Vi diskuterade tidigare om att föra lite statistik på antal skott/fällda fåglar under toppjakt. Skulle vara kul att höra vad ni kommit fram till!

Mitt eget resultat är bra (tycker jag).

Cirka 85% av skotten har resulterat i död fågel i säcken. Resterande % utgörs av ungefär lika del helbommar och skadskjutningar. Ett klockrent bukskott där jag inte hittade fågeln annars bra skott som dock "skurit" genom fågeln vilket kan resultera i lång glidflykt men säker död.

Kan försvara mina dåliga skott med en felmonterad ljuddämpare som numera kasserats!

Jag är alltså mycket nöjd med skyttet hittills i vinter och antar att det beror på att jag slutat med långhållsskytte vilket enligt mig ALLTID är ett chanstagande! (Vilket iof kanske allt skytte är...) Ett långskott har jag skjutit, kanske av gammal (o)vana vilket lyckades men lika gärna kunde skitit sig.

Visst har jag smugit bort en del fåglar i mina försök att ta mig närmare men istället sluppit de eftersök pga långskott som ofelbart inträffar oftare än vid korta skott.

Det känns bra!

Jag vädjar till toppjägarna att hålla igen på långskjutandet vilket tyvärr blir allt vanligare, och kom ihåg att avståndsmätare inte garanterar bra träffar på långa avstånd eftersom så många andra faktorer än att bara veta exakta avståndet spelar in!

Ja, jag har ju som sagt inte hunnit eller har haft samma möjlighet som i fjol till att toppjaga, jag har endast varit ute 5 ggr. Men 4 av de gångerna har jag fäll en orre och faktiskt så är jag 100%

4 skott 3 tjädrar hittils på toppjakten, 80, 115, 115 m, då sköt jag samma tupp som jag bommat på när han slog i nästa topp. Nåt tiotal i höst för spetsen, där 100% som vanligt med 22WM.

Håller med till 100% Rödingfiskarn!! Långhåll på tjäder är förutom de chanstagningar du nämner i regel helt onödigt. Förkastligt skulle jag vilja säga. Sen vad som är långhåll varierar mellan skyttarna och deras utrustning men +150m med lite "naturliga hinder, vind, rekylupptagning etc kan nog betraktas som långt för alla utom de riktigt drivna bbänkskyttarna. Dessutom går ju för bövelen så gott som alltid att komma in på 100-120 m! Har skjutit fler under 100 än över 100 m genom åren. Stöter man får man ju dessutom ofta fler chanser, tjädern är ju generellt ingen långflygare som orren kan vara. Var in 4 gånger under 100 m på samma tupp i söndags trots relativt "oseriös" ansmygning, hade dessutom en icke vitklädd ickejagande kompis med mig fram på fåglarna. Sköt dock aldrig pga av att jag inte litade till bössan till 100% efter en bom på 101m tidigare och ett dåligt skott på 115m på sammma tupp som vi hittade.

Däremot vill jag ge dig bannor för nåt annat Rödingfiskarn  >!! Är övertygad att du skulle kapa bort ytterligare några skadskjutningar.

Du nämner i en annan tråd att du testat Diamon line. HAr själv skjutit med fältvarianten sista åren (tätast i min bössa). Men tipsa om att limma igen hålspetsen!? Gissar från din fågelförsäljningstråd (som jag ej läst och därmed ej har synpunkter på) att du säljer fågel för stoppning för att optimera intäkten. För de som jagar tjäder för att äta och vill göra detta så etiskt riktigt som möjligt är det synnerligen korkat att sträva efter ett utgångshål lika stort som ingångshålet, marginalen blir lika med noll och skadskjutningarna ökar!!! Det är bara bra om det "dammar till" i fågeln. Sitter kulan där den ska under ryggplåten försvinner inte ett gram kött ändå! Tar det lågt i brösten visst blir det sönderskjutning men tar en limmand DL där ser du ju aldrig fågeln igen, vad har du då för glädje av det lilla utgångshålet? Visst vid skott rakt bakifrån kan du få problem men då kan man väl undvika det och smyga runt i värsta fall. Resonemanget med köttförstörande kulor haltar ofta eftersom alternativen vid de bröstsönderskjutna fåglarna ofta skulle vara att man aldrig hittat dem utan köttförsytöringen. Ser absolut ingen skillnad i att välja att skjuta rådjur, älg etc med helmantel, de skjuter du ju dessutom där det sitter en massa kött! Betydligt bättre förutsättningar att hitta igen en lungskjuten älg med helmantel, den springer ju undan på backen!!

Kan tillägga att jag ej rekommenderar DL pga låg effekt, beter sig mer som en ren helmantel, Scenar "slår till" bättre men trivs tyvärr ej i min bössa  :'(

Diskutionen om lämpliga metrar under toppjakten har vi diskuterat flitigt på jaktsiden tidigare. ;D De orrar som jag skjutit har varierat mellan 110 upp till 180 meter. Men jag säger så här, jag håller med er ang lämpliga håll, men har man en mycket väl inskjuten bössa och att man ligger på skjutbanan då och då samt att man skänner att man kan lita på sin bössa då tillfället kommer, då behöver inte 150 till 200 meter vara ett chansskott. Men som sagt, vädret ska man även ta stor hänsyn till.

(nu blir det väl en massa stojj igen ;D)

Jag började den ovanligt tidiga säsongen med blyspets eftersom jag inte hade hunnit testa och ladda upp någon helmantel då jag precis bytt bössa och kaliber. Med Ballistic Tip sköt jag 4 orrar på 6 skott, de 2 bommarna kom till vid extrem skjutvinkel och de kan jag inte förklara. Den tuppen sköt jag senare så de tidigare skotten var klockrena bomskott.

Utvärdering av Ballistic Tip som kula vid toppjakt kan sammanfattas med att vid rena sidoskott gick kulan rakt igenom men vid skott rakt framifrån eller bakifrån så blev resultatet lite väl blodigt men det kan det ju lätt bli oavsett vilken kula man väljer.

Numera laddar jag min PPC med 5,8 grams Scenar och med den kombinationen har jag skjutit 5 tjädertuppar på 6 skott. Vid bommen så tog det mycket synligt i en kvist, jag sköt tuppen i nästa skott så det var verkligen en bom. Jag har även skjutit 9 orrar, skjutit 2 bomskott på orre varav ett troligtvis tog i en kvist och olyckligtvis skadskjutit 1 som jag inte lyckades hitta trots ihärdigt letande. Den hårda skaren som låg under en längre tid gav stora problem att få bra stöd men nu när vi har fått drygt 2 decimeter lössnö så är förutsättningarna mycket bättre för ett säkrare skytte. Scenarkulan tycker jag gör ett bra jobb, har inte skjutit sönder någon fågel än och kulan ger bra effekt vid träff.

Sedan jag köpte en avståndsmätare tidigare i höst så har jag den alltid i benfickan när jag åker för att jaga. Det visar sig att det avstånd som jag tidigare klassat som lagom med hjälp av ”ryggradskänslan” ligger mellan 140 och 170 meter. Trots att jag har 25x förstoring på siktet så tycker jag att en orre börjar kännas väl liten efter 200 meter och träffytan är ju inte så stor heller så då avstår jag hellre från skott. Kortast skjutavstånd den här säsongen hittills har varit en tjäder och det var 70 meter och det längsta är 180 som var på en orre.

4 skott 3 tjädrar hittils på toppjakten, 80, 115, 115 m, då sköt jag samma tupp som jag bommat på när han slog i nästa topp. Nåt tiotal i höst för spetsen, där 100% som vanligt med 22WM.

Håller med till 100% Rödingfiskarn!! Långhåll på tjäder är förutom de chanstagningar du nämner i regel helt onödigt. Förkastligt skulle jag vilja säga. Sen vad som är långhåll varierar mellan skyttarna och deras utrustning men +150m med lite "naturliga hinder, vind, rekylupptagning etc kan nog betraktas som långt för alla utom de riktigt drivna bbänkskyttarna. Dessutom går ju för bövelen så gott som alltid att komma in på 100-120 m! Har skjutit fler under 100 än över 100 m genom åren. Stöter man får man ju dessutom ofta fler chanser, tjädern är ju generellt ingen långflygare som orren kan vara. Var in 4 gånger under 100 m på samma tupp i söndags trots relativt "oseriös" ansmygning, hade dessutom en icke vitklädd ickejagande kompis med mig fram på fåglarna. Sköt dock aldrig pga av att jag inte litade till bössan till 100% efter en bom på 101m tidigare och ett dåligt skott på 115m på sammma tupp som vi hittade.

Däremot vill jag ge dig bannor för nåt annat Rödingfiskarn  >!! Är övertygad att du skulle kapa bort ytterligare några skadskjutningar.

Du nämner i en annan tråd att du testat Diamon line. HAr själv skjutit med fältvarianten sista åren (tätast i min bössa). Men tipsa om att limma igen hålspetsen!? Gissar från din fågelförsäljningstråd (som jag ej läst och därmed ej har synpunkter på) att du säljer fågel för stoppning för att optimera intäkten. För de som jagar tjäder för att äta och vill göra detta så etiskt riktigt som möjligt är det synnerligen korkat att sträva efter ett utgångshål lika stort som ingångshålet, marginalen blir lika med noll och skadskjutningarna ökar!!! Det är bara bra om det "dammar till" i fågeln. Sitter kulan där den ska under ryggplåten försvinner inte ett gram kött ändå! Tar det lågt i brösten visst blir det sönderskjutning men tar en limmand DL där ser du ju aldrig fågeln igen, vad har du då för glädje av det lilla utgångshålet? Visst vid skott rakt bakifrån kan du få problem men då kan man väl undvika det och smyga runt i värsta fall. Resonemanget med köttförstörande kulor haltar ofta eftersom alternativen vid de bröstsönderskjutna fåglarna ofta skulle vara att man aldrig hittat dem utan köttförsytöringen. Ser absolut ingen skillnad i att välja att skjuta rådjur, älg etc med helmantel, de skjuter du ju dessutom där det sitter en massa kött! Betydligt bättre förutsättningar att hitta igen en lungskjuten älg med helmantel, den springer ju undan på backen!!

Kan tillägga att jag ej rekommenderar DL pga låg effekt, beter sig mer som en ren helmantel, Scenar "slår till" bättre men trivs tyvärr ej i min bössa  :'(

Bra inlägg! Alltid kul att höra synpunkter från någon som verkligen testat det dom skriver om! Kanske var jag lite snabb att lovorda DLkulan, limmad. Men hittills har den funkat bra som sagt. Ser inga nackdelar i fråga om dödande effekt jämfört med scenarkulan! Har skjutit hundratals fåglar med scenar och fått många skärande skott med den, och många sprängningar! Har förstås inte hunnit få lika mycket statistiskt underlag för DL men nog kommer jag att ge den chansen eftersom jag hittills är nöjd!

I fråga om limning har du givetvis rätt, det vore jag dum om jag förnekade! Jag vill ha fåglarna så hela som möjligt och det får jag genom att limma kulorna. Hittills har jag inte kunnat se att fler av dom flyger efter bra träff, men fallet är nog ändå att det händer. Men det händer även med scenar! Och andra kulor också.

Då kulan går igenom en tjäder utan att träffa någon enda hårdare del såsom ett ben eller bara en kraftig vingfjäder uppträder fenomenet "skärskott". Detta tror jag kan hända oavsett vilken kula man använder! Skärande träffar kan man inte skydda sig mot, de kommer förr eller senare! Vissa kulor har förstås större benägenhet till detta. Givetvis dör fågeln  mycket snabbt efter en bra skärande träff men den kan ta sig långt och då kanske man inte hittar den.

Jag är lite kluven i frågan om att välja en kula som oftare spränger fågeln eller en som oftare skär fågeln och sökandet efter den perfekta (finns nog inte...) kulan fortsätter.

Den bästa kulan är nog en kula med mycket trubbig spets vilket jag använder vid jakt då skotthållen blir korta men de har så stor nackdel i form av dålig kulbana att man blir i mitt tycke alltför begränsad vid toppjakt.

Svår fråga det här och jag får väl återkomma efter säsongens slut då jag kan utvärdera DL bättre. Kanske kasseras den, men inte till förmån för scenar iallafall. missförstå mig inte, den är bra men inte perfekt!

Den bästa kulan är nog en kula med mycket trubbig spets vilket jag använder vid jakt då skotthållen blir korta men de har så stor nackdel i form av dålig kulbana att man blir i mitt tycke alltför begränsad vid toppjakt.

Jag använder Lapua ammo till min Ruger 243, den kulan är spettsig. Om man gämför den med Normas kula som är rund, vilken tycker ni är lämpligast och varför?

Normas kula till 243, visst är det Hornady du menar - den som inte ens är rund utan med trubbig spets? Jag använde uteslutande den till min förra bössa som var en 243:a. Den kulan anser jag vara riktigt bra vad gäller skottverkan kontra sönderskjutning. Kulornas Tyson! Har köpt hem en ask för att ladda upp till PPC:n men det har inte blivit av än. Enda nackdelen är väl lägre BC samt att jag är tveksam till om det är möjligt att få till samma precision som med en matchkula men om vi enas om att inte skjuta på längre håll än 150-170 meter så spelar det kanske inte så stor roll...

Vi diskuterade tidigare om att föra lite statistik på antal skott/fällda fåglar under toppjakt. Skulle vara kul att höra vad ni kommit fram till!

53 fåglar totalt i år (orre, tjäder, järpe och ripa), varav 32 med kula och resten med hagel. 1 bomskott med kula och 4 bomskott med hagel.

Skicklighet? Näe, troligen inte. Tur? Som en tokig

Av dom 32 så sköts alla i topp, även om många av dessa (mest orrar) sköts från gömsle vid spelplatser.

När det gäller den mer traditionella typen av toppjakt (snö och skidor) så har jag bara skjutit 6st orrar hittills. Alla 6 blev liggandes nedanför trädet dom satt i.

Skjuter med en Sako Varmint Laminat Stainless i kaliber 243 utrustad med en Leupold Vari-X III 6.5-20X50. Kulan är en Hornady 80 grains FMJ med Vo=940 m/s.

Vad blir det? Jo, 97% träff (med kula alltså). Tro mig jag svor som f-n när jag missade fågel nr 28.

/Roger

Här kommer en bild på några av de kulor som har diskuterats. Dessa är för 6mm och alltså även 243w.

Från vänster: Hornady 80gr som återfinns i Normas helmantel för 243w, Lapua Scenar 90gr och slutligen Lapua FMJBT 90gr.

Jag antar att man är dum om man byter ammo till Norma, om Lapuan skjuter inom en och en halv klisterlapp på 150meter. ???

Så länge man är nöjd med resultatet så finns väl ingen anledning att byta?

Hallen: Är det kulan längst till höger som Lapua använder till fabriksladdat eller är den ännu spetsigare?

Jag tror att den är ännu spetsigare.

Jag använder hornady 80 grains till min PPC.

Den fungerar mycket bra visst är precision och BC. lite sämre än match kulorna

men jag skjuter sällan på håll över 200meter då är hornady den perfekta kulan för mig.

Är det någon som vet villken BC hornady 80G. har??

Är det någon som vet villken BC hornady 80G. har??

Ballistics Coefficient: 0.261

Försämrade statistiken i helgen! Blåsten krånglade till det ett par gånger och en gång klantade jag till avståndsbedömningen. Fick lägga nästan en hel dag på ett eftersök efter en tupp som slutade i misslyckande tyvärr.

ja du rödingsfiskarn nu får jag äta upp att jag var kaxig i en tidigare tråd :-[ denna topp säsong har jag tappat bort en hel del fågel. avsaknaden av snö har ställt till det en del ca 20% har jag letat förgäves. har bara missat ett skott som var idiotiskt att avlossa pga blåst i kombination med långt avstånd.

Jo det brukar ju vara så! Skyttet kan fungera klanderfritt på flera tiotals fåglar men förr eller senare kommer missarna! Det är oundvikligt oavsett hur duktig man är. Toppskyttet har för många svåra och oberäkneliga faktorer med för att kunna vara 100 procentigt!