Igårkväll var jag ute och hade koll på vetet i trakten. Det är mest vårvete och det är ju safe ännu så länge men där finns ett gärde med höstvete som börjat få besök. Eller besök och besök, där löper en lerig motorväg från skogen via bäcken och över vallen in i höstveten..... 

Igår var i vart fall jag och Svante ute och kollade läget. Vi täckte upp två olika vägar in mot höstvetet. Det var en fin kväll optimal för kikarspaning. Ungefär när solen gått ner såg jag en mörk rygg på grannens mark ute på en förstaårsvall. Tydlig svart krökning. Tydlig rygg på ett större vildsvin. Jag plockade upp telefonen för att kolla med grannlaget om de ville att jag skulle gå in och kolla närmare, kanske skjuta den eller störa ut den. Innan jag fick iväg meddelandet kollade jag en lite stund till i kikaren och då sträckte den kolsvarta dovhjorten upp sitt huvud. En fin hjort som kommer att ha riktigt grann trofé om något år. 

Detta visar hur djäkla lätt det kan vara att se fel även i bra ljus. Hade en adrenalinstinn jägare suttit i ett torn intill och bara sett ryggen hade det inte förvånat mig om personen hade skjutit. Det är lite som när man är ute på natten med termiska riktmedel. Man måste verkligen ta det lugnt och absolut konstatera vad man har framför sig innan man gör något dumt. Vi har ju sett det i tidningarna - alldeles för många felskjutningar när termiska sikten används. Som jag tolkar det är den gemensamma faktorn vid alla dessa tillfällen att jägaren inte tagit sig tid att verkligen studera djuren innan skott. 

Hur gick det sedan? Jo jag var ute till 23 innan jag bröt. Då hade inga grisar dykt upp, däremot en riktigt fin råbock som mycket väl kan ha medaljhorn och det var ju kul i sig.

Jag tror inte att det bara är att djuren studeras tillräckligt innan skott som leder till olyckor. 

Jag tror att minst lika viktigt är bristande lokalkännedom. Som jag förstått det har det ofta varit jägare som körts ut till vakkojan / tornet när det redan börjat mörkna. De har därmed inte ens sett omgivningarna i dagsljus. 

Lägg sedan till ett värmesikte med låg upplösning med någon som gärna vill skjuta så förstår jag varför det går fel. 

Jag har misslyckats med att bedöma avstånd på marker jag känner väl när jag jagat under natten. Det jag trodde var en mindre galt visade sig vara en med silver-klass på betarna. Den var lite längre bort än vad jag trodde. 

Det är tyvärr en normal process där hjärnan tolkar synintryck och drar slutsatser om vad det är. Det kan lätt bli fel. Sök på "varseblivning". Rådet är som ovan -- ta det lugnt innan skott. 

Håller med till 100%, bristande lokalkännedom spelar också in. Har med termiskt riktmedel på bössan skjutit vildsvin i områden som jag kan lika väl som min egen trädgård bara för att upptäcka att han låg 30% längre bort än jag trodde. Det är synnerligen lurigt. 

Tycker dovhjort är godare än gris jag😉