Har en wachtelhane på ett och ett halvt som blir vansinnig när jag möter andra hanhundar. Vill ha tips på någon i Eskilstunatrakten som kan hjälpa mig.

.

Har ingen egen erfarenhet av just wachtel men är det inte så att det förekommer problem lite här och var vad gäller temperamentet på rasen... Kanske rena turen att det just bara varit andra hanhundar som triggat igång honom!?

Ska du inte avla på hunden så är kastration en möjlighet.

/Reine

Kan kanske Leif Markhagen på Svensk jaktvision 070 6786584 vara något för dig? Håller på med kurser, mentaltester och problem hundar. Håller till i Trosa. Borde gå att fixa till hunden med rätt hjälp.

 

/Thomas

Hade själv en wachtelhanne som egentligen inte visade så tydliga tecken som din så tidigt. Han muckade aldrig direkt med andra hundar och var rätt lugn men när stubinen brunnit ned så blev han ett monster och bet sönder flera tyskterriers bl.a vilket inte är så lätt. Min sambo kom till slut i mellan vilket blev otäckt och jag tog bort honom. Borde respekterat (för jag såg dom) signalerna tidigare och snöpt honom. Lär av mitt misstag.

Rätt ord vore nog hanhundsrädsla, visst finns det aggressioner hos hundar, men det tillhör inte normen att det paketet plockas fram.

Inte för att vara dum men wachtlar är ofta egna, men det vet man ofta om som köpare. Kanske är det inte rätt hund för dig?

Spelar åldern ingen roll? En bekant "snippade" hanhunden innan den var könsmogen och enligt den veterinären som utförde det så var det A och O. Kastrering efter könsmognad gav väldigt liten effekt, enligt denne veterinär.     

Har råkat ut för wachtelhundar som varit lite besvärliga dock inte egna då.... än...... Det kom en bekant som är duktig på hund med en hanhund som var rabiat mot specielt en annan hanhund. Angrep även ägaren när det var den eller andra hanhundar i närheten. När jag gjorde ett försök att hjälpa till så gick hunden till angrepp mot mig genom att försöka att hugga mig i halsen när den inte nådde den andra hunden. Sedan kom ett försök att hugga mig i skrevet. Alla försök misslyckades dock att hugga mig . Har nog varit med för länge för det    Kände att detta nog var för svårt för mig hur som helst. Lyckades att få kontakt med en dressör som är duktig på problem hundar i Jönköping. Utredning och "behandling" blev det. Hunden fungerar nu helt utmärkt idag. Så det kan finnas hjälp att få fast det ser omöjligt ut. Sedan har man sett wachtelhundar som varit lindrigare "bara" morrat och huggit efter ägaren när den tagit tex bytet från hunden. Men det brukar att gå att fixa bara man tar tag i det på ett tidigt stadium och på rätt sätt och med rätt hjälp.

 

/Thomas

Spelar åldern ingen roll? En bekant "snippade" hanhunden innan den var könsmogen och enligt den veterinären som utförde det så var det A och O. Kastrering efter könsmognad gav väldigt liten effekt, enligt denne veterinär.  

Finns ju även kemisk kastrering att testa om man vill innan man bestämmer sig.

Kastrera är knappast en lösning i de flesta fall, kom tillrätta med problemet istället.

Finns ju även kemisk kastrering att testa om man vill innan man bestämmer sig.

Vad innebär det? Tabletter,injektioner???  Har bara haft hundvänliga tikar under mitt tak.  

Hundar har ofta ett tydligt språk, men det är inte alltid så lätt att läsa, att ge ett utlåtande här på den informationen är som att gissa lottoraden, ofta så gör ägaren olika saker som man för över till hunden utan att veta om det, men helt klart intressant att titta på om det behöver struktureras om och visa vägen istället för att hunden under lång tid utvecklar ett beteende.

 

Jaktsäsongen är slut så det finns mera tid för hunddressyr, ofta går det att bryta genom att ändra i strukturen.

 

Dock bor jag ju inte i Eskilstuna men inte okristligt långt bort heller.

Vi kan nog vara överens om att det är klokt att tackla problemen omgående innan nåt händer som inte går att reparera. Är hunden en familjemedlem så får den många signaler i flocken, som flockdjur lär den sig att plocka pinnhål i hirarkin och det sker oftast när inte flockledaren är närvarande tyvärr. Mina hundar tar sig helt andra friheter när jag inte är hemma, mest charmigt obstinata men testar gör de.

Vad innebär det? Tabletter,injektioner???  Har bara haft hundvänliga tikar under mitt tak.

Inte helt hundra men gissar på nål.

Jag hade dessa problem med terriern men vågar nästan inte kommentera något eftersom tråden kommit så långt. Grunden till problemet för egen del låg i att jag varit otydlig med frasses plats i hierarkin och det slutade olyckligt, han hängde till slut i dotterns skinka när hon gungade för han tyckte att nu räckte det med gungning...

Jag lyckades vända det med tydlighet och ganska tuff hållning vilket vi har spår av fortfarande.

Det kom upp till ytan med nya hunden igen och jag var så trött på det att han nästan, nästan fick flytta.

Istället så startade jag en kampanj för att styra upp skiten. Det går.'bara smått bubbel kvar som igår när han var nummer ett pga jakten och alla andra kunde gå och dö. Kvittar om jag skulle välja att banka på honom i det läget, det kvittar vad jag gör - för han dör hellre än viker ned sig.

Det går säkert att rätta till. Med tanke på hur mycket arbete jag lagt ned kan jag inte röda någon annan att göra det utan att man verkligen vill. Man lär sig då för livet hur man ska och inte ska göra med unghund gissar jag. Men detta var tungt, nästan så man ville dö själv för man känner av doften av misslyckande innan det vänder.

.

Med risk att dra på mig en himla massa ilskna blickar... Är hunden långt över medel som jakthund betraktat, är han en jävel i skogen som nästan hittar djur som knappt finns, kort sagt, är det en ovärderlig jakthund? Om inte så finns det ju annat en veterinär kan hjälpa till med...

Mediciner som verkar antagonistiskt i det signalsystem i kroppen som frisätter testikelhormoner (testosteron m.fl). Mkt effektiva men dock mkt dyra preparat. Kapslar med 'slow release' beredning av läkemedel, som läggs under nackskinnet. Upprepas årligen. Två behandlingar är dyrare än en kirurgisk kastration. Nä...lägg honom under en bra veterinärs kniv. En hund med detta grundpsyke är inget att avla på ändå. Jag har väl kastrerat uppskattningsvis ett par hundra hanhundar p.g.a hanhundsaggresivitet genom åren. Det stora flertalet blir väsentligt bättre, men dock som påpekas tidigare i tråden sällan någon 'strömbrytareffekt'. Dock blir hundarna som regel bättre responsiva för beteendemodifierande träning, när inte testosteron ligger som en 'dimma' över hjärnan. Kastration före könsmognad är allra effektivast för att stävja detta. Men då finns nackdelar med högväxthet (testosteron behövs för att sluta tillväxtzonerna i de långa rörbenen) och även till viss del sämre muskelansättning (kan ha viss betydelse för jakthundar) :-/

Tusen tack för svaret. Alltid bra att veta.   

Hej.

 

Inte riktikgt i Eskilstunatrakten men tillräkligt nära för att åtminstonde jag skulle överväga:

 

Peter Ekeström: www.dogworks.se eller Dennis Andersson: www.hunddennis.com är två kompetenta herrar som nog kan hjälpa dig.

 

Har jag gjort nått fel i.o.m. länkarna så ber jag om ursäkt (nyreggad).

 

/Tony