Jag går och grubblar på ett tråkigt problem. Det är dags för Dixie att vandra vidare, men årstiden ställer till det med tjälen. Som alla säkert förstått så är jag en jävla vekling med mina hundar och vill dem bara det bästa och skämmer bort dem. Dixie har en mycket stor juvertumör och hon har gått i jaktpension sedan två år då hon vart döv och ser lite dålig, men i övrigt är pigg, glad och verkar inte ha ont överhuvud taget. Frugans vän som är vet brukar komma hit och ge dem sista smöjelsen, och sedan begraver jag dem vid stora stenen på tomten. Men nu sätter tjälen stopp för den sista biten. Visst går det att kola/elda bort tjälen men det är så fruktansvärt mycket sten i backen så det är i princip omöjligt. Lägga henne i frysen och vänta kommer jag inte att göra så då återstår det att åka till vet och ta bort henne och lämna henne där. Det känns inte heller ok, lite ohedrande tycker jag det skulle vara för henne. Hon har varit för mig en trogen kanon jakthund för de jakter jag bedriver, och aldrig ställt till något skit. Vi tog bort en stor tumör på ena låret förra sommaren och det var sista operationen för henne, så vi tänker inte sätta kniven i henne igen då tiden ändå är nära.

Så är jag bara ego och vill ha henne vid "stenen" eller? Men hon mår ju trotts tumören bra så skall jag vänta en månad eller vad tycker ni? För det är ju inte mitt välbefinnande det gäller!!

Ps. Nu vart det jävligt tungt.

Tungt när vännerna inte mår bra.

Bara du kan avgöra när det är dags men jag kan ju säga hur vi gjorde med taxen när hon fick gå. Vi åkte till veterinären och fick det gjort och sedan kremering där vi fick stoftet. Det fick vi i en ”träurna” som man kan begrava (när tjälen tillåter) eller sprida stoftet där man vill. 

Vår tax fick ett sista släpp i vår skog där hon blev släppt första gången...

Mycket tråkigt Faxe Hoppas det löser sig.

 

Jobbigt 

Jag tänker precis som teknikdoktorn. 

/M 

När min boxer skulle lämna in fick hon besöka älsklingsvetrinären, hon gillade honom skarpt, och somna in, märktes väl när det var dags och ta det beslutet. Levnads gnistan försvann i ögonen, hon var som Dixie både döv och nästan blind av starr sista tiden med en och annan knuta och återkommande ljuver infektioner. Vi lät kremera henne och fick sen hämta askan i en papp urna!!

Blev ett mycket värdigt slut hos veterinären, så finns gnistan och hon inte verkar lida ser jag inte varför du inte skulle kunna vänta. Men är det dags är det och då kan du få hjälp av veterinären!

Fy fan va tråkigt faxe! Vet precis hur du känner...

Inte heller jag kan ju ta besluten åt dig men jag kan skriva hur jag tänker... Du kanske kan gå en liten medelväg. Eftersom du verkar vara god vän med veterinären skulle du ju kunna fråga om denne kunde komma hem till dig som vanligt å sen ta med sig tiken i en låda för "enskild kremering" som det heter. Du få hem en urna med stoftet som du sen väljer om du vill ha inne på hyllan eller gräva ner vid stenen så hon ligger med dom andra ändå till slut... Även om du är säker på att hon inte ha ont så vet både du å jag faxe att när man väl inser att det absolut inte finns nån återvändo så är det bäst för oss som är kvar i jordelivet att få det gjort snabbt för att så snabbt som möjligt kunna gå vidare... För går vidare gör vi men precis som med människor som står en nära så saknar man dom föralltid... 

Ps. Usch va många underbara vovvar vi haft som for genom huvet nu... 

Om hon är smärtfri så vänta.. Det är ganska värdefullt att ha dem hemma eller på samma ställe.. Jag känner en sorg för vi har två olika platser där vi har våra vänner begravda nu efter att kompisarna som bodde på första gården sålt. Ella, Fancy, Hampe och Kane ligger ute i Skepptuna medans Argo och Wilda ligger ute på Norrby.. trist. Så om det är möjligt så satsa på stenen där om ngn månad eller nåt. 

Inte ett jävla dugg avundsjuk på vad du har framför dej.. dock verkar det ju som hunden gjort lite patron-ur och det underlättar en smula..

2 hours ago Hipshot sa:

Om hon är smärtfri så vänta.. Det är ganska värdefullt att ha dem hemma eller på samma ställe.. Jag känner en sorg för vi har två olika platser där vi har våra vänner begravda nu efter att kompisarna som bodde på första gården sålt. Ella, Fancy, Hampe och Kane ligger ute i Skepptuna medans Argo och Wilda ligger ute på Norrby.. trist. Så om det är möjligt så satsa på stenen där om ngn månad eller nåt. 

Inte ett jävla dugg avundsjuk på vad du har framför dej.. dock verkar det ju som hunden gjort lite patron-ur och det underlättar en smula..

Det är precis vad hon gjort så jag har förlikat mig i tanken sedan länge. Hon vart dålig ett tag i höstas men det gick över på en vecka så jag har avvaktat.  Nu är hon ju inte direkt dålig nu förutom att ålderns rätta börjar märkas mer och mer. Men i morse så kändes det nästan som om det var dags för här i huset kommer det inte att bo kvar några hundar som lider och har smärta. Då det är min skyldighet enligt mig att då tända en stjärna till på hundhimmelen. Fortsätter hon att vara pigg för sin ålder så väntar jag in tjällossningen och så blir det stor stenen för min prinsessa.

Mycket tråkigt. Min bästa kompis ligger i en träurna i bokhyllan i väntan på våren. Då ska hon få vila ut under paradisbusken. 

Tråkiga saker sånt här, oavsett tjälfritt eller inte. Lider med dig Faxe 

Men du som jobbar inom byggsvängen måste väl kunna få hem en liten grävare?

Väldigt tråkigt faxe  lider med dig. Aldrig ett roligt beslut 

Tråkigt, kremering och urna är nog en vettig kompromiss om det är dax för henne att jaga vidare..

Tråkigt faxe!

Känner med dig! Väntar själv på att tjälen skall släppa.

Nu verkar min gamle vän inte ha ont! Men han har en smärttröskel som ett berg! Går med ständiga öronproblem och klåda. Nu har han fått en Fettknöl så jag tror att det snart är dags för honom.

 

//Danielj

Usch, hemskt när det blir dags. Är hon glad och inte påverkad av det så är det ju ett svårt beslut. Är du tvungen och för hennes bästa så är ju kremering och låta henne vila vid stenen senare i vår ett bra alternativ. Men det är ju bara du och dina närmaste som kan bedöma detta. Lider med dig för det är så jobbigt när det börjar bli dags

Hemskt ledsen för er skull! Detta är medaljens baxida, helt klart! Ju kärare jycke, desto större dilemma! Vi har kremerat, och det känns bra. Du behöver inga tips eller råd från mig: du verkar vara en hundmänska av rang, så ditt beslut är det rätta!

Varma tankar

p.