Idag klev Bella över till dom oändliga jaktmarkerna. saknaden är enorm när jag nu skriver detta.

 

Vi hämtade henne en solig vårvinterdag och redan på vägen hem kändes det som att hon var något alldeles extra. från första stund fyllde hon vårat liv med stor glädje. Och för all del, en hel del oro med. 

Tog bara några månader så gick första resan till Skara djursjukhus där du sedermera blev lite av en stamkund. Och självklart skulle du dit när det var helg, gärna en högtidshelg.  Första vändan gällde råttgift. dropp är grejjer det tyckte nog Bella för det har hon legat med några gånger.

Nog om tråkigheterna

 

Desto mer glädje har hon gett oss under alla år. Hon var mycket glad och tyckte om alla. Hanhundar var lite otäcka i början så när vi träffade dom tjöt hon rakt ut om dom kom för nära. Det tog ett tag innan vi fattade varför hon tjöt som en tågvissla.

 

Jaktintresset var det inget fel på. När vi började jaga hade jag en pip-pejl (garmin fanns inte då) och det tog inte så lång tid innan hon räknade ut att vi hade mycket svårare att hitta henne om hon drev tyst. Så när vi ropade på henne eller hon fick syn på en jägare så drev hon tyst i några hundra meter för att sen köra på med sången igen. Detta beteende gav hon inte upp.

När vi sen började med GPS-pejl och vi bara stod på löpan framför henne, såg hon lika besviken ut varje gång. Oftast tvärstannade hon och rörde sig inte en meter, bara för husse att gå och hämta.

 

Bellas sök var något annorlunda. När vi jagade på hemmamarkena sprang hon bara rakt in i skogen. Hon visste att innan jag är igenom skogen så korsar jag en löpa som det bara var att följa tills det blev upptag. Jag kunde se i pejlen när upptaget skulle komma för då svängde det raka strecket lite och sen var det fullt ös tills vi sköt eller kopplade. Under dom nio år vi jagade tillsammans släppte hon mindre än tio gånger.

 

Söket när vi var bortbjudna på jakt var helt katastrofalt. Ögonen bara lyste jaktglädje men hon lämnade inte mina fötter första halvtimmen om vi inte korsade nån löpa innan.

 

Annandag jul för ett år sen var sista gången Bella jagade. Ryggen höll inte riktigt ihop längre så hon haltade i två månader efter den jakten. Att hon blev pensionär då var inget hon höll med om, utan varje gång jag gick ut för att jaga ville hon med.

 

Igår när vi gick i säng var hon sitt gamla vanliga jag. Men idag på morgonen försvann hon från oss. Det var hemskt att sitta och se livet rinna ur kroppen, men ändå skönt att hinna med att säga farväl.

 

Beklagar verkligen! :(

Lider med er i eran sorg och saknad  och kramar om mina små liv lite extra. En snygg liten dam var det  .

Beklagar sorgen 

Beklagar sorgen!

Fan va tråkigt 

Underbart skrivet, går inte att missa att hon gjort avtryck hos er.

Beklagar

Skickat från min ONE A2003 via Tapatalk

Beklagar sorgen.

Alltid lika tråkigt, men det verkar som ni båda har haft ett bra jaktliv tillsammans, beklagar hennes bortgång!

Beklagar sorgen. Låter ändå som att hon haft ett bra liv bland dovhjortarna på kullen!

Blev samma utveckling som för min Zigge också en korthårs tax. Beklagar.

Beklagar sorgen.

Fin berättelse och minst lika fina bilder.  

 

"Tiden går fort när man har roligt", det märker man först när det är dags att ta farväl av

sin lilla fyrfota vän.   

 

Beklagar att hennes korg är tom

Beklagar sorgen och lider med dig kkjon. Tyvärr har vi bara våra bästa jaktkompisar till låns.....

Tack alla, det värmer i allt elände.

Beklagar, snart ett år sedan jag fick ta bort min tax så jag minns känslan [emoji20]

Beklagar jag också. Extra tråkigt att det ska förknippas med jul som ju ska vara en trevlig tillställning med allt vad de innebär...

Beklagar sorgen, det är tungt när tiden är inne. Men alla fina minnen lever för evigt.

Beklagar!

Beklagar!

Beklagar sorgen

Beklagar

Skickat från min D5803 via Tapatalk

Beklagar sorgen. Alltid lika tungt