en av oss placerar sig med kulvapen i kanten av hygget med blicken åt en säker skjutriktning. Den andre tar hagelbrakaren och går en rask promenad ett tjugotal meter in i skogen och försöker stöta fågel antingen åt sig själv inom hagelhåll eller åt kompisen på hygget. När man kommit så långt att man börjar vända hemåt kan det ju vara hyggligt att inte skjuta hagel mot kompisen så han slipper blyregnet. Radio medförs så man kan hjälpas åt att spana efter flygande fågel.

Vad tror ni om tillvägagångssättet? Eller nån som har några andra tips på hur man kan dra fördel av att man är två...

Gå på linje och stanna till en stund mellan varven, de gånger jag provat, på tjäder, har fåglarna lyft efter att det varit tyst en stund. Så länge man rör på sig har de koll på vart du och springer bara undan. Det är ingen lätt jakt men rätt spännande och bra motion.

/Markus

Om du först tillbringar mycket tid med att lära dig dina marker genom att "trampa" fågel så kan det där samarbetet bli riktigt lyckat. Jag har några favorit ställen som ofta ger utdelning på det sättet.

Det är en bra metod! Bara att köra på. 

Gjort som Nuke skriver riktigt kul!

S.

Har du sett var orrar brukar sitta så kan det vara värt att smyga dit vid gryningen med ett väl inskjutet gevär. Finns det flera myrar och hyggen runtomkring så kan man smyga runt och spana av tänkbara ytor. Ofta kan orrarna spela på morgonen nu och då är det bara att försöka smyga sig fram till spelplatsen men räkna med långa skotthåll. 

En annan tanke som slog mig när jag var och jagade klövvilt i helgen: Ser orrar skillnad på klövviltsjägare och fågeljägare? För de orrar jag hade i tallarna framför mig hade inte blivit långlivade om vi jagat fågel.

Avståndet var runt 80meter tre orrar satt i topp jag var fullt synlig med signalfärg, hade möjlighet att röra mig lite på passet så jag var väl synlig.

När vi brutit jakten och gjort patron ur tänkte jag att jag måste testa att "provocera" fram en reaktion. Så jag gick fram och tillbaka på grusvägen bredvid hygget fortfarande runt 80m från fåglarna. Stannade ibland tittade på fåglarna genom kikarsiktet för att se om de skulle flyga då men icke!

Överallt jag läst står det att skogsfåglarna är så varska och man måste se ut som en gran eller mossklädd sten och smyga superförsiktigt för att komma nära. Kan det vara lite överdrivet?

Det skall tilläggas att det inte bedrivs någon toppjakt i område pga bebyggelse. Men är orrar verkligen tillräckligt intelligenta för att berätta för nya generationer att folk med kulvapen är ofarliga?

Skogsfågeln kan variera extremt i skygghet liksom dem flesta djur.

Detta med cammo kläder är lite tveeggat visst känns det smart att klä sig så man inte syns mer än nödvändigt, men att smyga in på ett gäng orrar i topp utan att dem ser dig är extremt svårt. Tricket är att röra sig så man inte utlöser flykten rätt ofta kan det vara bättre att gå på dem synligt så dem har koll på dig istället för att ibland försvinna för fåglarna så dem inte har kontroll

Har upplevt flera gånger att om du är på plats när fågeln sätter sig så bryr de sig knappast alls om vad du gör. Möjligtvis då med undantagen om du går rakt mot dem. Eller försvinner...