Igår blev jag uppringd av en äldre man som jag inte träffat sedan svärfars begravning, vi har jagat rådjur tillsammans vid något tillfälle för länge sedan. Han har jaktarrendet på en ö som ligger granne med den ö i norra Bohuslän där jag arrenderar 80 ha. Tydligen hade han snappat upp att jag har grisintresserade hundar och det var anledningen till att han ringde.

 

Det har dykt upp gris på grannön som är ungefär 500x700 m stor. Mest berg. Den ligger lite drygt 500 m ut från land, ingen sträcka för en simmande gris (eller?). Egentligen är det inget problem att de är där, problemet är om de tar sig vidare till nästa ö. "Min" ö. Den är naturreservat med mycket hög biologisk mångfald. primärt på statligt hävdade slåtterängar. Det kan bli en aning stökigt om det kommer ut gris dit. 

 

Självklart svarade jag att jag kan ställa upp och hjälpa till. Dels för att det låter som en rolig jakt och dels för att jag tycker att jaktgrannar skall ställa upp för varandra. Det sistnämnda gjorde att vi la in ett besök i stugan där uppe redan denna helg och inte om ett par veckor som var grundplanen. 

 

Så nu har jag problem att sitta still och jobba. Vill packa och sätta mig i bilen istället.....

 

Ön ser ut som på sattelitfotot nedan. Liten äng i mitten. Hälleberg och täta klåvor runt omkring.... Blir utmanande och intressant. Hoppas mest på att vorstehn lyckas ställa ev grisar för jag har svårt att läsa ön och lista ut lämpliga pass. Inte misnt som vi antagligen bara blir tre som skall jaga..... Fördelen är att ön är så liten samtidigt som risken är att vi mha hunden driver grisarna vidare till den ö där vi inte vill ha dem....

Spännade, det låter verkligen som en utmaning att komma åt grisarna med bara 3 skyttar.

P här inne är ju kung bland ö-jägarna och jag tror att han kan ge goda råd, 

 

för egen del skulle jag sätta de låglänta delarna vid ängen som troligt goda pass om man har sikt ner till havet, på 3 man får man vara klar på var de andra är och sedan vara snabb att skjuta. det kanske är läge att börja med att arbeta med hund i lina för att inte sätta för hård press/fart på de grisar som är där, de är ju vana simmare kan antas. /Christian

Gris simmar utan bekymmer.

Vill ni inte ha dem ut till fel ö... måste det nog sättas passkytt i den strandlinjen.

Men ordentligt tryck på grisar så går de säkerligen i sjön. passa där det är närmaste passagen till nästa land.

 

Funkar till å med att sitta i båt... dock måste man nog ro... knappast motordriven båt är OK... 

Vad finns att äta där, är det ek på öarna? Tror inte att de är svåra att få därifrån när det är så små arealer och så pass nära land. Blir kul att höra hur det går.

Detta lät ju kul! Gått och trampat hare på ö med liknande storlek.. det var bara att trampa på, förr eller senare reste man dem igen. Sen tror jag att grisarna kan gömma sig på de mest märkliga ställena, hundarna är ovärderliga! 

Det låter som en riktigt kul jakt men vad säger att de inte är fler än 3 skyttar?

Det borde vara lätt att få med fler om man vill.

Tror egentligen att det är bra att inte vara alltför många. Om det är mycket ljud, dofter och någon hund som är där och stökar så kommer det ännu lättare att gå i vattnet. Enligt min erfarenhet! 

Jagar en hel del gris på ö - håll nere antalet skyttar och hundar. Posta vid smalaste sunden samt motsatt udde som nai går från är mina tips. De vänder gärna i toppen.Använd hellre för vek än för hård hund och missa absolut inte vassarna

Och du.. De blir svårare för var gång ni jagar dom

Så då är stolleprovet avklarat. Vi blev bara två. En skytt som mest passade vid ängen och jag som gick med hund. Inledningsvis min vorsteh. 

 

Vi gick på och svepte över hela djäkla ön utan att hitta något. Detta trots en massa färska bök på ängen. Till slut gick vi upp till sundet mot den lilla holmen i NO. Vattnet var lågt. Tydliga fina spår. Ut till holmen men inte tillbaka. Jag fattade posto vid stranden, den andra skytten inne i viken. Sedan släppte vi på vorstehn. 

 

Först inget. Men hon höll till i den tätvuxna sänkan en bit upp på ön. Sedan hördes kraftiga grymtanden och en stor svart sak kom farande över berget ner över gattet. Full galopp får mankaraktärisera det som. Jag sköt ett skott. Grisen vinklade av och jag sköt två skott till. Grisen fortsatte upp på land och jag hörde den i klåvan bakom mig. Tätt tätt med vegetation.

 

Efter en liten stund kom hunden. Hon såg stukad ut. Haltade inte men höll svansen lågt. Ville bara vara med mig. Så vi gick tillbaka. Jag kände igenom henne och hittade först ingenting. Sedan ett jack precis under västen i bröstbenet mellan frambenen... Tvättade ur såret med koksaltlösning och hämtade terriern.

 

Gick runt så vi kom åt klåvan från sommarstugehållet. Hon for omkring en stund innan det blev ståndskall. Rejält sådan. Hon arbetade med grisen i kanske en kvart medan jag försökte se och komma åt. Men såg ingenting. Grisen gjorde något enstaka utfall men verkade vara nästan helt stationär. Jag drog mig tillbaka för att kolla läget från ett annat håll. Då hängde terriern på och lämnade klåvan....

 

Vi tog en paus och drack kaffe. 

 

Nya tag.

 

Släppte på terriern igen. Hon drog igång nytt ståndskall. Arbetade bra med grisen i ungefär en timme medan jag gick runt och försökte se något utan att kliva ner i själva klåvan. Den är trots allt bara 15-25 m bred med branta sidor. Inget ställe man vill råka på en arg gris..... Så fick jag syn på den. Han stod befann sig bakom en tall. Terriern arbetade på oförtrutet, höll ett avstånd på 1,5-2,5 m. Jag sökte av terrängen och till slut hittade jag en väg ner där jag kände att jag nog skulle kunna dra mig undan om det hände något. Det var ungefär 30 minuter efter att jag fick syn på grisen och terriern. 

 

Gled föriktigt och tyst ner för klippan. Vek undan ett par nyponslanor. Tog ett par steg frammåt. Grisen vände på huvudet, avståndet var ca 7 meter och jag klämde av två snabba skott mot huvudet. Grisen sjönk ihop och benen började rycka... Efter någon minut vågade sig terriern fram och börja lugga grisen.

Det var ett styvt jobb att dra fram honom. Skulle tro att han vägde i runda svängar 100 kg i levande tillstånd. Urtagen klarade vi knappt av att lyfta i honom i båten, och ingen av oss är direkt svag och otränad. 

 

Skotten då? Hur satt dem?

De tre första lämnade en del övrigt att önska, de satt i: 

-lever, 

-långt fram i bröstkorgen med rätt mkt blod i lungorna som följd

-höger smalben bak

 

Så trots en tämligen kraftig blodförlust och blod i lungorna höll han ut i ett par timmar efter påskjutningen. De kan vara riktigt tuffa di där grisarna. 

 

De två sista skotten satt i käkbasen respektive halskotpelaren.

Läckert! Har väntat på denna redogörelse, måste varit rätt spännande..`?

Det var extremt spännande. Har nog aldrig haft så höga adrenalinnivåer under så lång tid tidigare...

 

För övrigt kom jag ihåg att tömma blåsan innan jag gick ner i klåvan för att få till ett avslut... 

Vorstehn var på coh luggade grisen ordentligt under hela båtfärden tillbaka. Tror hon kom över drabbningen rätt fort, åtminstone mentalt.

Nu finns det en lite längre variant med fler bilder på bloggen. http://lipoptena.blogspot.se/2015/10/grisjakt-i-skargarden-med-svarfar-i.html 

Kul läsning! 

Låter riktigt spännande.

Grattis o trevlig jaktskildring!  

Så, nu har det varit tre dagar älgjakt där jag råkade fälla första grisen på min hemmamark. Men det var inte det saken gällde nu utan nu var det hurd et gick för hunden.

 

På lördagen var hon väldigt spak efter jakten. På söndagen var hon "normalaktiv" dvs långt ifrån sitt vanliga hyperaktiva jag. På måndagen var hon mer av sig själv och det blev läge att besöka veterinären eftersom vi då var åter på fastlandet. 

 

Veterinären kollade och tyckte det såg bra ut men vill ändå söva hunden för att kika lite i själva såret. Sagt och gjort. Essa sövdes och vet konstaterade att det var ett sårområde som begränsades till ungefär en handflatas storlek. Det var rent och fint samt hade börjat läka. En ytlig "hudmuskel" (vad nu det är) hade lossat men där fann vet ingen motsvarande del att fästa upp den i, hon bedömde det dock inte som speciellt viktigt. Essa fick dränage och ett par stygn. Så i morgon plockas dränaget bort och i nästa vecka stygnen. Tack vare att hon bar väst av "rätt" märke slapp jag självrisken.

 

Igår lät jag henne nosa på grisen jag fällde under älgjakten och hon var intresserad så jag tror inte det kommer att påverka henne, men om hon blir lite försiktigare är väl det inget fel.