Det kom upp en tråd i grannkanalen häromdagen, där det diskuterades effekten av en viss kula i vilt. Jag gjorde mig en del reflektioner när jag läste den och vill gärna ha input från er andra.

 

Jag väljer att ta upp det här då jag upplever diskussionsklimatet så mycket trevligare och därför mer konstruktivt här (idiotförklaringar leder inte till varken ökad kunskap eller insikt, bara låsta trådar).

 

Vilken kula det handlar om är ointressant, men det hävdades att jaktledaren uttryckt stort missnöje över att det blivit mycket köttförstöring och riktat missnöjet mot just den kultypen.

Det ger mig underlag för en del diskussioner.

 

Vad var och en jagar med när det gäller kaliber och kulval är naturligtvis upp till var och en, jaktledaren har ansvar för att samtliga håller sig inom lagen.  

 

Ska jaktledaren uttrycka missnöje över köttförstöring när ett djur fälls med ett skott? Är det inte värre om älgen kommer till slaktboden med kulhål överallt?

 

Ska jaktledaren uttrycka missnöje över köttförstöring när det krävts många skott för att få ned djuret, om förstaskytten varit lite för skjutglad på löpande djur/långt bort? Är det inte värre om det blivit eftersök i flera timmar?

 

Ska jaktledaren uttrycka missnöje när det krävts eftersök för att få hem djuret?

 

Mina erfarenheter har hittills varit att jaktledare varit mycket måna om att hålla sig nyktert neutrala och inte skuldbelägga, det tycker jag känns som en sund hållning. Alla vet att man kan ha otur, diskussioner om mängden skytteträning har man väl förhoppningsvis haft långt innan jaktsäsongen.

 Däremot kan det naturligtvis bli lite gliringar i när man flår, men inget allvarligt och alla är medvetna om att det är så många variabler som spelar in när det gäller effekt av kulor när det gäller skottplacering/flyktsträckor och köttförstöring. Intresset för att diskutera kulor, skotteffekt, skottplacering och dylikt när man flår och hänger har varit begränsat till ett ytterst fåtal på de ställen jag jagat.

 

Hur går diskussionerna ute i jaktlagen hos er andra? Är det överhuvudtaget diskussioner?

 

Det hänger lite ihop med ett resonemang jag hade med en forumbroder på telefon idag. Det är väldigt fort fördömande attityder gentemot de som dristar sig till skott på lite längre håll än konventionellt, på stillastående djur, samtidigt som det oftast inte lyfts på några ögonbryn när det skjuts på löpande djur vid drevjakter, oavsett hur fort grisen kommer genom skogen. Är det ok att tro man är Prins Albrecht men inte att skjuta en hjort på 300 meter?

 

Jaktledaren har på många sätt en viktig roll, i genomgång av regler före jakt, hanterandet och inställningen till evt eftersök etc

 

Detta handlar INTE om tråden på RS, det var bara det att den triggade mina funderingar

 

Hur tänker ni andra? Var har ni för erfarenheter? Hur uppräder ni som jaktledare/jaktkamrater? Vilka hållningar försöker ni förmedla? Har ni överhuvudtaget ett medvetet förhållningssätt till detta?

Mkt intressant frågeställning, iofs upplägg förallsköns dårar också.... [emoji6]

Återkommer när jag tänkt igenom min egen ståndpunkt, fast kan säga som så att jag inte är jätteförtjust i blöta kulor på älgjakt, eller annan jakt där djuren delas.. [emoji6]

Du kan få min respons runt din frågeställning. Är själv en av två jaktledare i vårat jaktlag och kan berätta hur det fungerar hos oss.

Vår/min roll är ju som alla vet som det fungerar överlag i alla jaktlag. Kaliberval är ju upp till skytten och har aldrig ifrågasatts angående köttförstörning mm. Skämten kan ju hagla ganska glatt i slaktboden men aldrig som kritik. Det viktigaste är ju att säkerheten uppfylls i skogen så att inget tokigt händer, och här måste ju alla jobba tillsammans och hos oss fungerar det kanonbra. Vi är nog ganska neutrala också om det inte gäller säkerheten. Eftersök är lyckat när djuret är fällt, inte hur många skott som skjutits, det är sekundärt. Ett dåligt skott kan alltid hända och skytten behöver oftast stöd och något uppmuntrande ord istället för kritik och alla vet att ingen är felfri. Personligen tycker jag att rollen som jaktledare är mångsidig, men att få alla att trivas i jaktlaget samt gäster som är med ibland, är en viktig del. Vi försöker alltid att få till lite glädje under jakten för det piggar upp. Vi har inga egna hundförare på våra marker så ibland har vi inbjudna och dom vill alltid komma tillbaka så något bra med vårat upplägg har vi.

Själv tror jag och vet att den öppna attityden och glädjen som finns är mycket uppskattad. Därför tror jag inte på massa kritik, om det inte gäller säkerheten förstås.

Oavsett om det ska delas eller inte, gäller det att djuret ska skjutas så skonsamt som möjlig, i avseende att det ska dö snabbt och så smärtfritt som möjligt.

Skiter fullständigt i om jag/vi förlorar 2kg färs, eller dyligt.

Det här med kulval har jag stött på lite gnissel, men bara under älgjakten, och det kan gnällas en del för varje köttbulle som går förlorad. Alaska t ex "förbjöds" i det jaktlaget för många år sedan men givetvis är det ingen som kan tvinga någon till en specifik kula men då det i slutändan handlar om livsmedel så tycker även jag att man skall använda rätt kula och rätt kaliber till rätt vilt.

Att ta korkade skott på för tok långa håll eller skott mot djur i fullt löp har också diskuterats en del och gör man saker långt utom ens egen förmåga så kunde det medföra att man faktiskt uteslöts ur jaktlaget - och under min tid hände det två gånger. Helt på sin plats de tillfällena men hela jaktlaget var delaktiga i de besluten.

 

På alla andra jakter har detta inte diskuterats om någon inte gjort bort sig, men även om det är procentuellt lika mycket köttförstöring på ett rådjur som på en oxe så blir det inte så många köttbullar i slutändan på ett rådjur och då kanske har man lite mindre bekymmer med det?

 

I min värld så är ett korrekt dödande skott det primära och allt annat är sekundärt, men det betyder ju inte att jag tycker det är ok att skjuta ett rådjur med en V-Max rakt i spjälstaketet

 

God kommunikation i jaktlaget är a och o och kan man inte diskutera t ex om någon tycker en kula är olämplig av vilken nu anledning det är så är det inget sammansvetsat jaktlag heller. Det kan ju handla om säkerhet också och då får man aldrig vara rädd för att säga sin mening.

 

Har dock aldrig upplevt något tjafs eller liknande om detta så de flesta jag har jagat med har uppskattat det samtalsämnet då vi alla försöker främja en så god jakt som möjligt.

När det gäller säkerheten så jagade jag fem år i ett lag där det varit en dödsskjutning för en del år sedan. Säkerhetstänket var därför lika rigoröst som självklart. Det gav en väldig trygghet när jag kom dit som färsking.  Det var också ett stort lag med en del omsättning på medlemmar, det var alltid några nya varje år.

 

Det i sig gör att det krävs ordning och reda, man har inte stenkoll på varandra och vet vad alla går för. I små jaktlag med en handfull gamla kompisar är det en av alla saker som blir lite annorlunda.

Väldigt mycket kretsar kring jaktledaren i frågeställningen.. kan man som jägare uttrycka en åsikt trots att man är jaktledare? 

 

Men när det gäller kulvalet så är det självklart upp till skytten och alla skjuter efter egen kapacitet. 

 

Nu har jag nog varit förskonad men visst finns det lågpannor ute i buskarna som totalmissar vad rollen som jaktledare innebär och leker diktator big time..

Väldigt mycket kretsar kring jaktledaren i frågeställningen.. kan man som jägare uttrycka en åsikt trots att man är jaktledare? 

 

Men när det gäller kulvalet så är det självklart upp till skytten och alla skjuter efter egen kapacitet. 

 

Nu har jag nog varit förskonad men visst finns det lågpannor ute i buskarna som totalmissar vad rollen som jaktledare innebär och leker diktator big time..

Din åsikt är absolut  önskvärd, jag skriver Jaktledare/jaktkamrater.

 

Hållningarna och diskussionerna är det intressanta, de föregår i hela jaktlagen, även om jaktledaren i många fall kan vara om inte tongivande så ändå spela stor roll för hur man har det/vill ha det i laget.

 

Om alla bara sköt efter egen kapacitet och ingen varken överskattar sig själv eller chansar vore det fantastiskt...

Intressant ämne som du har startat Markus.

Nu är det bara att läsa o lära sig lite mer i ämnet.

Jag tycker i regel att det är tämligen förskonat angående påhopp vad gäller ammunitions och kaliberval med ett undantag - den klassiska 6,5-disskusionen vid högviltsjakt, där har jag hört både det ena och det andra.

Vad gäller kul/ammunitionsval så kan jag nog endast erinra mig en situation vilket var en grisjakt under förra året där jag sköt en gris (ensamt hondjur) med 9,3x57 och 15g vulkan, utgången vad som en knytnäve ungefär och det blev lite snack om det. Sköt dock med "rätt" kaliber så efter att vissa hade förvissat sig om kalibern så blev det locket på, tur det inte var 6,5:an jag hade med mig, då hade diskussionerna aldrig trötet

Mvh

Joacim

Som Wizard skriver, ett jaktlag som är bra tål alla slags diskussioner. Sedan finns det ju ett ansvar på varje kompis i laget kille som tjej och det är ju att ta vettiga beslut när det där spännande momentet dyker upp. Vi som jaktledare blir ju tvungna att ta en del beslut ganska snabbt någon gång men överlag är det ju laget som skall diskutera ihop hur man vill allt ska fungera. Det är bra mycket roligare när alla känner sig delaktiga i jakten på ett bra sätt. Det är ett litet pussel att få alla att känna att detta är suveränt. En del lag jag varit gäst hos har väckt tankarna, att hur fasen klarar dom av att jaga tillsammans. Nä, som jag skrev tidigare så skall ju jakten bedrivas säkert och ansvarsfullt mot viltet. Men för att få ett glatt gäng behövs det öppenhet, rättvisa, högt i tak, och framförallt lite skämt o Goa stunder tillsammans. Vi försöker ordna jaktmiddagar med respektive och någon lunch i skogen under jakten mm. Sånt svetsar ihop och piggar upp. Några diktarfasoner tror jag inte på, för jaktledaren är ju bara en vanlig jägare det med, eller hur? Men sen finns det ju vissa uppgifter man måste göra som har med rollen att göra, men det litar ju alla i laget på att jaktledaren gör om det fungerar i laget.

Visst är det väl så, att bara man har högt i tak, vilket i praktiken betyder att man har mogna förnuftiga medlemmar som kan ta alla sorters diskussioner, så har man fantastiska möjligheter till inte bara ett väl fungerande jaktlag och många trevliga stunder i skogen men också en hög riskmedvetenhet/säkerhetstänk och en etisk jakt.

 

Det är inte alls bara upp till jaktledaren, om någon nu mot förmodan skulle ha uppfattat att det är det jag vill hävda, alla medlemmar i laget är i hög grad delaktiga.

Förstod att du inte menade att det bara är upp till jaktledaren :-) Ville bara förklara min syn på rollen som jaktledare och hur det fungerar i vårt lag. Tycker det är en jätteintressant tråd du tagit upp Marcus. Finns säkert mycket man kan snappa upp i en sån här tråd om hur det fungerar i olika lag. Bra saker vill man ju gärna ta till sig så jag hoppas det blir fler som har åsikter. Sedan kanske jag inte svarade direkt på dina frågor utan beskrev min syn på jaktlaget och jaktledare. Men mitt svar på dina frågor om att jaktledaren skall utrycka missnöje över eftersök mm är nej, enligt mig. Kanske någon har andra åsikter men så tycker jag. Tycker att jaktlaget skall fungera tillsammans utan att det pekas med hela handen av en person. :-)

Välmenande synpunkter och iakttagelser kring kaliber och kulval måste få ventileras inom jaktlaget. Det får inte bli fördömande, utan det ska vara lärande och givande.

Jag tycker att om en medlem i jaktlaget tex skjuter älg med en varmintkula/"helmantel" så måste de övriga få utöva en viss påtryckning om att kulan inte är lämplig till älg.

 

Jag har eg två kriterier för kulval på matvilt. Särskilt om det ska delas med flera.

 

1 Kulan ska ha god effekt så att vilt som träffas vitalt, inte ska kunna springa längre än syret i hjärna/musklerna räcker. Dvs rätt snabbt blöda ur. Men vissa djur kan ändå springa 100-200 m fast allt blod är ute ur omloppet.

 

2 Kulan ska inte i onödan förstöra köttet. Vilt skjuts för att ätas och använder man kulor som spränger köttet eller lämnar för mycket splitter/blyrester så är det direkt oetiskt mot viltet. Har man endast som mål att skjuta djur utan tanke på att kunna tillvara taga så mycket som möjligt av djuret. Är det respektlöst mot viltet och lagkamrater. Då kanske det är bättre att skjuta på papp mål istället.

(En fördel är också om kulan avger all energi i djurkroppen. Jag tar hellre ett dödsök på 200 m, än att kulan går igenom kroppen och kanske träffar hunden som tyst förföljt viltet. Där hunden inte varit synlig för skytten men ändå är i direkt närhet av viltet.)

 

Sen finns det alltid nyanser på saken. Tex att någon testar en ny kula som man vid ett tillfälle kan tyckas uppför sig felaktigt. Dålig effekt i viltet/splittras sönder.

Bör man ändå kunna få skjuta något fler djur just för att kunna få ett bättre underlag för att utvärdera kulan innan kulan förkastas. Men uppför sig kula felaktigt upprepade gånger så måste man acceptera att kulan inte funkar och testar ett annat kulval istället.

 

I övrigt så måste varje jägare själv få styra över val av sin egen kaliber, kulval inom lagens råmärken.

7mm rem är lite tabu i ett utav jaktlagen lagen jag är med i och det enbart för att en älgtjur stöp med dubbelskott och efteråt var båda bogarna totalt bortaprängda tack vare en plastspetskula

Hos oss är det absolut viktigaste att djuret ligger så fort som möjligt.
Har man väl skjutit så fortsätt tills du är säker på att allt gått bra.

 

Det får naturligtvis konsekvenser i form av en del köttförstöring och, kanske värre, en del vommskott men det är ingen som klagar på en skytt som skjuter flera skott.
 

Däremot är det kanske flera i laget som borde lära sig när man bör och inte bör skjuta första skottet, men det är ett fåtal.
Alla kan göra fel men de flesta lär sig av misstagen. Därför har vi en väldigt förlåtande attityd i laget vilket som nybörjare är skönt.

 

Vad gäller kulval och kalibrar så är det aldrig ett ämne för diskussion. Helt enkelt därför att vi är kanske tre som vet något om skillnader.
De flesta kör 30-06 med Normas köpeammo och antagligen inte Oryx.
Däremot har det vid några rådjur som jag skjutit blivit ett intressant samtal eftersom TTSX har i de fallen haft väldigt god effekt och lite köttförstöring och de har då rätt nyfiket undrat över de där konstiga tingesterna med blå spets.

 

Fick dessutom ett par garv när jag visade patroner från 404 Jeffrey på skjutningen sist där de undrade om vi fått Mammut på marken  .

Ska bli spännande att se hur den uppför sig i vilt och om det blir upphov till diskussion, men det ligger i framtiden.

Intressant att flera har samma erfarenhet; vid ett enda tillfälle av vad man tycker är omotiverad köttförstöring så letar man en syndabock, en utpekad kula eller kaliber som sedan hamnar på skitlistan.  Det är verkligen att dra rätt stora slutsatser av ett mycket litet underlag. 

En av jaktkamraterna i vårat lag tyckte/tycker att 30-06:an är för klen och ger omotiverat med köttförstöring i älgen!

Detta sedan han skaffade sig en luftvärnskanon i kraftig kaliber.

Är det egentligen inte skottögonblicket och skottplaceringen som orsakar köttförstöringen i de flesta fall?

Jag har skjutit älg med 6,5:a och 30-06:an i första hand och enda gångerna som jag sett köttförstöring att tala om har varit vid skott mot stressat djur (läs trafikeftersök).

Då har älgen fortsatt att kuta efter skott och blodet har funnits överallt i hinnorna runt skottområdet.

Hippen nämner v-max mot Rådjur tidigare i tråden!

Jag använder själv Sakos rävkula till Rådjur med hittills bäst resultat. när kulan sitter där den ska så blir det minimalt med köttförstöring och blod i hinnorna för rådjuret ligger där skottet tog.

Träffar jag i benet så ligger det fullt av skrot i rådjuret oavsett kulval.

För blöt kula i Älg däremot kan ju resultera i att kulan inte tar sig igenom och dödar ordentligt.

V-max till rådjur är fint.. om man skjuter rätt  Men det måste ha varit ngn annan som nämnde det men det spelar mindre roll..

 

De erfarenheter jag har dragit mej till minne är att dålig skottplacering är mer än källa till glädje eller vad jag ska säga.. Kompis som mulade gris och kom rejält för långt bak. Glädjen var oändlig då grisen vart på plats, skytten skulle själv ta hand om kroppen och äckelfaktorn var hög    Karma!

Hahaha, gristarmar är verkligen skitäckligt :-)

tapatalk på Xperia

Sorry för det Hippen!

Det vart fel.

Sorry för det Hippen!

Det vart fel.

 

Inga som helst problem!!!