Sagan om vår underbara borderterrier Artur fick ett abrupt slut i söndags då han blev påkörd av en bil och omedelbart avled, enligt de vittnen som såg kollisionen. Bilföraren stannade inte ens. Våra barn (2,5 och 4 år) och deras morfar kom till platsen just efter det hade hänt så barnen fick se alltihop. Särskilt dottern som är äldst tar det hårt, hon vaknar på nätterna och säger att hon saknar Artur, även sonen säger att han drömmer om honom. Det gör ont att se sina barn reagera på förlusten.

Vi var bortresta och hade hundvakt och fick beskedet på väg hem från Arlanda. Sorgen och tomheten är vedervärdig.

När han endast var fyra månader drabbades han av hälta som senare visade sig vara en fraktur i skulderbladet, vi har kämpat med rehab i olika former sedan dess och nu såg vi änden på det, han började verkligen komma i god form. Så vemodigt att han aldrig riktigt fick chansen att visa hur duktig han kunnat bli.

Han skulle ha fyllt ett år den 14/9...

 

Tack för allt Artur, du har lärt oss så mycket och vi kommer alltid att sakna dig!

beklagar. 

Beklagar sorgen

Å fy så tråkigt! Beklagar verkligen å vilken extra otur mitt i allt att barna måsta hamna mitt i å se sin älskade vovve död på platsen...

 

Mycket tråkigt. Beklagar. /P

Beklagar massor! 

Beklagar eran sorg och förlust å det djupaste.

2 hours ago PeterC sa:

Bilföraren stannade inte ens.

Satans förbannade förarhelvete  !!!

Fan är det för fel på folk? Klart man stannar!

För ett par månader sedan när jag åkte till jobbet låg jag bakom en Mercedes sprinter på 60väg. Han plöjde rakt över en gräsandsfamilj som gick över vägen trots att mötande trafik stannat och blinkat åt honom i 150m innan han kom fram till änderna.

Det rasslade till under bilen och kvar på vägen låg alla utom andhanen. Honan fick jag lov att gå ur bilen och avsluta.

Beklagar!

Beklagar sorgen!

Artur var ett härligt namn på en borderkile, beklagar den allt för tidiga förlusten. 

Men fan så vidrigt... De där jyckarna är ju oftast extremt mycket hund i liten förpackning.. Någon stackare som sjabblat med hundvakteriet som mår piss just nu 

Beklagar sorgen, alldeles för tidigt. Blir både ledsen o förbannad när man hör hur det gått till.

Beklagar er förlust

Så fruktansvärt trist och onödigt, beklagar 

Tack allesammans.

Ingen skugga ska falla över vår hundvakt, det var några olyckliga omständigheter som gjorde att det blev som det blev.

Vi har vittnen till olyckan som stannade när dom såg Artur på vägen. Dom försökte varna en mötande bil med blinkande ljus mm men den bilen bara körde och kollisionen var ett faktum, sedan fortsatte den bara...

Polisen kontaktades för att anmäla smitning men dom ville inte ens ta emot samtalet, än mindre åka ut till olycksplatsen så någon anmälan gjordes inte.

Det är så tomt här hemma, hela familjen går liksom i andra tankar mest. Senast igår kväll satt lilla sonen på pottan och sa: "Pappa. Vi glömme inte Atur". Då var det inte långt till tårarna.

Det hemskaste hände

Sonens ord sved även i mitt hjärta. Så liten men så förståndig. 

En familjemedlem har gått bort och jag kan bara beklaga det djupaste. 

På ‎2017‎-‎09‎-‎08 at 09:54 PeterC sa:

Han skulle ha fyllt ett år den 14/9...

 

Den här historien har berört mig djupt. 
Jag hoppas att svinpälsen som inte stannade och ställde till rätta efter sig (Obs: olyckor kan hända alla) har sömnproblem på nätterna.
Jag hoppas ni i familjen (när tiden är rätt) får en ny trevlig liten hundvalp som ni sen får glädjas åt länge.
Och jag hoppas att polisen förstår varför förtroendet för myndigheten kontinuerligt minskar.

Vila i frid Artur.

Tack Svend, uppskattar verkligen det du skriver.

Visst lutar det åt att vi kommer att ha en ny krabat när tiden känns mogen. Just nu kastas man mellan att vilja ta en valp omgående och att aldrig mer våga ha hund.

Nu när jakten drar igång kommer det att kännas så tomt. Men hur tokigt det än låter så, när jag åkte med Artur till veterinären för att få ett intyg på att han är död (för försäkringen) så pratade jag med honom och lovade honom att jag skulle jaga så mycket och bra jag kan för hans skull. Det tänker jag hålla.

Nåt som upprör mig lika mycket som själva smitningen från olyckan är snutasens reaktion att inte ens vilja ta emot å upprätta en anmälan! FAN va förbannad jag blir av sånt! Det bara förstärker mitt redan bottenkörda förtroende för snutar!   

Me de sagt hoppas även jag att ni snart har en ny liten krabat som förgyller er tillvaro...

 

Fy fan så tragiskt! dom där hundarna har en speciell plats i mitt hjärta. jag förstår vad ni går igenom och det går inte att beskriva i text.

Beklagar verkligen sorgen!