Om det finns en högre makt och ett förbestämt öde så var den här hunden ett sånt. Min förra fyrfota fick jag ta bort hastigt och med noll förvarning. Hade beställt valp av Landin och fick en förfrågan om namn. Då den gamla kallats Akkis och för att slippa vricka tungan så tyckte jag att Axa lät som en enkel övergång. Strax efter det samtalet ringer uppfödaren av första hunden och säger att han vet av en omplacering som även den är en landinare. Ringer upp ägarinnan till hunden och pratar med henne om hunden. Samtalet avslutas med att jag frågar om hundens namn och får till svar att hon heter Axa. Detta får mitt nackhår att resa sig rakt upp och det är inget annat att göra än att hämta henne i Umeå. Det blev kärlek vid första ögonkastet och mera kelsjuk hund går inte att hitta. Hon kunde slänga sig i sidled och lägga huvudet bakåt kind mot kind eller ställa sig och skälla för att jag borde gå och lägga mig så att hon kunde sträcka ut sig i hela sin längd längs med min mage och ben för att stoppa nosen mot mitt öra och snusa som en bebis. Vid nio års ålder såg jag att hon började ha ont i höfterna och det har sakta förvärrats. Vet att jag gjort ett inlägg här om det. Avsikten med dagens resa till Luleå var att ordna medicin till min armbåge men när jag kom hem till mamma som har hundarna i sin stuga under sommaren så kunde jag bara bekräfta vad mamma sagt dagen innan. Din hund har ont, väldigt ont. Ringde då till veterinären akut och bokade tid. Bar ut hunden i bilen och åkte ut med henne för att rasta henne en sista gång. Hon gick på tre och nästan på frambenen av smärtan men gjorde både ettan och tvåan samt ett lamt försök att springa efter några sjöfåglar i vattnet. Väl hos veterinären fick hon en lugnande spruta och jag satte mig med henne ute och smekte och kliade henne. Tillslut somnade hon som hon gjort massor med gånger med huvudet på mitt lår och kroppen längs benet. Jag vet inte hur länge jag satt med henne så allt medan tårarna rann längs kinderna. Tillslut kom min veterinär och vän sedan länge ut och ville hjälpa mig in med hunden. Jag bar henne själv, ville inte överlåta det till någon annan. La sedan handen under hennes kind samtidigt som jag smekte hennes bringa och la huvudet mot nacken på henne samtidigt som jag viskade lugnande i örat på henne. Så har hon somnat massor med gånger hemma och jag tror hon var medveten om min närvaro även om hon var rejält drogad. Sedan fick hon sista sprutan och jag kunde.inte känna att hon ryckte till ens. Hon lämnade mig som hon kom. En hand som smekte henne hela vägen över till andra sidan. Sedan satt jag kvar med henne i och strök henne i minst en halvtimme efter att hon dött. Men just nu känns det som att man vandrar en lång ensam och ödslig väg mot sin egen exit. Det är ingen som kommer och ställer upp sig för att bli vält på rygg i famnen, Ingen som tokskäller för att jag sitter för länge vid datorn och ingen som trycker nosen mot armen för att få sin del av kakan från fikabrödet. Väl medveten om att beslutet var logiskt rätt och absolut rätt för min fyrfota vän så säger hjärtat något annat. Helsike vad jag kommer att sakna dig vännen! Som jag alltid sagt; Om det finns ett liv efter döden och hundarna inte är välkomna dit människorna är så vill jag vara hos hundarna

Vet precis hur du känner det, var med om samma sak för ett par år sen med min tik, höftledsdysplasi sedan födseln men blev 9 år (efter en lyckad operation vid 1 års ålder).

Saknaden och smärtan efter förlusten går inte att beskriva.

Jag lider med dig.

Den som säger att det är ju bara en hund har inte en aning om vad riktig vänskap är.

Fin beskrivning av er vänskap! Beklagar sorgen, ett hundliv är allt för kort!

Beklagar sorgen, är så jäkla tungt när det blir dags. Jobbigt som ...... men minnena finns alltid kvar även om det är en klen tröst just nu. Lider med dig.

Beklagar sorgen !

Beklagar sorgen!

Usch vilken tråkig läsning men samtidigt mycket fin. Hoppas att min nya lilla Axa blir en lika fin vän. Beklagar massor din förlust.

Vilken häftigt hund!! Förstår att det var svårt detta.. 

Beklagar sorgen.

Beklagar sorgen av en familjemedlem...alltid så tråkigt men Axa jagar vidare på evigt gröna ängar och strålande fjärdvatten med Diana.

Beklagar Nils I

Det kändes i själen att läsa ditt inlägg!

Beklagar sorgen

Beklagar, alltid mörker när det sker. Har sörjt hundar mer än folk så jag vet vad du går igenom.

Tack för era kondoleanser. Jo jag är inte ensam om att behöva åka till veterinären för att hjälpa en hund att bli fri från sina plågor. Har åkt med tre till veterinären hittils och några med hagelgevär själv. Något jag absolut inte rekommenderar någon. Men vissa hundar fastnar lite extra i minnet och själen. Det här var en sån. Visst var hon som vorstrar är när hon kom lös och kunde hitta på fanstyg. Men mot människor och i synnerhet små barn så var hon det mest underbara jag sett. Hon var i det närmaste mänsklig i sitt sätt att visa tillgivenhet. Vet inte många hundar som vill kramas utan att slicka en i ansiktet. Det gjorde den här och hon kunde krypa upp i famnen och riktigt trycka sig baklänges samtidigt som hon la huvet mot kinden eller sätta sig framför och likt en katt trycka in pannan mot min panna för att få massage. När hon trivdes som mest så kom det små smackande ljud från henne. Jag är fortfarande som en mört i ögonen fast jag vet att jag gjort det enda rätta. 

Beklagar din sorg. 

Du beskrev henne så himla fint. 

Beklagar sorgen

6 hours ago Nils l sa:

Tack för era kondoleanser. Jo jag är inte ensam om att behöva åka till veterinären för att hjälpa en hund att bli fri från sina plågor. Har åkt med tre till veterinären hittils och några med hagelgevär själv. Något jag absolut inte rekommenderar någon. Men vissa hundar fastnar lite extra i minnet och själen. Det här var en sån. Visst var hon som vorstrar är när hon kom lös och kunde hitta på fanstyg. Men mot människor och i synnerhet små barn så var hon det mest underbara jag sett. Hon var i det närmaste mänsklig i sitt sätt att visa tillgivenhet. Vet inte många hundar som vill kramas utan att slicka en i ansiktet. Det gjorde den här och hon kunde krypa upp i famnen och riktigt trycka sig baklänges samtidigt som hon la huvet mot kinden eller sätta sig framför och likt en katt trycka in pannan mot min panna för att få massage. När hon trivdes som mest så kom det små smackande ljud från henne. Jag är fortfarande som en mört i ögonen fast jag vet att jag gjort det enda rätta. 

Här har det oxå passerat en del hundar, men jag klarar inte av att göra det själv. Nu har vi turen att vår vet brukar komma hem till oss, både för valp besiktning och de mera tråkiga stunderna. Det är skönt att våra kära får somna in i sin vanliga hem miljö, det gör det lite mindre dramatiskt. Sen är det skönt att låta tårarna komma när man kan krama om de som är kvar och få lite tröst där. Men när man läser i denna delen av forumet så kommer det alltid en tår eller två, när minnena kommer tillbaka och man påminns om att ett hundliv är alldeles för kort.

Krama om era hundar och behandla dem på bästa sätt.

Fint skrivet Nils, ju äldre man blir ju jobbigare. Borde det inte tvärtom? Hoppas du kan finna dig en ny vän.

En högre makt bestämde också att Axa var din och att hon skulle följa dina steg.
Men som alla följeslagare, så kommer den dagen det är dags att gå skilda vägar. 

Ett tufft beslut! Men vad gör man inte för bästa vännen?

Beklagar Nils, att Axa inte längre finns vid din sida. 

Beklagar.....

Känns piss och för varje dag som jag ser min  Labbe Eddie, han har inte ont, men däremot halvdöv och trött, så påminns man om vad som komma skall och jag bävar verkligen för det.

Man kan vara en tuff jävel på många sätt tycker man, men när jag tar bort min hund då är det inte mycket med mig.

ussschh, beklagor sorgen, verkade som en underbar kompis

Beklagar sorgen !

På 2016-09-06 at 07:11 strävhår sa:

Fint skrivet Nils, ju äldre man blir ju jobbigare. Borde det inte tvärtom? Hoppas du kan finna dig en ny vän.

Ja det blir bara värre med åren.. Beklagar sorgen