Tycker det är lustigt att det ska kosta 2300 kr för en mark att gå med i ett Älgskötselområde. Däremot är det gratis att gå ur.

 

Man vill ju från myndigheterna att så många som möjligt ska vara med ÄSO, så det borde ju vara tvärtom eller samma avgift.

 

Är detta något som Svenska Jägarförbundet arbetar för?

Vi är extremt missnöjda med hur dyr den nya älgförvaltningen blivit, och har spelat det kortet hårt gentemot bland annat Naturvårdsverket som just utvärderat älgförvaltningen. Vi har dock lagt merparten av vårt krut på att slåss mot de höga fällavgifterna (som kommer av kostnaderna för länsstyrelsernas hantering), som vi ser som ett stort problem. Jag är tveksam till att man juridiskt kan ta en avgift för att sluta vara med i en frivillig samverkan, men det kan kanske Ola komplettera med. Dessutom så är idag kostnaden för nyregistrering det absolut enda som länsstyrelserna kan "hota med" som nackdel vid en eventuell avregistrering, exempelvis om man avvikit mer än 10 % från avskjutningsmålet under två på varandra följande år. Ett tomt hot redan nu, då ingen verkar avregistreras. Jag tror dock knappast det är realistiskt att tro att det enda påtryckningsmedlet tas bort.

 

Det är dessutom obestridligen ett jobb som måste göras om ett nytt område ska in i ÄSO, liksom ett jobb om det ska tas ur. Skulle man bara ta betalt vid utträde så får lst ingen kostnadstäckning för de områden som aldrig tas ur, vilket troligen är merparten. Därmed tror jag inte det är praktiskt görbart av flera anledningar. Möjligen skulle man kunna ta betalt både för att gå med och gå ur.

Ser bristen på påtryckningsmedel som primärt ett problem även om kanske inte sjf gör det. Ni har ju fått älgförvaltningen ganska precis dit ni vill via äso. Men om den adaptiva förvaltningen i praktiken skall fungera vill det ju till att äsona levererar det man lovat, gör man det inte över tid får man ju revidera sin avskjutningsplan då den man inte klarar följa bevisligen är inkompetent sammansatt. ÄFOna kan ju skälla, LST kan hota men jägarna har redan genomskådat farsen, vem skall skjuta tallätare om ett äso avregistreras?  Ser inte ni problemen?

 

Beträffande LSTs roll i älgförvaltningen begriper jag inte ett smack, deras utbildande roll är nära noll även om mackorna är goda. Allt arbete görs i fotledet, från planerande, inventering, utförande, rapportering till uppföljning. Det material vi använder är till fullo producerat av SLU eller av oss själva. Jävulskt dyra mackor blir det.

MKJ,

som du säkert vet drev SJF stenhårt att det skulle "löna sig" att vara med i ÄSO, eftersom vi anser att en god förvaltning kräver samförvaltning över stora områden. Vår systerorganisation drev motsatsen lika hårt, och juristerna gav dem rätt: det går inte att behandla jakträttshavarna olika beroende på om de vill vara med i en frivillig samverkan, i alla fall inte med dagens lagstiftning (intressant nog kan man däremot tvinga mig att vara med i KRAV eller motsvarande för att få ut hela gårdsstödet...).

 

Principiellt har du helt rätt. Det som bromsar oss är nog delvis att man på en del håll försöker tvinga på ÄSO avskjutningsmål från ÄFG-nivån, där markägarsidan har utslagsröst. Österbybruks ÄFO  i Norduppland är ett bra exempel på problematiken. Hälften av ÄFO är bolagsägt, och de dominerar helt i två stora ÄSO. Där har man lagt sig på en dubbelt så hög avskjutning som vi gjort i de ÄSO som domineras av privatmarker. Sett över ÄFO:t, som är fyra gånger så stort som det behöver vara för att hysa en egen älgstam, så skjuter vi därmed hårdare i norr där ÄSO anser skadorna oacceptabla än i söder där ÄSO anser att läget är OK.

 

Så länge älgförvaltningsplanen bygger på älgskötselplanerna, som i detta fallet där de som tycker skadebilden är OK får ligga på en högre nivå (givet att området är tillräckligt stort, sammanlagt), funkar allt precis som vi tycker och påtryckningsmedel om man inte sköter sig är bra. Självfallet bygger detta scenario på att ÄSO även tar till sig vad VFD och ÄFG tycker, men det ska inte främst vara en top down styrning, utan i första hand bottom up där förvaltningen utgår från de lokala förhållandena.

 

Om vi däremot tänker oss att ÄFG med stöd av utslagsrösten tvingar på stora ÄSO:n ett avskjutningsbeting som ger en helt annan stam än de vill ha, så kommer saken i ett helt annat läge. Idag har jägarsidan möjligheten att säga: detta är helt orimligt; antingen finner vi en kompromiss som utgår från lokala förhållanden, eller så får ni räkna med att många marker går ur och jagar som licensområden istället. Utan styrning, precis som förr.

 

Tas utslagsrösten bort, vilket vi anser bör ske, så kommer självfallet saken i ett helt annat läge. Att markägarsidan vill ha makten över både avskjutningsmål och påtryckningsmedel för att se till att så blir fallet är förstås inte konstigt, men jag tror inte att det ger en hållbar förvaltning med acceptans från jägarna i längden. Såvida man inte tar stor hänsyn, förstås.