Så var vi tills slut tvungna att avliva våran Pointertik Tjäderhedens Pippi just efter fågelpremiären. Så oerhört trist. Korsbandet hade brustit på andra benet bak. Hade opererat det första benet några år tidigare. Då tappade man sugen totalt, hade planerat att ta en kull i henne och behålla en valp, nu blev det inte så. Blev så jag så småningom köpte en valp från annat håll istället men det är en annan historia. Efter operationen gick det jaga 1-2 tim och underlaget fick inte vara allt för hårt. Väldigt många fina minnen av en duktigt jakthund och fin kamrat. Skjutit alla jaktbara fågelarter som man jagar med stående fågelhund på våra breddgrader. Första åren framförallt orre och en del tjäder. Beroende på vad det fanns mest gott om för säsongen. Men även ripor och järpar. Efter operationen blev det framförallt morkullor men givetvis även en del gråfågel. Fågelfinnare av rang som ibland fick rycka in och leta rätt på påskjutna rävar och även bäver vid något tillfälle. Apporterade all slags fågel även kråk och måsfågel.

När jag gick förbi graven några dagar efter att vi avlivat henne och såg att barnen hade pyntat graven var det svårt att hålla tillbaka tårarna. Åttaåringen hade lagt sin finast sten där (den äggformade, finns även en hjärtformad som inte syns på bilden) och tioåringen hade satt en tjäderfjäder. Var ute en stund extra innan jag gick in till barnen så de slapp se sin far ledsen.

Skrivit mer i jaktdagboken och lagt in fler bilder där.

Även fast det gått mer än två månader var det lite jobbigt skriva dessa rader. Saknar dig vännen.

Jag tycker inte du behöver dölja inför barnen att du är ledsen över att ha mist din kamrat. Det är större män än du som har gråtit en skvätt. 
Beklagar sorgen och förlusten.

Tack. Jo de har sett pappa ledsen. Vi pratade mycket före varför vi skulle ta bort hunden och jag satt i soffan och höll om barnen. De var också ledsen även om man reagerar på olika sätt. De var mest oroliga att det skulle bli spänningar mellan de två hundar vi har kvar när vi skulle ta bort gammalhunden. Det har emellertid gått bra med hundarna.

För egen del tog jag ut det mesta av sorgen före avlivningen då jag misstänkte att det var korsbandet som brustit.

Minns när jag sa åt barnen då vi skulle operera Pippi för några år sedan att det inte var säkert att hon skulle kunna jaga igen. Sonen var tyst en liten stund innan han säger. -men pappa du kanske kan skjuta någon tjäder ändå? Chilimarinerad tjäder är och har varit favoritmaten i detta hus.

Beklagar sorgen!

Beklagar också sorgen, det är riktigt jobbigt när det blir så. Hoppas dom fina minnena fyller på efter hand. 

Här kan tårarna komma lite då och då flera år efteråt, när man tänker tillbaka på de hundar man haft. Beklagar er saknad!!.

Beklagar! 

Fan vad ledsamt ? Det är en överlag jävligt tung area detta.. 

Jag tänker fortfarande, nästan dagligen, på några av de våra som vi tagit bort. Så denna stjärna lär nog hänga med dej ett tag framöver...

Så trist, beklagar.

Tråkigt men rätt beslut, en jakthund skall få jaga.

Beklagar!

Usch så tråkigt, men rätt hanterat ändå. Beklagar verkligen