Artikel i svensk jakt om jakt med stående fågelhund i Finland

hej på er,

Normalt sett så hade jag nog läst artikeln i senaste svensk jakt och tyckt att det var väl ett bra alternativ att åka till Finland för att jaga istället för att åka hela vägen till skåne från norrland för att få jaga fält med ordentligt med fågel och stående fågelhund.

Nu är det gnällvarning, men tråden här är inte gnäll, mer återkoppling.

När man återger jakt, även om jag är novis själv på att skriva om mina egna ganska triviala äventyr, så måste man återge nyanser, spänning, förmedla känslorna kring just denna jaktform. För det är ändå bara 7 skott av årets 200 som fyller frysen... det finns således fler skäl till att vi jagar...

Det är ju denna "glöd, flamma" och enorma upplevelse som man upplever som gör olika jaktformer så speciella och värda att utöva! vi lägger mycket tid, pengar och det är helt ok att stiga upp 03:15 för att jaga, det sker utan klagan.

Om nu en jaktform bygger på exempelvis ett fantastiskt samspel mellan hund och jägare, dvs det finns effektivare sätt att fälla mer fågel men troligtvis inte något som inte ens når första stavelsen i den upplevelse man får - skriv och formulera detta.

Återge, våga återge känslor, glädje, sorg över tabbar på ett mer reaktivt plan för vi som läsare njuter så mycket mer! så att man får delta i jakten som läsare!

Dessutom blir fler intresserade och vi får ett bredare intresse som jägarkår. inte fel det heller 

m

Mer djup i artiklar i svensk jakt där jaktens huvudingrediens är känslan   det är inte så svårt 

/Kalle