Var ute med wachteln i söndags för råjakt men i samma område finns det även svin. Släppte honom som vanligt och han stack iväg men jag tyckte han hade "annorlunda fart". Han har en förkärlek att skälla på fågel och mycket riktigt så började han skälla men skallet var mycket grövre än vad det brukar vara. Jag kom så småningom fram, han tog ögonkontakt och fortsatte mala på. Mycket riktigt så hade han ställt ett svin. Jag såg tyvärr inte vad det var för svin men han fick igång det efter ett par minuter så det yrde i riset och ungranarna. I typ samma ögonblick som grisen for iväg kom han till mig så jag kopplade han och berömde.Jag tyckte det räckte så. Skoj med första svinkontakten för min hund. (11 mån på julafton, hunden alltså..... ;D ;D ;D)

Mvh

Gratulerar det låter ju inte så lite skoj ,det där ger nog mersmak både för hund och husse.Själv väntar jag spänt på att springa på nån gris med min hund som är 15,mån. Lycka till :D

Kul.

Ett bra tips är att prova i ett hägn så att hunden vet vad som väntar om grisen gör utfall hunden. Min blev väldigt förvånad när grisen gick mot honom, fick skrika till honom att han skulle springa undan. Min har också ett helt annat skall när det är gris på gång.

Grattis Ando med jycke!

Hade själv en misstänkt griskontakt i helgen. Det blev lite bråttom på e.m då tanten bjudit hem ett par vänner på kaffe (sicket sätt när hund och husse ska leta gris  :-). Så i samma sekund de drar på sig och sina barn ytterkläder så drar jag på pejl och skogskläder.......ja, pejlen på Nitro och paltorna på mig då. Formligen rusade ut och tanten ropar..........SE TILL ATT DU ÄR TILLBAKA TILL MIDDAGEN......hmmm...äta kan jag ju göra när  jag har tid tänker jag...har ju precis bäljat i mig säkert en 70:is kaffe.

Hann dock inte mer än cirka 750 m hemifrån innan hundar ylar iväg efter ett Rå, borta i 4 min, tillbaka till husse med en blick som säger "Sir, mission accomplished, sir". Iväg på ett nytt sök, ser honom på väg tillbaka, han tar en löpa som antagligen är lagd av samma Rå innan vi fick kontakt första gången, gnyr lite tills han kommer fram till första upptagsplatsen sen var det inte så roligt längre. Tillbaka till husse för ny rapport "inget mer just här"!!

Vi knatar vidare, vovve och jag kollar hur vi ligger till i tid (middagen ja) inser att jag att om jag tar en lång lov åt vänster och vänder sakta upp mot hemmet så kan det kanske passa i tid, sagt och gjort!!

På hemvägen passerar vi en relativt tät granplantering, hunden ska givetvis in där vilket vi båda är tämligen överens om är en god ide. Upptaget kommer i form av två, tre tunga grova skall.......sen jävlar i mig brakar det lös i halsen på honom, en jämthund på 1.70 m i manken skulle bli avundsjuk på det skallet.....fösöker räkna tempo....uppskattar det till 60-70 skall per minut.......jag njuter i ett par minuter innan jag kommer till insikt att det här vill jag se.....skyndar långsamt in i det täta helvete till plantering (på alla fyra bitvis) när jag har uppskattningsvis 25-30 meter kavar till hunden så börjar det röra på sig åt höger från mig sett, så jag hoppas att det ska vända upp mot mig...det hade varit intressant att stå näsa mot tryne utan bössa  .

Tyvärr inträffar detta inte utan det fortsätter höger/österut, skallet blir tätare som det alltid blir hos Nitro när det rör på sig och han har god kontakt. Drevet går ur hörhåll men vänder innan dess söderöver och försvinner.....27 min senare så hör jag hunden på väg i bakspår mot upptagsplatsen.

Visst F*N, middagen.....långa benet före och hann ju givetvis inte i tid.....tantens halvsura uppsyn bräckte inte leendet i min nuna, och efter en kortare redogörelse så mjuknar hon och tycker faktiskt att det må vara hänt när hunden faktiskt gör vad han är införskaffad till......till saken hör att jag faktiskt tror att hon menar det nuförtiden.

För övrigt så är Nitro en lycklig bastard (Wachtel/Jaktlabbe) med misstänkt ADHD, DAMP, MBD, Tourettes Syndrom samt konstaterad dyslexi då allt med eller utan text går att äta!

Vi känner oss redo för en svängom på Koberg till helgen (återkommer antagligen med en rapport om de bravader som blir eller uteblir där!!

Lev gott, säsongen är kort!!

Hog

 

Citerar mig själv ;D

Gratulerar det låter ju inte så lite skoj ,det där ger nog mersmak både för hund och husse.Själv väntar jag spänt på att springa på nån gris med min hund som är 15,mån. Lycka till :D

Då var det dags för rapporten från Koberg.

18 skyttar.

20-tal hundar av varierande storlek och typ.

3 såtar.

98 skott avlossade.

36 dovhjortar

11 Vildsvin

samt 6 eftersök som ej påbörjats vid samlingen efter 3:e såten (1 eftersök var vildsvin).

Sammantaget så får jag det till 53 vilt på dessa 98 skott.

Vad det gäller min hund så jobbade han bra, jag orkar dock inte gå närmare in på hans bravader då jag för tillfället har mycket annat som upptar mina sinnen just nu. Vi får väl se om jag har anledning att återkomma till detta längre fram.

Om det sen kan kallas jakt vet jag inte.......slakt kanske kunde vara ett lämpligare ord.....men detta hänger väl kanske mer ihop med vad man har för färg på blodet som rinner i våra ådror  : än hobby och fritidsintresse.

Lev väl

Hog

På Koberg ligger väl avskjutningen normalt på detta antal fällda vilt per jakt eller......

Är inte det ett stort gods i Västergötland?

Känner några som jagar där då och då och de berättar om fantastiska jakter.

Jo, det är väl så det är!!!

Men hur det än är med "vanligheten" i det, så tillhör jakten på Koberg nåt av vad vi kan kalla abnormitet.

Jag tyckte det var skitkul, min vovve likaså.

Sen är jag övertygad om att jakt med den vilttillgången kan förstöra vilken hund som helst, om jag uttrycker det såhär, jag skulle aldrig för mitt liv jaga in en vovve där.

Jag väntar mest på nästa säsong, då mitt mål är att få komma dit på en "tackjakt", för det kan nog vara riktigt kul att få "jaga" på en sån mark en gång iaf.

Hog

jag hjälper till på några gods och jag brukar bara ta med dom rutinerade hundarna för tar man med ung hundar på sån mark så kan man räkna med att man kan hämta den någon stans

Fördelen med dessa jakter är att man inte någon annanstans kan få så mycket kontakt med gris, har man en jycke som på allvar måste gå i närkamp med dem så är det kanonbra! Sen tycker jag att det är kul att gå på marker där det är mycket vilt, de är inte där för att det är skoj utan stället lägger ruggiga summor på utfodring med mera.

Nackdelarna är att jyckarna blir osjälvständiga, börjar sticka på andra hundars skall och söket blir lidande.

Har man sedan en unghund som är på vippen att bli för skarp så är det direkt dumt att släppa i dessa sammanhang, det är bara en tidsfråga innan jycken kutar in på ett stånd och sedan tar hundarna grisen själva.

Mvhc!

Visst är det trevligt att jaga på godsen och större gårdar men fy fan vad dåliga hundarna blir av det, har märkt det från 1 januari då jag bara jagat i privata lag att hundarna inte är som dom brukar vara, sämre sök, dålig återgång mm mm och nu borde hundarna vara som bäst...

en yrkesjägare jag känner benämner inte godsjakterna som jakt utan som dom skånska godskrigen