Far jobbade på dåvarande Lantmännen och lärde via jobbet känna Erik. Av någon anledning så kom det sig så att jag och far vart utbjudna på rådjursjakt ute på hans runt 100 ha ute i Söderbykarl.

Det var någonstans runt -88 så mitt intresse för klövdjur var i princip obefintligt, då drog tvåbent högvilt mer i sinnet vilket fick till följd att jag faktiskt första gången jag var ut på Eriks mark var svårt trött efter en natt med en pingla några år äldre än mej från Uppsala. Satt i ett dike invid en stubb och inväntade rådjur men somnade ganska omgående för att strax lämna passet och sätta mej och sova i bilen. Hade jag den morgonen vetat vilken häftig mark jag var på så hade jag nog resonerat annorlunda men min inställning till rådjur då var rätt ljum. Hade alltså inte skjutit något ännu av lätt insedda skäl.

Hur som, det blev inga rådjur den morgonen men det var ändå början på en relation till markägaren Erik Wiggh som blev rätt speciell!

Erik var bonde och hade då i en gammal sliten ladugård ett gäng mjölkkor som tog väldigt mycket tid och slet på kroppen. Sen hade han en förmåga att finna andra frågor att engagera sig i förutom gården och jakten. Han har tex kaskat Roslagen runt med traktor och kärra och samlat in bilbatterier och annan skrot som han sedan omsatt i pengar för att skänka till någon vänort på andra sidan Östersjön i Estland. Dagö tror jag det var.. Hur som. Det var batterier och maskiner som han baxade runt och såvitt jag fattade så var det då väldigt uppskattat. Hans engagemang i detta var stort och jag minns vid något tillfälle när jag gick in i ladan ovan korna så stod där tre pallar (!!) shampoo och balsam. Vart rätt kul detta då Erik inte hade ett endaste hårstrå på hjässan :biggrin:

Hur som, detta och mycket annat skeppades över till Estland och vid flera tillfällen var Erik och faktiskt även min far med över dit. Självklart skulle det jagas men allt var så fantastiskt primitivt så tja det hade visst inte gått så bra. Far har dock ett mårdhundsskinn hängades hemma så något lyckades de väl dräpa.

Erik var milt sagt jävligt speciell. Jag och far lärde oss att hantera detta men konflikterna med vissa grannar kunde stundtals kräva att polisen fick köra dit och medla. Han hade ett rätt explosivt humör och de diplomatiska färdigheterna var tämligen begränsade men min upplevelse var att det gick att resonera med honom om man respekterade honom vilket jag gjorde. När man lärt känna honom som var han en otroligt varm, snäll och generös person med en jävligt speciell humor i stora mått!

Han hade som sagt fullt upp med korna så far och jag kom att jaga väldigt mycket där ute under en 15-års tid. Någon av de första dagarna som vi började ställa ut passare, jag gick och far och Erik passade, så såg vi ruggiga mängder rådjur! Detta var i början rävskabbens tid så och markerna var totalt idealiska för just rådjur med aktivt jordbruk för mjölkproduktion dvs spannmål och vall och åkrar som var insprängda i skogsholmar.. Inte undra på att det var nedlusat med vilt!

Andra eller tredje gången jag var där sköt jag mitt första rådjur och jag minns att Erik var precis lika glad som jag var. Samma höst fällde jag min första älg med Eriks Husqvarna 8x57 js och nu var glädjen nästan större för Erik som var rätt förtjust i dels köttet men han värdesatte även att få visa upp för alla grannar att det minsann skjutits på Ekeby. Just den egenskapen var väl faktiskt den enda som jag aldrig riktigt kunde acceptera och det var fler än en gång där jag klättrat upp i något jävla timmerspel för att plocka ned något eller några rådjur för att hindra honom att köra igenom byn och visa upp vad som skjutits. Han fick gärna gnabbas med grannarna, om detta säger jag inget, men vid ett tillfälle fick han köra hem med ett rådjur hängandes i timmerspelet och den synen.. man gör bara inte så med vilt, rådjuret hängde och slängde när han körde på dålig väg med traktorn.

Vet inte hur många gånger jag körde ut till honom mitt i natten för att tyst smyga in i pannrummet, leta upp nyckeln till vapenskåpet, och plocka ut studsaren för att sen ge mej ut på jakt. Det tog några år innan jag sköt upp för klass 1 och Erik ville gärna att jag hade studsaren med ifall jag fick se älg när jag satt och tittade efter rådjur på mornarna eller kvällarna. Var det lovligt och inte fullskjutet så var det mer eller mindre tvång Jag hade inga problem med det, sköt två till under åren som gick och det fungerade utmärkt. Sköt en radda rådjur även med bössan innan jag skaffade min första .243:a.. Vart rätt enkelt, även om man vomsköt en bock så vart den på plats och Erik klagade aldrig.

Hans person födde en hel del konflikter som sagt. Än idag är jag lite bitter på gänget som gränsade med Eriks mark, jaktledaren och en och annan idiot i jaktlaget var klassiska lågpannor dessvärre. Det finns liksom ingen hejd på alla märkliga anklagelser som kommit från deras håll och roten till detta var väl kombinationen Erik kontra lågpannorna. Jag kände en i detta jaktlaget, en granne till mej, som jag hade bra relation med och pratade med. Lärde även känna jaktledarens son, en kille något år äldre än mej, och min förhoppning var att försöka normalisera relationen mellan oss och dem. Bjöd tex ut honom på kråkjakt och han var bra helt klart.. men dessvärre skapt utan ryggrad. Efter en kråkmorgon på Väddö så körde vi igenom Ekeby påväg hem och konflikten var så pass infekterad att killen sjönk ned i passagerarsätet och gömde sig när vi körde igenom byn, markägarna som lågpannorna arrenderade av fick inte se att han satt i samma bil som mej!? Trodde inte det var sant och han hade stora problem att förklara detta men det gick ut på att om bönderna såg att han umgicks med folk från Eriks jaktlag så skulle lågpannorna förlora marken.

Så fantastiskt inavlat! Jag hymlade aldrig med att jag hade kontakt med lågpannorna gentemot Erik och han hade inga problem med det, han var lite mer öppen i sinnet än sina grannar.

Men jag kan tänka mej, till deras försvar, att det stundtals kunde vara påfrestande att ha Erik som granne om man inte kunde hantera honom. Han brukade säga att det berodde på att han var nyinflyttad.. trots, då, över 30 år i byn. Han såg aldrig riktigt sin egen roll i konflikterna dessvärre. Men miljön var inte direkt förlåtande så tja det var rätt stökigt där ute tidvis.

Hur som, bortsett från hans fäbless för att visa hela världen att det skjutits så var Erik en jävligt snäll och go gubbe och det är väldigt många som har anledning att känna tacksamhet gentemot honom. Jag och min far tex men även ett flertal kompisar till mej som introducerats i jakten ute på Ekeby utan någon som helst protest från Erik. När jag träffade Madeleine så hade han sedan länge gjort sig av med korna och pysslade bara med skogen. Åldern och slitaget på kroppen som alla dessa år som bonde gjorde att han ville sälja och så skedde även några år senare. Men innan dess hann även Madeleine skjuta några bockar där ute antingen i sällskap med mej eller själv. Peter, en snubbe jag umgicks väldigt mycket med då, har även en hel del riktigt häftiga minnen från den där marken.. Janne.. Thomas.. Magnus.. ja det är många som varit med där ute och haft förjävla roligt och sett massor med vilt och fina marker!

Nu har Erik gått ur tiden och det svider lite i själen. Det blottlägger något hos en själv som inte är speciellt hedrande.. De sista åren så tappade vi lite granna kontakten med Erik, detta alltså innan han sålde. Jag minns inte varför men jag anar att det berodde på att vi började köra till Harg och andra ställen.. samt att det på sikt vart jobbigt att jaga i en ganska konfliktfylld miljö. Men summan av det hela var att vi tappade kontakten. Var och besökte Erik några gånger i lägenheten i Norrtälje där han och Edit hamnade efter försäljningen men det var dessvärre för få tillfällen. Marken köptes upp av Harg och jag hade kontakt med dem i syfte att få arrendera marken men de ville inte arrendera ut den del som var Eriks till mej då de hellre slog ihop denna areal med omgivande mark som de redan ägde. Lågpannorna vann där Hade Erik sålt några år senare så hade vi haft marken, då var relationen och kontakterna med Harg tämligen omfattande om jag säger så.

Hoppas de sista åren var bra, vet att han trivdes som fisken i vattnet ute på Ekeby med sin skog och sina kor. Jakten var väl aldrig så jättestor i Eriks värld men köttet och varje fällt vilts värde som slagträ gentemot grannarna var guld värt

Jag är jävligt tacksam för att ha fått lära känna detta superorginal, lärde mej en hel del om diplomati och att vända andra kinden till när det blåste snålt.. Kommer aldrig att glömma den utskällning jag fick av lågpannornas hövdning.. han visste så väl att han inte hade något konkret att komma med så han kunde inte se mej i ögonen över huvudtaget när han skällde ut mej.. Men ivrig var han så han hann inte tugga ur munnen så där stod en gammal gråhårig gubbe med käften full av limpa och gapade och skrek.. på mina kängor en meter framför mej. Det var fantamej parodi Och samtidigt som detta sker så knallar en i lågpannornas jaktlag till min bil och kikar in igenom bakrutan samt konstaterar att de tre kiddarna jag precis skjutit minsann var minst två getter eller nåt sånt galet.

Vila i frid Erik Wiggh

Beklagar sorgen hippen!

Fint skrivit!

Beklagar också förlusten

Tack för mycket givande och tänkvärd läsning.

Deyr fé,
deyja frændr,
deyr sjalfr it sama,
en orðstírr
deyr aldregi,
hveim er sér góðan getr.

Deyr fé,
deyja frændr,
deyr sjálfr et sama;
ek veit einn,
at aldri deyr:
dómr um dauðan hvern.
 
Hávamál

 

Beklagar sorgen

Man blir varm av din berättelse Hippen. Beklagar förlusten av en vän som kanske inte alla förstod. 

Beklagar sorgen! Alltid tråkigt när dom riktiga orginalen försvinner.

Beklagar sorgen. 

Bra skrivet.

 

Beklagar sorgen.

 

 

Mvh.

Tack hörrni..

 

Nu ska vi inte överdriva sorgen, tappade som sagt kontakten med Erik, det är väl snarare så att det berör en att riktigt original lämnat jorden.. och att man faktiskt skäms en gnutta över den tappade kontakten. Kändes helt rätt att på något sätt ge en man med skamfilat rykte en viss upprättelse bara.

Jag beklagar sorgen!

Samtidigt måste jag som kör minst ett par gånger i månaden förbi Ekeby och Söderbykarl säga att du verkar ha haft fantastisk mark att börja jaga på! Det är otroligt vackert där, speciellt i gryning eller skymning.

Tack för din historia. Och jag undrar jag om inte denne Wiggh måste vara samma karaktär från området som jag hört många (roliga) historier om. Här måste nog nystas en smula.

Nysta på du.. hans minne lever GARANTRAT kvar i bygden   

 

Även kallad Batteribonden..

 

Och ja, markerna var fantastiska!! Eller tja åtminstone tills Erik fick för sig att plantera björk de fina åkrarna. Ett större skifte körde han energiskog på, det vart *riktigt* läckert faktiskt.. men när han planterade igen långåkern och joppvreten så dog marken en smula. Men det var i alla fall de bästa rådjursmarkerna jag jagat på.. sen arrenderade han in några skiften till så jag tror vi hade 200 ha att springa på. Inte underligt att man regelbundet sköt 30 rådjur per år ett tag.. inte bara där ska jag kanske tillägga.

Kom på en grej.. vi upptäckte rätt snabbt att det var ett intensivt kråksträck där höst och vår.. Lagom poppis i byn när vi smällde på där tidiga mornar men Erik tyckte det var utmärkt   Vi var dock inte helt okänsliga inför omgivningen så vi höll jakten till ett minimum och var rätt tvära mot kritikerna faktiskt speciellt vissa som inte var året runt boende. Detta enl tesen att på landet jagar man faktiskt och jo, man kan jaga annat än bara älg. 

 

Vidare så insåg jag även, och detta var rätt överaskande, att när man åtlade för kråka på vårarna så kunde man skjuta ohemula mängder trut! de sträckte in från havet och kom fint i en dal där vi hade mark.. Jävlar vilken häftig mark det var!!

Härlig berättelse om en lika härlig gubbe  . Orginal? Jodå, i stora mått mätt.  

Det är alltid lite vemodigt när de där "speciella" går vidare. Kontakt eller inte,så är det just dessa speciella som rotar

sig lite extra i minnet. Det brukar bli många berättelse om dem. Och det får man tacka för. 

 

Gratulerar till en härlig bekantskap och kondolerar att "gobbatjuven" inte finns längre.