I veckan bestämde vi oss, på söndag får det ske. Linus har under hösten blivit jobbigare och jobbigare. Efter en Annaplasma infektion som satte sig på hjärnan vid tre års ålder så har det varit en väldigt annorlunda spaniel som vi haft. Väldigt osocial och morrig här hemma, men på jakten har han fungerat bra. Vi har vant oss att ha en hund som helst legat bakom soffan och morrat litegrann i stället för att ligga i soffan och gosa. När vi skaffade Linda så eskalerade det med morrandet. Dock bara när hela familjen var hemma. När hundarna var själva så låg de i samma korg och det var inga problem. I våras så upptäckte vi en klump i bukhålan och då sa vi att  när vi märkte att han blev påverkad och börja må sämre så skulle han få vandra vidare. Under hösten har vi märkt att både hörseln och synen i stort sett försvunnit och den senaste månaden har han fått sova i tvättstugan på nätterna med ljuset på. I mörkret så låg han bara och morrade och skällde. I veckan som gick så har han tappat balansen ett par gånger och bara ramlat omkull. I början av veckan så kände sambon över honom och upptäckte fler och större klumpar i bukhålan så när vi märkte av problemen med balansen så bestämde vi oss. 

I dag så åkte hela familjen ut till gården och så tog vi en svamprunda i skogen med bara Linus. Jag hade tagit med drillingen för att lufta den och Linus var på toppenhumör. När vi kom tillbaka till gården så släppte vi ut Linda och så fick hundarna äta så mycket vindruvor de ville i växthuset. Efter lunch så tog övriga familjen farväl och körde hem och jag tog mig ner i hagen med en spade för att hitta en fin plats. Väl nere i hagen så sken solen på en av de stora ekarna i ekbacken så där fick det bli. När jag var klar så gick jag och hämtade Linus, Qvadden och lite vildsvinskorv. Linus, som nog trodde på lite skat-jakt kom som ett skott och följde med ner. Efter att ha käkat några korvar fick han jaga vidare själv.

Ska leta upp en stor speciell sten och lägga på graven. Sen sätter vi nog en mässingsplåt där.

Linus var vår första jakthund och han har sen 2007 i stort sett alltid varit med mig. Kommer vara lite sorgset att inte ha en spaniel som man kan ha lös, alltid.

Och så lite Linus bilder också.

Valpbilder:

Unghund:

Spaniel som kutat runt bland maskrosorna på vallen:

Olika jaktbilder:

 

 

 

 

 

 

Beklagar. Rätt beslut är aldrig ett lätt beslut när jaktkamraten ska få jaga vidare.... ?

Beklagar sorgen!

Fan vad tråkigt.. dock på något sätt ändå ett..mindre svårt.. beslut med tanke på sjukdom och skit. Riktigt jävla fin spaniel!! 

Vårda minnena ?

Beklagar verkligen ?

Men ett fantastiskt fint sätt som han fick sluta sina dagar här bland oss.

Beklagar sorgen. På tok för korta är dom hunnliven... Ni fick ett fint värdigt avslut tycker jag...

Beklagar så mycket.

Fins inget att kommentera till det fina du skrev om hunden.

Nu har han det bra. Ta hand om er själva.

Beklagar.

Beklagar.

Tänk på att vindruvor och hundar kan vara en dålig kombo.

19 minutes ago strävhår sa:

Tänk på att vindruvor och hundar kan vara en dålig kombo.

För Linus del så spelar det inte så stor roll men vad är det som är dåligt? Båda hundarna har varit /är bär tokiga och käkar allt de kommer över i markerna. Inklusive vindruvor och tomater i växthuset.

Beklagar sorgen, hoppas alla fina minnen växer fram efter ett tag. Värsta dagen som hundägare?

43 minutes ago M-Ola sa:

För Linus del så spelar det inte så stor roll men vad är det som är dåligt? Båda hundarna har varit /är bär tokiga och käkar allt de kommer över i markerna. Inklusive vindruvor och tomater i växthuset.

Beklagar er sorg.

Beklagar! Beundrar styrkan och hedrar dig för hur fint du skötte avskedet. Helgen bjöd på fantastiskt väder och en vacker viloplats för din jaktkamrat Jag blir alltid berörd när jag ser att någon här på forumet skrivit en runa över en insomnad jaktkamrat, hundliv är korta, jakthundars liv ibland kortare. Tack för att du delar med dig!

/M

Tycker att det är väldigt fint att ha styrkan att ta med en hund på en sista jakt. Så ska jag själv göra den dagen. Det är värdigt. 

Kan bara beklaga er sorg. Inser att jag har en Spanieldam vars bana börjar närma sig slutet ( 10,5 år).

Men en krigare utan dess like. för 10 dar sen fick hon en normal stor Dovhind hon drev bukskjuten framför sig, men sin vana trogen gällande skadat vilt, hängde hon i och drog ner efter 3 - 400 meter så jag kunde avsluta.

Men nog om henne jag trodde för ett par år sen att jag lätt skulle fixa det du beskriver, men inser nu att jag inte fixar det?

Tur att man har bra Veterinärer som kan komma hem och hjälpa till.

All högaktning för att du orkade att fixa ett så bra slut?

12 hours ago Mulle mek sa:

Kan bara beklaga er sorg. Inser att jag har en Spanieldam vars bana börjar närma sig slutet ( 10,5 år).

Men en krigare utan dess like. för 10 dar sen fick hon en normal stor Dovhind hon drev bukskjuten framför sig, men sin vana trogen gällande skadat vilt, hängde hon i och drog ner efter 3 - 400 meter så jag kunde avsluta.

Men nog om henne jag trodde för ett par år sen att jag lätt skulle fixa det du beskriver, men inser nu att jag inte fixar det?

Tur att man har bra Veterinärer som kan komma hem och hjälpa till.

All högaktning för att du orkade att fixa ett så bra slut?

Det blev några riktigt bra hundar i den tiklinjen...