Har en vorsteh som är mer än bara en hund. Hon är kelsjuk och älskar husse mer än allt annat. Sover i famnen och ligger gärna med huvudet på armen när jag ska ta en lutare. Hon har slutat jaga för två år sedan då hältan blev för svår vid belastning. Sa tidigt att den hunden blir inte gammal då hon tillhör den gammeldags stadiga tunga sorten. Hon fyller nio år i dagarna och nu börjar det se riktigt illa ut och även efter inte allt för långa promenader. Bakdelen styr inte riktigt när hon busat med spetsen och lekt lite för mycket. Svansen går och hon är glad men jag ser att hon får mer och mer ont. Frågan är bara var gränsen går för att ta beslutet. Tårarna rinner då jag inser att det nog inte är frågan om år utan om veckor eller månader. Har just gett henne lite Bamyl och hältan verkar släppa lite men var ska man dra gränsen för att inte vara en egoist som inte ser till hundens bästa utan till sitt eget ego?

Tråkiga stunder Nils. När inte hunden har ett värdigt liv, när den inte kan leva hund längre. Då är det tyvärr dax.

Det är tungt då hundarna blir gammla, men man gör dom ingen tjänst om dom har ont, har nyss tagit bort en hund med liknande symptom som din, han hade haft ett bra liv med mycket spring(whippet),men då han hade sprungit lös en dag och han var liggandes dagen efter och hade ont då var beslutat enkelt.

 

MVH Rickard

Såg nyss att hon fyller 10 den 17/2. Hon leker ju ännu och huvudet är helt med men jag måste nog börja förbereda mig på att det strax är dags att ta beslutet hur jävligt det än är. Det har gått fort utför den sista tiden. Trodde jag skulle få behålla henne fram till sommaren men jag börjar tveka om det är rätt mot henne.

Har en vorsterh som är likadan i sitt beteende mot husse och bävar inför den dagen som jag hamnar i din situation men jag har sagt att den dagen han inte kan busa med andra hundar, vara i skogen eller något annat han gillar utan att få ont så är det bättre att ta bort honom än att han får ligga och tyna bort i soffan.

 

Börjar det gå fort utför är det kanske också bättre att ta bort henne innan hon är riktigt dålig så slipper det göras akut och hon slipper ha ont i onödan.

Så länge hunden är nöjd med livet skulle jag säga. När dagen kommer så vet du direkt att det är dags.

Det är den dagen indianer kallar "en god dag att dö på".

Vi had Tot 4 hundar under min uppväxt och tro det eller ej, men vi funderade aldrig utan det kom en dag när hunden inte ville mer. Dagarna innan minns jag från alla vovvarna och det var fina minnesvärda dagar, lite skraltigt men dagen det blev ovärdigt så ville ingen av oss mer.

Så se om det inte kan funka fram till sommaren, värme kan göra mycket på sig

Dom e för Goa dom gamla voffarna!

När min förste blev blind på ena ögat och strök längs väggarna för att han var rädd att gå in i saker var det hög tid..... Då gick jag ut och sköt en ringduva utanför säsong - han fick apportera en sista gång.....

 

När min andra inte kom upp för trappan själv och tittade lidande på mig fick det vara nog. Vi åkte ut och letade upp en kaningryt. Han fick stöta en sista gång....

 

En vacker dag är det min tur, jag hoppas verkligen vid GUD att den dagen är det någon som hjälper mig vidare om jag nu inte kan själv. Min far hade blöja under sitt sista år - den blicken, den fruktansvärda blicken, i hans ögon när man hjälpte honom med blöjan drömmer jag mardrömmar om.

 

Rulla ut mig i rullstolen och låt mig bara få svinga en sista gång på fasenen som lyfter så räcker det gott...... Släck lampan bara.

 

Våra hundar har oss - för just de där enormt hemska tillfällena, allt det andra är bara en bonus. För när det inte länge är kvalitet i livet som vi verkligen behövs. Då måste man vara där, då måste man våga fatta ett beslut. För våra hundar har inget val - det har bara vi.

 

/T

Min vorsteh är snart 8år, ännu vid utmärkt hälsa på alla sätt vilket jag är tacksam för men man börjar ju inse att tiden tickar ändå. Hundar har kommit och gått här på gården i alla år men han är min första och den dagen kommer bli lång.

Har själv en Boxer tik på snart 12 år, hon är lite stel i ena höften och varit det länge. Men är pigg och glad och vill gå i skogen med husse, jag har sagt att den dag jag ser henne tappa gnistan eller lider över sin höft ska hon somna vilkorslöst. Något som dock hjälper henne och var pigg och som fått som tillskott i maten i flera omgångar är ett natur preparat som heter Flex och finns på hälsokost affärerna, hon blir grinig om man inte lägger det på maten. en tablett per 10kg hund, dock kan man boosta lite med dubbla dosen i någon vecka i början. Är nästan som en strömbrytare tvådagar efter man börjat ge det!

http://www.lifebutiken.se/produkter/hjalpmedel-egenvard/djurvard/flex-120-tab

För lite och för mycket skämmer allt och med det vill jag ha sagt att jag tycker väldigt illa om människor som av egoistiska skäl antingen för lättvindigt avlivar sin bäste vän eller underlåter att göra det. Vi har en fantastisk möjlighet att hjälpa våra kära hundar när ålder och krämpor hindrar dem från att leva sitt liv fullt ut. Man måste helt enkelt ställa sig själv en ärlig fråga och framför allt, ge sig själv ett ärligt svar och man MÅSTE ta bort sig själv ur ekvationen och ge sin vän den bästa hjälp man kan, hur hårt det än plågar en själv. Jag tror att du kommer fram till ett klokt beslut om du verkligen sätter dig ner och tar en ordentlig funderare där din vilja är underordnad utan där ditt goda omdöme får råda!

 

Detta är inga beslut man önskar att någon ska behöva ta men likväl önskar jag dig lycka till i beslutsprocessen!