Jag kör ju tax och tycker det är förbaskat trevlig jakt på rådjur. Jag har ändå börjat grunna på hund för att jaga mer än rådjur. Vi jagar älg och har börjat få en del gris. Jag är lite svag för det praktiska med hund som är robust men ändå inte för stor. Jag tycker jämthund och labrador blir för mycket. Jag månar också om de mindre vanliga skandinaviska raserna (till och med funderat på smålandsstövare) och har nu börjat spåna på gråhundens mindre släkting. 

Söker man här på forat är det inte mycket skrivet. 

Den lämpar sig som bandhund och det kan ju vara bra som plan b i vargavärmland men det är ju inte det man primärt vill göra. 

Hur hanterar den gris? 

Finns här någon med erfarenhet av dessa små stöddiga spetsar? Jag har bara mött en enda, på älgjakt för 15 år sedan. 

Vi hade in en hundförare med svart älghund i fd. jaktlaget och enl. uppgift hade han skjutit både ett gäng grisar och älgar för den (sköts även en älg hos oss). Men det är en bandhund för den går tyst och skäller inte ståndskall. Inte så kul som passkytt kanske men verkade vara rätt effektiv och kul för föraren.

Krävde rätt mycket träning också som jag förstod det för ett få till tysta kommandon och lära sig läsa av hunden.

Har en kompis som jagar älg och gris med sin norrbottenspets,det hade kanske varit ett alternativ?

Har en svart älghund som vi använder som ledhund på älgjakten.

Vi har inte gris där jag bor så jag har ingen aning hur hon skulle reagera på dessa.

Bandhund = hund som går i lina och skäller.

Ledhund = hund som går tyst i linan. Det förvirrande är att norrmännen kallar sina ”ledhundar” för bandhund. Eller egentligen är det väl vi i Sverige som rört ihop det hela.

Hur som helst den svarta älghunden används framförallt för tyst smygjakt på älg och hjort av norrmännen. Finns säkert en och annan som används även på gris.

Det är inte en ställande hund. Mig veterligen finns det en enda som var meriterad som ståndhund och det var 1959 om jag inte minns fel. (edit: läst i Älghundar &Älghundklubbar under 100år).

Jag trodde att det svåraste skulle vara dressyren när det kommer till ledhunden men den har inte varit något större problem däremot att lära sig läsa hunden är det som tar tid men även att kunna röra sig tillräckligt tyst i alla lägen. Går sjukt långsamt när jag går med ledhunden (brukar snitta 1,5-1,8 km/h medan vi går). ibland står man stilla på samma fläck och väntar på att älgen ska flytta sig och komma i läge. Men många gånger slutar det med stöt för att man misstolkat situationen.

Om du vill ha en skällande liten spets kanske en Norrbotten spets eller Finnspets är lämpligare? Tidigare var det inte ovanligt att det användes Norrbottenspets på älg i mina trakter. En av farbröderna har haft några stycken Norrbottningar till älgjakten (alla hanar) genom åren. Brukar väl vara mer dådkraft i hanarna än tikarna åtminstone på småspetsarna? Men en Gråhund torde vara betydligt säkrare.

 

En lihttn gråhundstik kanske!? Min lilla Akka, á 16,8 kg kan väl kvala in som "skällande liten spets" ?

Hon funkar f.ö. inte som ledhund. Prövat eftersom hon har jaktlust de luxe, och kan ta riktiga långsvängar ibland, även med Norrlandsmått. Men hon är alltför ivrig i kopplet. Men gråhundar går ju att få till som ledhund, många dugliga sådana finns, men bör ju tränas på detta redan från valptiden.

Finnspets kanske, själv vill jag ha en större hund till älgen just för att det kan vara snö i oktober på jakten redan men det problemet har kanske inte du.

Ska försöka hitta mig en karelare igen till nästa valp det blir, får jag ingen lämplig av dom så blir det säkert en jämte igen.

Just en finne kanske kan vara intressant för dig, den som bodde här jagade älg och hade troligen blivit en fungerande älghund om man lagt ner mer tid och jagat med honom.