Damaskusblad som är smidda av 1095 & 15n20 stål och är härdade genom nedkylning i flytande kväve till under -185°C, så kallad Cryogenic hardening.

Kan det vara något att ha? Har inte hört talas om att härda stål med kyla. Har sökt lite på nätet men blir inte klokare av det.
Någon här som vet och kan uttala sig?

 

 

AEB-L har cryogenic hardening i databladet men det är mycket lättare att ha koll på temperatur och hålltider i en essja än att rodda med flytande kväve så jag har aldrig dykt ner i det träsket.

Man får slipa lite mer bara när man härdar i essjan men så har man gjort i alla tider och det funkar bra för mig.

Jaha säger du det så...
Men är det en bättre eller sämre metod eller blir resultatet ungefär detsamma men med olika tekniker?

Eftersom flytande kväve håller mer eller mindre konstant temperatur under kontrollerade former så är det ju lättare att få exakta härdningar.

Vidare så slipper man slipa om ytan på bladen efteråt vilket också är en stor fördel, om man inte lindar in i folie först dvs, men det funkar ju inte på en fabrik med större produktioner.

 

Jag har tänkt att testa med kolsyreis och aceton någon gång men risken är stor att det inte blir kallt nog för att ens påverka materialet men jag har inte läst på ordentligt i ämnet så jag kan inte svara på om det blir bra eller skit

 

Kan du fixa en behållare med flytande kväve så kan du ju testa för det är inte dyrt - bara man har någon som kan fixa det. Vill minnas att man blivit lite restriktiv på det som allting annat som kan användas till att göra dumheter med som salpeter, aceton, alla former av syra osv osv. Snart kan man nog inte köpa gasol längre heller av samma anledning... 

Men vänta nu...nu tror jag bestämt att ni fått det om bakfoten. Kryohärdning innebär ju inte att man endast kyler bladet utan att man först hettar upp det till stålets avsedda härdningstemp (ex 1080°C för AEB-L) sedan kyler man i olja eller mellan alu-plattor till rumstemp. Därefter djupkyler man, s.k. kryohärdning, stålet till en temperatur långt under nollan för att ytterligare öka temperaturförändringen som stålet genomgår vilket resulterar i ännu högre hårdhet.

Jag använder denna metod på RWL-34 och landar på 63-64hrc före anlöpning. Jag använder mig av kolsyresnö (-78°C).

Men vänta nu...nu tror jag bestämt att ni fått det om bakfoten. Kryohärdning innebär ju inte att man endast kyler bladet utan att man först hettar upp det till stålets avsedda härdningstemp (ex 1080°C för AEB-L) sedan kyler man i olja eller mellan alu-plattor till rumstemp. Därefter djupkyler man, s.k. kryohärdning, stålet till en temperatur långt under nollan för att ytterligare öka temperaturförändringen som stålet genomgår vilket resulterar i ännu högre hårdhet.

Jag använder denna metod på RWL-34 och landar på 63-64hrc före anlöpning. Jag använder mig av kolsyresnö (-78°C).

 

Japp, helt rätt.

 

Om vi skall förtydliga lite, så bör vi skilja på djupkylning i kolsyresnö och kryobehandling i flytande kväve. Inget av detta är strängt nödvändigt men det vrider ut lite extra hårdhet ur stålen. Rent metallurgisk handlar det om at man efter uppvärmning till härdtemperatur och släckning i luft/aluplattor/olja, aldrig har lyckats förvandla alla stålpartiklar från austenit (ohärdat) till martensit (härdat). Man har alltid en del austenitiska partiklar kvar, på engelska "retained austenite" eller "RA". Om man efter kylning till rumstemperatur, djupkyler bladet, förvandlas ytterligare en del austenit till martensit och man vinner något poäng i hårdhet. Sen avslutar man härdprocessen som vanligt med anlöpning för att ta toppen av hårdheten och göra bladet mindre skört.

 

AEB-L klarar sig fint med kylning i kolsyresnö (eller en blandning av kolsyresnö och denaturerad alkohol), RWL34 som är mer höglegerad, vinner ytterligare lite på kylning i flytande kväve.

 

Observera dock att vi nu talar om rostfritt. För kolstål har jag sämre koll men jag tror inte det finns något att hämta med djupkylning där.

 

Brian