Hej!!

 

Det dyker upp tätare och tätare i massmedia hur barn( ibland vuxna) blir bitna av hundar.

 

Min erfarenhet som hundägare sedan ca 30 år tillbaka, är att man ska (ibland) automatiskt vara barnvakt då man är hundägare.  Det har blivit ett otal gånger att barnet/barnen sätts in bland mina hundar medan matte/husse går och fikar och relaxar. Tji, får de ska jag säga Jag anser att man har "delad vårdnad" om respektive "illbatting". Ett antal gånger  genom åren har jag fått höra den tråkiga frasen "Ja,men hunden/ hundarna talar väl om, när barnet/barnen går för långt.   Sämre föräldrar kan man nog inte hitta.

 

Tack och lov så finns det  föräldrar som har samma åsikt som jag, det vill säga, vi håller gemensam koll på hund respektive barn. Barnen skolas in med respekt och information om vad det innebär att träffa hundar.   Men, handen på hjärtat så känns det i bland som om man är automatiskt barnvakt med allt vad ansvar det innebär då "småpysarna" ska klappa snälla gråhunden. Tack och lov är jag en övervakande matte då småbarn kommer och hälsar på. Men som sagt vissa föräldrar är så slappa i sitt beteende att jag blir bokstavligen mörkrädd

 

Hur är er erfarenhet inom detta område?  

Jag har inte mycket erfarenhet inom detta. Men jag tror du kan hitta långt sämre föräldrar än som inte är hundvana.

Det jag försöker klura ut är, hur tankegångarna snurrar just med denna nonchalans hos vissa föräldrar. Det är brukligt hos de som inte har haft hund, att de är mer uppmärksamma och lite mer "hålla igen" med hundkontakten. Men sedan kommer de andra med denna i princip " Låt hunden uppfostra barnet".  En faktiskt irriterade skara som växer.   

Jag brukar ibland uppmana vissa föräldrar att koppla sina barn för att de skrämmer min hund, en Staffe. Möts av sura och helt oförstående blickar. Mina döttrar har full koll på hur man beter sig med hund. Det kallas uppfostran. Vilket en del barn och vuxna saknar.

Skickat från min iPhone med Tapatalk

Det kallas uppfostran. Vilket en del barn och vuxna saknar.

Skickat från min iPhone med Tapatalk

 

Det stämmer väldigt bra på en o en annan person.

Har faktiskt under mina 35 år med hund aldrig stött på problemet. De barns om hälsat på har jag direkt gått igenom förhållningsreglerna för hur de får/kan umgås med hunden/hundarna.

Därefter har det aldrig varit några problem trots att alla hundar inte varit så barnglada.

 

Föräldrarna har snällt fått acceptera läget och att vi (ägarna till hunden) styr i vårt hem...

 

// P

Jag har haft hund i ca 15 år, tyvärr inte för tillfället. Men min utgångspunkt var alltid att JAG höll koll på min hund. Jag la aldrig något ansvar på människorna runt omkring, vare sig barn eller vuxna. Sen tror jag det är bra om hundägaren berättar för barnet vad som gäller, allt behöver inte komma från den kanske oförstående föräldern.