Hej

Lördagskväll och inget speciellt att göra gjorde en sammanställning över de hundar jag ägt och jagat med, vore kul att se vad ni andra har haft för hundar.

Basse 1984 -1996. Drever

Min första och bästa hund blev Sveriges bästa rådjurshund . Tror aldrig att jag någon dag jagade med honom utan att han presterade två första pris på rdj d.v.s. 2x90 minuter. Bra hemgång hände några gånger att man lämnade honom i skogen, men det var bara lägga ut en filt och åka tillbaka någon timme senare så låg han på filten oavsett var man var och jagade med honom.

Härkillas Acke I 1993 - 1997. Drever

En bra och duglig hund  som dock var något ojämn därför blev han aldrig startad på jaktprov. Tog honom när han var nästan  ett år. Bl.a. Sköt vi fem rådjur för honom en jaktdag på tre man. Tyvärr fick jag avliva honom allt för tidigt då han blev blind!

Härkilas Spej IV 1996 - 1998. Drever

En otroligt bra hund, det trycket han hade i rådjursdreven har jag aldrig upplevt förr eller senare. Trotts att jag har dömt och jagat med många hundar. Plus att han slutade direkt när jag visslade på honom, jädra var snopen jag blev första gången jag testade i skogen det var som att vrida på en strömbrytare. Tyvärr blev han ihjälkörd på hemgång  när han var knappt två år gammal, är nog min dystraste dag i skogen! Ska kanske tilläggas att även tog denna hund när han var ca året gammal och ändå blev han otroligt lydig och snäll.

Härkilas  Nimrod  I 1997 - 2003. Drever

Ingen stjärna var alltför hård i skallet kunde ibland gå helt tyst. Men otrolig på att hitta hem hur många gånger körde man inte och letade efter honom, då drevern ofta gick rakt ut då han inte skallade så ofta eller inte alls. Man kunde pejla honom upp till en halvmil hemifrån och när han väl ville gå hem så var han hemma snabbare än  jag körde med bilen! Blev ihjälkörd då han rymde hemifrån en kväll, bor ganska nära en rätt trafikerad väg.

Klackebos Ytter. 2002 Tax

Hade säkert varit dubbelchampion idag men är tyvärr kryptochid (stavningen). Utmärkt rådjurshund bra skall och släpper direkt om drevet går rakt ut, buktar det så kan han köra både en och två timmar. Bor numera hos min far då jag inte hinner att jaga så mycket med honom.

Klackebos Coco 2003 Tax

Otroligt bra skall för att vara tax hade jag dömt honom som drever hade han fått en femma i poäng för skallet vilket är riktigt bra. Har varit och är fortfarande något sparsam med skallet men det blir bättre och i år har det varit riktigt bra. Kan vara rätt tjurig släpper inte gärna inom första två timmarna men ofta buktar det riktigt bra för honom så det gör inte så mycket. Ska försöka hinna starta honom på jaktprov i år.

  Andvattnets Jazz 2005 Wachtel

Behöver inte skriva så mycket om honom då det redan finns att anta tråder där han är omnämnd. Men ett riktigt yrväder som verkligen sätter fart på viltet i skogen. Vad jag sett hittills så är han bra på att ta upp.

Sett över de hundar man har haft får man väl vara rätt nöjd då alla utom en har varit bra jakthundar. Sen att man har haft lite otur att flera har dött en för tidig död, men så är ju ofta livet för jakthundar då de lever ett farligt liv.

Mats

du har visst haft några hundar..själv har man aldrig haft nån >(allergi)

Är nu inne på min 4,e stående fågelhund.

Aramis "eng Setter" 1989-1998

En otroligt bra andapportör var han, gav aldrig upp och letade fågeln tills han fann den.

Ja det hände att han dök och var helt under vattnet ett tag, inte speciellt likt en setter detta.

I skog och fjäll var han väl sådär.

Vissa dagar gick han jättebra, medans vissa dagar gick det inte alls :-

De dagar det gick svindåligt gick han åt h-v för stort och när han väl stod för fågel och jag hittat han stötte han dom innan jag hunnit upp till honom >

Han dog plötsligt på sitt 9,e levnadsår och det visade sig att hunden var full med cancer  :'(

Orrbyskogens Casper el Niro som vi kallar honom "Kh Vorsteh" 1999-

Min första vorsteh och en riktigt go gubbe.

Mycket bra apportör, även om han har den otrevliga förmågan att pipa och gnälla för mycket på andpassen ( mitt fel ) :-[

På fjället och i skog är han riktigt duktig.

Fint anpassat sök efter terrängen, bra fågelbehandling och har en motor som aldrig verkar bli trött.

Nu de sista åren har han dock börjat knallapportera och hans skogssök har blivit på gränsen till för stort, men som tur var finns ståndindikatorn (beepern) till hjälp då 

Eftersom han är jaktprovspansionär har jag bestämt att han ska ha roligt de sista jaktåren i hans liv, det enda kravet jag har är att han ska hitta och stå för fågel så jag också får ha roligt med mycke pang pang. ;D

Hoppas jag får jaga med honom flera år till.

Vargvilans Erax "Kh Vorsteh" 2003-2005

Den överlägset bästa hund jag jagat för och med.

Tyvärr blev hans liv alldeles för kort, då hjärtat slutade slå vid endast 2,5 års ålder  :'(  :'(

Hans fjäll och skogsök var helt underbart, fågelbehandlingen var grym och hans förmåga att hitta fågel var enorm.

Han blev bästa unghund på såväl jaktprov och vid eftersöksproven vorstehklubben har, när han var under två år.

Jo jo jag vet att detta kan uppfattas som skryt, men så var han :-

Oj oj vad jag saknar den hunden :'(

Tupplurens Qipper " Kh Vorsteh" 2006-

Har varit med mig under höstens jakt, jag har inte jagat för honom utan han har fått något kortare släpp då och då.

Mycket lek ännu, men en valp är en valp.

Jag hoppas och tror detta kommer bli en bra hund för framtida jakter och jaktprov.

Detta var lite om de hundar jag haft / har.

Skulle vara intressant att läsa om era hundar genom åren, så kom igen 

Här är mina jakthundar som jag ägt...

1986-1997  LISA...  Finnstövare.

Min första egna hund...också den största och mesta jaktidioten jag jagat med.

Jagade allt...men hade nog hare som nr 1.Sköt den första haren för henne när hon var 4 månader och första räven när hon var 5 månader. Bättre drivare går inte att fås...

1991-2002  Lillsand Robi...Finnstövare.

Robi drev hare första gången när han var 5 månader...kom senare att bli en riktig topp rävhund. ;D

Sköt en vinter 52 rödrävar undan honom och ytterligare över 20 farmrävar...dom flesta på drev men även en del som gått i gryt...han var enligt många den bästa rävhund dom jagat med...tror inte att jag heller får en så bra rävhund mera som han var. Han var även en mycket bra mårdhundshund...kanske bättre än på rävar.

1999-            Wood Nymph Tara...Working Jack Russel Terrier.

En mycket duktig grythund...sköt den första räven i gryt undan henne när hon var 4 månader...och har hittils äver 300 st rävar ,mårdhundar undan henne. ;D

2000-.  Albert....Finnstövare.

Oj vad jag kämpat för att få den hunden att driva räv(i 5 år utan att lyckas)...och har även skjutit över tio rävar för honom...men det är hare som gäller för honom...och han driver hare mycket bra...sålde honom senaste vinter åt en harjägare och han är mer en nöjd över honom. 

2004-2004 Ränkimys Pekko...Finnstövare.

Min första stövare med rävlinjer...troligen den största talang jag haft. Drev första gången när han var 3 månader (10 min) ...därefter drev han flera ggr i veckan mer eller mindre räv för att sen bli överkörd(dog omedelbart) innan han blev 4 månader. :'( Tänker på honom och vad det kunde ha blivit av denna fantastiska valp. :'(

2004-  Stenåsens Ronja...Finnstövare.

Min andra stövare med rävlinjer...och hon ser ut att bli just så bra som jag hoppades på när jag hämtade henne...har nu tagit över 20 rävar för henne + några mårdhundar och minkar...får se hur pass bra hon kommer att bli...

2005-  Tindra ....Working Jack Russel terrier.

Min egen uppfödning...har även varit med ganska mycket och funkar mycket bra både i gryt men även som kort drivare.Men har nog mycket att bevisa ännu innan jag ger henne några toppbetyg...men tror mycket bra på henne...så vi får se... ;D

Jag är uppvuxen med hamilton och gråhundar,min far har alltid haft dessa hundar i sin ägo. Själv har jag bara ägt två hundar båda hamilton,den jag har nu som är 7 år blir nog ingenting mer än en hyffsad jakthund. Jag har mina jakter o skjuter mina harar,men mer än så blir det inte.

Den förra som hette Spana,är ett kapitel för sej,folk brukade ringa hem till mej och fråga om Spana kunde komma o jaga hos dom nästa vecka eller så 8) Jag själv fick väl av bara farten få följa med,men det var hunden dom ville åt.

På den tiden jagade jag mycket mer än jag gör idag,då jagade jag nog med Spana ca.5 dagar i veckan under lovlig säsong. Till saken hör att jag ALLTID kunde blåsa av henne på fullt drev med hjälp av mitt jakthorn.

Pga.detta kunde jag jaga så ofta jag ville med henne,det spelade ingen roll om jag måste träffa kunder eller så i mitt jobb,jag släppte hon jagade,jag blåste jakthorn,sen var det bra med det....

Spana blev 13 år innan jag bad en kompis att sätta en revolvermynning mot hennes huvud,för denna hund sköts det över 500 harar,hon var också en specialist på att städa i skogen,otaliga är de gånger då "skyttar" i tron dom bommat haren blivit varse då hon tog allt i skammade byten. Denna hund flög genom granar från berg,när hon sett haren,hon drev harar tills dom blev skjutna eller att hon tog dom själv. Från början var hon rådjursidiot,men vi hade lite snack om detta i skogen,sen var det bra med det. Hon vart totalt rådjursren.. Tror att det sköts 2 eller 3 rävar för henne också,lite svårt att veta då dessa kan ha varit stänkdjur....men hon kom i alla fall fram på skottplatsen.

Hon var klart bäst mellan åldern 6-10 år,under denna tid var jag också involverad i tävlingsammanhang fast inte med denna hund. Jag ställde inte upp och tävlade med denna hund pga.olika orsaker,men som jag ser det var hon under sin storhetstid helt oslagbar som harhund. Idag ångrar jag mej lite att jag inte bara körde fram henne som ren jakthund,vacker var hon dock inte,fast i mina ögon så....

Vad med kan man skriva?? Normalt gick det till så att (var på den tiden mycket runt på olika marker och jagade) bla.kortjakter där jag ställde upp som hundförare i olika sammanhang... Nåväl,jag öppnade bakluckan på bilen sen hoppade Spana ut, kissade o tömde tarmen! Sen brukade jag visa med armen åt vilket håll vi skulle söka ut!! Söket låg på ca.10 minuter,hittade hon inget slag på denna tid,så sökte hon upp mej i skogen. Jag kunde med rösten tala om vilket håll hon skulle söka av nästa gång innan hon drog iväg.

Många sa till mej då,och många har sagt det senare,att en liknade hund kommer du aldrig få igen Björn!!!!

Är beredd att hålla med 8)

Min första setter:Dundrets Lufsen 1987-94 var en makalös jakthund som alltid gav allt ,han fick "klosjukan" och fick sluta sina dagar alldeles för tidigt. Nr :2 var en alldeles för stor hanne (27 kg Engelsk Setter!!) Tors Ascot 1994-2000.En varannandagshund som funkade bra när solen sken och fåglarna var snälla.Blev dock med tiden oerhört trög och jag omplacerade honom -99 till Västerbotten där han funkade hyfsat men tyvärr blev överkörd.Nr :3 är en historia för sig.Härkmoens Niak 1997- var som ung (nåja det höll i sig i 4-5 år) behäftad både med MBD och ADHD,säkert också lite ADSL och EGR.En till hälften italiensk hanne som rensade fjäll och skog från fågel,drivandes med skall tills solen gick ner.Orolig hemma,stressig till tusen.Började fungera ordentligt först vid fem års ålder och har sedan dess varit grymt effektiv.Dessutom har han de fyra sista åren fungerat fantastiskt fint i hemmiljö.Hade under de besvärliga åren endel lånehundar,en Vorsteh som inte var så dum och en Pointer som tjuvreste och gick efter samt en Pointertik som jag tänkte köpa och provade en hel sommar men aldrig fick att jaga i samma fjäll som jag. Nr:4 är min blivande stjärna ( ???) Lappvikens Ego Boy 2005- som kommer att bli den bästa hund jag haft ,kanske,om inte,eventuellt.Nä han funkar fint och jag kommer att gå endel jaktprov med honom.Har tävlat en gång i höst och då gick han som ett troll men kom ej för fågel.....

Min första setter:Dundrets Lufsen 1987-94 var en makalös jakthund som alltid gav allt ,han fick "klosjukan" och fick sluta sina dagar alldeles för tidigt. Nr :2 var en alldeles för stor hanne (27 kg Engelsk Setter!!) Tors Ascot 1994-2000.En varannandagshund som funkade bra när solen sken och fåglarna var snälla.Blev dock med tiden oerhört trög och jag omplacerade honom -99 till Västerbotten där han funkade hyfsat men tyvärr blev överkörd.Nr :3 är en historia för sig.Härkmoens Niak 1997- var som ung (nåja det höll i sig i 4-5 år) behäftad både med MBD och ADHD,säkert också lite ADSL och EGR.En till hälften italiensk hanne som rensade fjäll och skog från fågel,drivandes med skall tills solen gick ner.Orolig hemma,stressig till tusen.Började fungera ordentligt först vid fem års ålder och har sedan dess varit grymt effektiv.Dessutom har han de fyra sista åren fungerat fantastiskt fint i hemmiljö.Hade under de besvärliga åren endel lånehundar,en Vosteh som inte var så dum och en Pointer som tjuvreste och gick efter samt en Pointertik som jag tänkte köpa och provade en hel sommar men aldrig fick att jaga i samma fjäll som jag. Nr:4 är min blivande stjärna ( ???) Lappvikens Ego Boy 2005- som kommer att bli den bästa hund jag haft ,kanske,om inte,eventuellt.Nä han funkar fint och jag kommer att gå endel jaktprov med honom.Har tävlat en gång i höst och då gick han som ett troll men kom ej för fågel.....

Du skriver om klosjukan....vad menar du? I vart fall jag fått höra är denna "nya" hundsjukdom relativt ny- Jag har en granne vars luzern stövare fått detta,men jag har fått höra att detta är en sjukdom som uppkommit de senaste året/en. I alla fall enligt de lokala vetrinärerna ???

Du skriver om klosjukan....vad menar du? I vart fall jag fått höra är denna "nya" hundsjukdom relativt ny- Jag har en granne vars luzern stövare fått detta,men jag har fått höra att detta är en sjukdom som uppkommit de senaste året/en. I alla fall enligt de lokala vetrinärerna ???

Nej någon "ny" sjukdom är det inte ,min hund fick den -93 och det fanns då kända fall bland Gordon Setter,Vit älghund och Engelsk Setter.I JoF nr 11 (?) är det skrivet om denna sjukdom.Den är ju tack och lov ganska ovanlig och det har nog talats rätt så tyst om detta genom åren.Det finns visst fall där man lyckats få hunden i full vigör igen men för min hund fanns ingen återvändo.Kämpade för länge med diverse mediciner och preparat, i hans bästa stunder kunde han jaga försedd med dubbla fleecesockar men till slut var han ständigt inflammerad.Klorna växte förvisso ut (såg ut som murkna björkstubbar) men gick att ta loss för hand och han hade ont även i vila.... :'( :'( :'(

Har inte hunnit med så många hundar än, men jag är uppväxt med gråhundar. Sen har jag haft några andra raser själv.

2001-2006 En enorm rottis hane på ca 60kg finns väll inte så mycket att säga om denna hund mer än att han var fruktansvärt bra på att spåra.

2003> Sotbergets Boy min första jämthund är ingen utställnings stjärna men en fullt duglig älghund, har skjutits runt 20 älgar för honom hitils.

2004-2006 Komm min andra jämte, dock fick jag göra mig av med honom då han inte gick ihop med Boy. Han hann med att göra några riktigt bra älg arbeten innan jag sålde honom, dock blev det aldrig någon skjuten för honom.

2006> Skaffade jag mig en öst-laika. Som verkar riktigt lovande har blivit lite olika djur skjutet för honom. Och jag har framför allt hittat "min" hundras. ;D

Hej,

Hundar kan förloras av olika själ, dödsfall är ett liksom sjukdom, men fan vet om det träligaste inte är att förlora dom i en skillsmässa ??? > >

Har haft 5 hundar.

Min första var en hamiltonstövare som jag fick som 14 åring 1987. Han och ingen annan skapade mitt jaktintresse, Han blev aldrig rådjursren men föredrog hare och räv. Sköt mitt första fyrfota djur för honom samma år som var en hare. Det blwv otroligt många jaktminnen med honom. Tyvärr hoppade han ut igenom ett öppet fönster 1996 på andra våningen och bröt bägge benen, tog bort honom själv. Grät i flera dagar efteråt. :'(

Sedan kom studietiden och utlandsarbete ett antal år vilket gjorde att jag inte hade någon hund ett par år.

År 2000 bodde jag på en gård utanför Landskrona (ingift :-) och hade jakt utanför knuten vilket förändrade valet av hundar. Köpte en Tollare för fågeljakten och året därpå min första Wachtel. Tollaren var en otrolig apportör, förmodligen den mest lättlärda hund jag nånsin kommer att äga. Wachteln användes till rådjursjakt och skötte det med viss framgång.

Seperationen kom 2002 och jag flyttade då hem till Uppland igen och familjegården och skaffade nytt jobb, ny sambo och nygamla jaktmarker igen. Wachtelhanen följde med medans Tollar tiken blev kvar i Skåne. >

I fjol skaffade jag mig således nästa Wachtel som artade sig väl men fick avlivas bara 10 månader gammal pga höftproblem. Omedelbart köpte jag då en ny som idags dato är nästan 7 månader. Planen med denna är vildsvin som det här svämmar över av för tillfället. Har gott hopp då det verkar vara gott gry i hunden.

Det jag saknar mest är en hamiltonstövare dock. Läser många trådar med avund om lyckade stövar jakter. I mitt tycke den absolut roligaste jaktformerna som finns. Frugan har dock sagt max en hund per unge, således vill jag ha fler hundar får jag också finna mig i att skaffa fler ungar....kanske är det värt det ;D

Nej någon "ny" sjukdom är det inte ,min hund fick den -93 och det fanns då kända fall bland Gordon Setter,Vit älghund och Engelsk Setter.I JoF nr 11 (?) är det skrivet om denna sjukdom.Den är ju tack och lov ganska ovanlig och det har nog talats rätt så tyst om detta genom åren.Det finns visst fall där man lyckats få hunden i full vigör igen men för min hund fanns ingen återvändo.Kämpade för länge med diverse mediciner och preparat, i hans bästa stunder kunde han jaga försedd med dubbla fleecesockar men till slut var han ständigt inflammerad.Klorna växte förvisso ut (såg ut som murkna björkstubbar) men gick att ta loss för hand och han hade ont även i vila.... :'( :'( :'(

Okey Tack för infon.Jo det låter precis likadant om i mitt granne fall >

Hej,

Hundar kan förloras av olika själ, dödsfall är ett liksom sjukdom, men fan vet om det träligaste inte är att förlora dom i en skillsmässa ??? > >

Har haft 5 hundar.

Min första var en hamiltonstövare som jag fick som 14 åring 1987. Han och ingen annan skapade mitt jaktintresse, Han blev aldrig rådjursren men föredrog hare och räv. Sköt mitt första fyrfota djur för honom samma år som var en hare. Det blwv otroligt många jaktminnen med honom. Tyvärr hoppade han ut igenom ett öppet fönster 1996 på andra våningen och bröt bägge benen, tog bort honom själv. Grät i flera dagar efteråt. :'(

Sedan kom studietiden och utlandsarbete ett antal år vilket gjorde att jag inte hade någon hund ett par år.

År 2000 bodde jag på en gård utanför Landskrona (ingift :-) och hade jakt utanför knuten vilket förändrade valet av hundar. Köpte en Tollare för fågeljakten och året därpå min första Wachtel. Tollaren var en otrolig apportör, förmodligen den mest lättlärda hund jag nånsin kommer att äga. Wachteln användes till rådjursjakt och skötte det med viss framgång.

Seperationen kom 2002 och jag flyttade då hem till Uppland igen och familjegården och skaffade nytt jobb, ny sambo och nygamla jaktmarker igen. Wachtelhanen följde med medans Tollar tiken blev kvar i Skåne. >

I fjol skaffade jag mig således nästa Wachtel som artade sig väl men fick avlivas bara 10 månader gammal pga höftproblem. Omedelbart köpte jag då en ny som idags dato är nästan 7 månader. Planen med denna är vildsvin som det här svämmar över av för tillfället. Har gott hopp då det verkar vara gott gry i hunden.

Det jag saknar mest är en hamiltonstövare dock. Läser många trådar med avund om lyckade stövar jakter. I mitt tycke den absolut roligaste jaktformerna som finns. Frugan har dock sagt max en hund per unge, således vill jag ha fler hundar får jag också finna mig i att skaffa fler ungar....kanske är det värt det ;D

Fan vad tradigt att genom en skiljsmässa även förlora hunden

Du skriver att du gillar jakt med stövare,;D ;D Har du bra harmark utan vägar eller tåg kan väl detta ordnas nån dag,fan Uppland ligger ju inte så långt bort

Du skriver att du gillar jakt med stövare,;D ;D Har du bra harmark utan vägar eller tåg kan väl detta ordnas nån dag,fan Uppland ligger ju inte så långt bort

Fixade hemmet-Södertälje mellan 0500 och 06.30 i morse. Lever inte i väglöst land riktigt men har inga stora vägar eller järnvägar på marken. Vi väntar på snön och hörs av i ärendet igen. Det fina är att hela Februari finns ju dessutom.

MVH

Tråden börjar ju ta sig

Intressant att läsa om alla hundar och redan ser man att de allra bästa hundarna lever farligt!

Man brukar ju säga att värdelösa hundar alltid klarar sig ???

1986-1995

Bravo - Strävhårig tax

En tax som jagade okej när han jagade vilket inte alltid va fallet. En stjärna och sopa i samma hund.

1993-2004

Frej - Drever

En avkomma av landets bästa hardrevrar men tillsammans med mig vart det mest rådjur. En riktig jakthund som lärt mig hitta i stort sett över hela Mellansverige. 1:100 000 va lagom karta  ! Blind pga skada på en ögat, några utslagna framtänder, ärr här och där...en riktig kämpe som jag grävde ner där jag sköt hans första hare...med på sista resan fick han sin kniv och en flaska Famous (han gillade den sorten)... saknad av många jägare som fick jaga med honom!

2001-

Rosalita - Drever

En nätt liten tik med stort hjärta och följsam i skogen. Kört en hel del prov med henne och hennes största fördel är drevtiden som är 1,5-2,5 timmar, sen släpper hon och kommer tbx alt på visselpipan!

1985 -

Strävhåriga taxar. Hade som mest 7 st. Bara Stina kvar idag efter stamtiken, mormor Lina.

Vi åkte på många utställningar och jaktprov under dessa år. Avlade med framgång.

1988-2000

Hamiltontik Contessa, skyldig till mitt alltöverskuggande harjaktsintresse.

1990-

Finnstövartik, Ellie, en på alla vis bra harhund. Borde ha startats på prov.

Var ute igår och nog grävde hon fram en vit hare i grönmossan igen. 

1989-1996 Finnstövaren Svasse

Kom till oss som 1-årig oregisterad. Tunn i typen och ranglig. Men vilken hund. Gubbarna jagade med honom minst 4 ggr i veckan, hur mycket mat han än fick gick han aldrig upp i vikt. Hans tassar gick aldrig sönder, kunde jaga tre dagar i streck på skare utan en bloddroppe. Kommer aldrig att få en liknande hund, hans vägarbete slog allt. Då haren dubblat och jävlades bara exploderade han i blixtsnabba ringar (oftast tog han dubbellöporna på en gång). Togs bort som sjuåring pga av dåliga knän

Det sköts totalt 250 harar på de åren han var i livet. Tack vare honom kommer jag alltid jaga med Finnstövare.

2004- Finnstövaren Ella

Om Svasse var skygg och opersonlig är Ella tvärtom. Fantastisk med barnen, hamig och med ett  otroligt psyke. Började sin jaktliga bana mycket bra och drev som 10 månaders unghund många ggr motsvarande första pris på jaktprov. Sin andra jaktsäsong kom flera motgångar med rävskabb och senare noskvalster. Fortfarande för hård på drev och för vidsökt på tappterna men mycket bra sök och snabb och säker upptagare. Startat en gång på jaktprov.

Tror mycket på denna hund

1985 -

Strävhåriga taxar. Hade som mest 7 st. Bara Stina kvar idag efter stamtiken, mormor Lina.

Vi åkte på många utställningar och jaktprov under dessa år. Avlade med framgång.

1988-2000

Hamiltontik Contessa, skyldig till mitt alltöverskuggande harjaktsintresse.

1990-

Finnstövartik, Ellie, en på alla vis bra harhund. Borde ha startats på prov.

Var ute igår och nog grävde hon fram en vit hare i grönmossan igen. 

Menar du att finnstövartiken Ellie alltså är 16 år och jagar för fullt fortfarande??