- 34,8 visade termometern i morse då vi åkte ut för att jaga fågel, men efter några hundra meter på skidor så konstaterar man att man ändå har dragit på sig lite för mycket kläder.

Genom kackel och flaxljud lockas vi in i riset och hoppas hitta orrflocken som gömmer sig där inne någonstans, men efter en stund blir det tyst och vi vänder ut på myren igen utan att se en enda fågel.

Efter ett par hunda meter ute på myren igen får jag se en ensam orre hänga i en björk, avståndet är säkert bortåt 400 m och jag känner mig ganska nöjd bara av att lyckats upptäcka den.

Jag tar mig till en skogskant i skydd bakom en kulle, över en myr, tar av mig skidorna och pulsar sista biten upp på kullen.

När jag kommer upp har jag ca: 100 m till orren som sitter kvar och betar ostört.

Tar av mig bössa och ryggsäck och upptäcker att det främre skyddet på kikarsiktet har åkt upp med snö i gluggen som följd, jäklar oxå!!

Lyckas iaf få bort snön och tar perfekt stöd på ryggan och skottet går, orren vinglar till, flaxar lite och blir kvar på kvisten.

Jag försöker hitta den i siktet igen men misslyckas då det uppstått en otrevlig dimma på linsen.

Tar till handkikaren och ser då att orren lligger livlös kvar på samma kvist som tidigare.

Jag börjar fundera på hur jag ska få ner den från björken, skjuta igen? Lång pinne? Jag plockar ihop grejerna för att gå fram till trädet och ser då hur den trillar ner från kvisten, men fastnar på en annan.

Kollar i kikaren igen, den rör ju på sig !!! Måste skjuta !!

Men jag kan inte hitta den i siktet och när jag fösöker putsa upp linsen så flyger orren sin väg. Så långt jag kan se den så verkar den helt oskadd.

Jag skulle tro att den låg helt livlös på kvisten i  ungefär 1 minut innan den kvcknade till igen.

Väl framme vid trädet hittar jag bara en massa dun och fjädrar och konstaterar att jag måste ha lyckats med en så där bedövande träff som jag bara har hört talas om.

Det känns som vanligt trist att behöva lämna en skadad fågel i skogen.

Är det någon som har varit med om detta fenomen??

Jo

Åh ja!

Första fågeln som min då nobsvalp (6 mån) skällde perfekt på, en tjädertupp. Husse kryper fram, trycker in avtryckaren och ser hur fågeln rasar livlös ner från trädet......för att precis innan ramla in i gapet på en överycklig valp lyckas vända i luften och få luft under vingarna och segla iväg utom synhåll!!!!

Tydligen vad jag har hört så är en sådan träff oftast ett lågt skott, typ att det bara rispar i bröstet....Och jag kan ju inte motbevisa, hittade ju aldrig igen pippin!

Jag skulle gärna vilja veta var träffen satt, men jag skulle tro att den satt högt då avståndet var ganska kort och bössan är inskjuten med någon cm överslag på det avståndet.

Snopet var det i.a.f.

Det är sådana skott som kallas för "Sömnpiller" 

Det är sådana skott som kallas för "Sömnpiller" 

;D ;D ;D

int fan hade jag gått på jakt med -35

int fan hade jag gått på jakt med -35

MES!  ;D ;D ;D

int fan hade jag gått på jakt med -35

Den aktuella temperaturen uppmättes i Bodträskfors, som är ett kallhål utan dess like....

När vi kom upp på jaktmarken var det bara - 29 och strålande solsken.  8)

Den aktuella temperaturen uppmättes i Bodträskfors, som är ett kallhål utan dess like....

När vi kom upp på jaktmarken var det bara - 29 och strålande solsken.  8)

Har faktiskt varit på toppjakt i januari, då var det -27. Var inte så farligt faktiskt efter någon timmes plumsande i snön.Kan väl jämföras med -5 och lite blåst i Skåne.

Har skjutit en orre med .30-06 som damp ned i snön. Jag krängde på mig bössan på ryggen och skidade fram. När jag hade tre meter kvar kvicknar den till, lyfter på huvudet och flyger iväg.... jag fick stå och glo och känna mig extremt dum. ???

Jo detta har hänt mig också.

Precis när man ska plocka upp den döda orren från snön, flyger den iväg....... ???

En annan lustig sak hände mig då en orrtupp jag sköt på tecknade för träff, men ändå flög iväg i en jäkla fart.

Det blev ett långt och besvärligt eftersök, då blodspåret var nästintill obefintliga och terängen var tät.

Men ett eftersök på skogsfågel går nästan alltid spikrakt i flygriktningen och eftersom jag tappat blodspåret var det bara att leta i just flygriktningen.

Efter kanske en kilometer hittade jag ett hål i snön och där låg orren mjuk och varm, vilken lycka

När jag sedan studerat orrtuppen en stund ser jag att skottet tagit högt och att ryggen var helt av, hur i helsicke kunde orren flyga så här långt med avskjutet ryggben  ???  ???  ???

Precis när man ska plocka upp den döda orren från snön, flyger den iväg.......

Ni har liknande kunskaper som Ida i Emil i Lönneberga. ;D ;D

utan skämt, så kan fågeln falla ner för att sedan flyga iväg, när man har skjutit långt bak, på fågeln. Om man tittar ordentligt på fågeln när den flyger så brukar benen då hänga rakt ner. Annars så kan det säkert också vara en bedövande träff

Den vanligaste bedövande träffen brukar vara snudd skott i ryggen.

Har själv varit med om det att fågeln faller livlös för att sedan kvickna till

Sköt en gång för länge sedan en järpe med hagel och hunden jag hade då tog upp den "döda" järpen i munnen la sedan ned den på backen för att få bättre grepp och järpen flög i väg.

Den hunden släppte aldrig mer en fågel frivilligt.