Stabilitet hos kulor med plastspets

Började grotta lite i det här med stabilitet och hittade två intressanta artiklar som behandlar att kulor med plastspets stabiliserar bättre än kulor utan plastspets. Eller egentligen att standardformeln för stabilitetsberäkning (Miller) inte tar hänsyn till att en kula med plastspets får ett större tröghetsmoment än en kula i motsvarande vikt med metallspets. Större tröghetsmoment är gynnsammare ur stabilitessynpunkt. Man förslår också en uppdaterad formel som tar hänsyn till plastspetsen. Det är inte svårare än att man inte räknar med plastspetsen i kulans längd.

Den här stabilitetskalkylatorn hos jbmballistics.com bygger på den nya formeln och där kan man jämföra vad man får för resultat enligt gamla formeln (om man sätter plastspetsens längd till 0mm) och den nya formeln (om man sätter in längden på plastspetsen).
http://www.jbmballistics.com/cgi-bin/jbmstab-5.1.cgi

Eftersom jag själv just köpt en 223 med 12" twist tänkt för räv så matade jag in data för 50gr V-Max och med lite antagna hastigheter osv så får jag följande stabilitetsindex:

Utan kompensation för plastspets: 1.083
Med 3 mm antagen plastspets: 1.464

En avsevärd skillnad där den enligt första beräkningen är att anse som "marginally stable" medan med den uppdaterade beräkningsmetoden är att anse som "optimally stable". Det kan ju förklara varför många rapporterar att 50gr V-Max stabiliserar och skjuter bra i pipor med 12" twist.

Har man en långsam twist har man alltså fördel av att välja en kula med plastspets för att få så mycket av kulans massa så långt ut från centrumlinjen som möjligt.  Vill man köra blyfritt är alltså t.ex. TTSX att föredra framför TSX ur stabilitetssynpunkt, förutsatt att man jämför kulor med samma vikt.
EDIT: Kanske ett dåligt exempel med Barnes-kulorna eftersom det inte har samma längd, iallfall i 223 50gr där jag gjorde en snabb titt. 

Här är länkar till artiklarna:
Del 1: https://arxiv.org/ftp/arxiv/papers/1410/1410.5340.pdf
Del 2: https://arxiv.org/ftp/arxiv/papers/1410/1410.5737.pdf

Notera att Doktor Donald G. Miller som är pappa till den ursprungliga formeln är medförfattare till artikeln.