Hejsan.

Som en del av er har sett i min dagbok så håller jag på som bäst med skyddsjakt efter gris på nysådden, vilket går ganska bra. Förra fredagen kom dock ett bakslag. När jag satt ute på fälten och väntade med en kompis hördes plötsligt skrik från en eller flera "spädgrisar" uppe i en intilliggande skogsdunge. Jag har gjort klart redan innan att några grisar skjuts inte någon annanstans än på fälten. Nyfikenheten övermannade oss dock så vi smög oss upp till vändplanen varifrån ljuden kom, väl där kunde vi räkna in inte mindre än tre suggor som var spendragna och smågrisar till förbannelse. Efter ett tag röjde vi oss och grisarna tog till flykten (trodde vi) när vi kom fram för att titta runt lite så flyger en sugga upp ur en "risvase" och efter stapplar ett par kultingar ut, säkerligen max en vecka gamla. Under risvasen framträder ett gigantiskt grisbo. Hade jag nu tänkt 100% med mitt jägarhjärta så hade jag sprudlat av glädje men nu blev jag bara trött. Boet ligger ca 70m från några gigantiska fält där bonden gör en del av sin årsinkomst.

Så inatt var jag ute och ner på fälten kom två av suggorna (uppifrån där boet ligger) med en liten randig. När läget infann sig på 10-12m så plockade jag den lille och passade på att härja för att sätta extra fart på suggorna.

Nu är frågan hur detta ska tacklas? Att hålla dom i schack nu är väll inga problem, men att ha 20-25 marodörer springande i grödan när det har kommit upp över smågrisarna i höjd, då är det inte roligt att vara ansvarig skyddsjägare längre.

Bonden vill ju ta traktorn, köra upp och skrämma bort grisarna för att sedan jämna boet så att dom får söka ny bostad. Mitt jägarhjärta säger ju att detta inte är ok, men samtidigt förstår jag bondens frustration. För att citera honom "hade boet legat 4-500m från fälten så hade dom fått vara, men 60-70m är inte ok!".

Hur tänker ni övriga i denna frågan? Själv är jag väldigt kluven.

Mvh

J

De lämnar ju boet hur som. Inom nån vecka lär de va mobila. Sen om boet så låg 500m bort skulle de ändå hamna i grödorna. Bäst är förmodligen att plocka några små så suggorna lär sig det olämpliga i att gå ut på åkrarna. Skjuta och störa är bäl det enda spm fungerar förutom rejäla elstängsel

Jo det är jag medveten om att grisarna går långa sträckor för att komma till grödorna. Inbillar mig dock att det räcker med att plocka en eller två kultingar från suggan som bor långt bort för att avskräcka henne medan suggan som bor bredvid fälten behöver fler varningar för att ge sig av.

Vet inte om där ligger något i det dock, bara en känsla jag har.

Mvh

Joacim

Antar att suggan som balat bredvid fälten är lika rädd om sin avkomma som någon annan.

Hänger ju inte på vart de balat...

De "bor" ju inte i den balen mer än de veckor kultingarna är för små för att hänga med mor sin.

Är ju lixom inte ett hemma gryt 

Tror som NS, plocka några små så blir det obehagligt. Går ni sedan runt lite o lägger vittring kommer de tycka de är lika otevligt som mer långväga gäster..

Hur "mobila" är de små kultingarna? Kan de ta sig någorlunda fram med sina "tändsticksben"? Anledningen att de är i balen är att de är små och ynkliga. Min erfarenhet av denna situation är, om kultingarna är för små kan de inte ta till den flykt som du önskar. Suggan kommer i princip "snurra runt" på plats. Själv hade jag låtit dem vara lite, så att suggan själv tar bort dem i den takt de orkar med.  Va och stör dem lite med jämna mellanrum så flyttar hon dem så fort de har orken för lite längre sträckor     

Ok, verkar som om alla är rörande överens här. Just det här med bon i anslutning till grödor är som sagt nytt för mig i övrigt anser jag väll mig att vara ganska så familjär med vildsvinet som vilt på markerna.

Får väll plocka ett par randiga till så fort dom kommer ner på nysådden igen så får vi se om det hjälpe. Har ju skjutit tre grisar nu på samma åker i ganska rask takt och än verkar de inte vilja ge upp.

Mvh

J